50 år björn sven mfl verksamhet kring arkeologi etc

50 år av Skånsk kulturhistoria , aktivitet o de personer som bidraget med detta

Den skånska historian

Denna plattform är ett sätt att samla aktiviteter och händelser med forskning skapa en mötesplats för såväl oss som i mer än 50 år samlat skapat och förmedlat vårt historiska arv och arbete som gjorts.
Björn M Buttler Jakobsen

Birger Enoksson

Lärare historia … Medstartare till föreningen SVEG 1986 Ständig Sekreterare i föreningen SVEG sedan 1986 - Reserchresor skandinaven i vikingarnas spår - Medverkan dokumentation av uppbyggnaden av vikingabyn i Hög  -Skribent i tidningen marinerat, - Textförfattare till bildspel och videofilmer till utställningar och TV, Vikingar i florens, Vikingaskepp i foteviken, Falsterbobåten, Vikingaskepp i roskildefjojrden, Marinarkeologisk utbildningmaterial,  Besättning på Koggarna, Utbildat matros. Medverkat på vikningamarknader sedan  1995 i foteviken och i scandinavinen

Cv

 PU Hörberg

Konservator Malmö museer, Smed hantverkare - Hög Vikingatider Cv 

Uno Janson

EU projekt, Marinarkeolgi dykning skåne och näset, Platschef Koggmuseet, Adminstratör vikingatider

Lotta Jonson

Chef och projektledare Hög och Vikingatider

Sven Rosborn

Anders Ödman

LUM – experimentell arkeologi

CV publicerade  skrifter

Medverkande personer , marinarkeologer

Catarina Ödman

Staffan von albin

Ander Hatte Bunse

Bo Jörgen Nilsen Skipper koggarna

Robban Fransson

Odd Johansson

Björn Linders

Ierne nordström

Harry Alopeaus
I Mittenav  90 talet träffades  Vi på Mas konferens  i Stockholm. Denne händige herre i kavaj och en liten laptop med eget skrivprogram.

Harry ville ha kort väg till arbete, så han köpte en lastbil och en arbetsbod. Arbetsboden var för bred för vägarna  då max bredden for fordon på väg är 2,20. Så han såga helt enkelt av långväggen och satte tillbaka med hade då kapa bort 80 cm.  Här inred han sin egen lilla cell.   I aktern verkstad med svarv, mittskepps  säng och & pentry  föröver arbetsrum ,bibliotek och dokumentationer i pappersform on mass.   När så Fotevikens museum verksamhet fokuserades på förmedling och  experimentell arkeologi avstannade marinarkeologin och  överlämnade till  Malmö  Museum  Så var också koggprojektet avslutat  en 10årig period och  samverka. Harry satte sig i sin lastbil och for norrut där han  etablerad sig i  Tierp.

Här fortsatte han sin resa , undersökt borgar,  dök på vrak , skrev rapporter, byggde modeller.  Vi höll kontakten  per telefon under åren.  Sitta gången vi språkade var hösten  2021  då hade han det kall ,t dator kronglade och mobilen var gammal.

1970 talet

1970 På börjar Sven Rosborn
sin studie i arkeologi anställdes samma år som arkeolog vid Malmö museum där han redan påföljande år blir chefsarkeolog.

1972 Sven Rosborn filosofie kandidat
och anslöt sig till professor Erik Cinthios forskningsseminarie vi d Lunds universitet.
1972 ansvarade han under norske riksantikvarien för restaureningsbyggande av Norges älsta helt bevarade ‘Stenhus på Gran , Hadeland i norge.

1974 Sven Rosborn
Fil lic - motsvar idag till fil doctor. I byggnadsarkeologi, blir 1:e intedent på Malmölmö museer och därefter Museichef för Malmö Stadsmuseum
Ansvaret för Snapperupshuset, wowragården Malmöhus slott Kommendanthuset och slottsmöllan

1975 Björn Jakobsen Malmö museer
Vi hade länge jobbat med Malmö museers utställningar, gjort audiovisuella lösningar med ljud effekter, bilder och filmer. Det handlade om fåglar,

På Tekniska museet jobbade vi med lösningar som diabildsprojektion  genom vinrutor på flygplan, video om hur man flyger Viggen,

1975 Björn Linders
Han var mannen bakom allt ljudjobbet dessa år Gamla Bulltofta flyplats Radartorn med teknik där vi lade ut ljud i hörlurar och utrustning. 

1980 Talet

SVEN Rosborn  Populär historia

 1980 Björn m Buttler Jakobsen
När man skulle fira den 70 årsdagen  för den första flygningen mellan Köpenhamn och Malmö  med en Blériot. Blev vi involverade.  Man hade kontakt med en fransk Trafikflygare som också ägde en Blériot.  Men man hade tappa kontakten med honom. Den franska  Filmaren Harry som jobbade med mig fick uppdraget av Pinge Lindkvist som var chef för tekniska museet och flygutställningarna.. Han ringde runt till det franska flygbolaget och fick till slut tips om var han befann sig i frankriket. Han ringde då upp pilotrummet där man trodde han var , missade honom med 5 minuter och sedan gick jakten vidare till nästa flygplats. Där hade vi tur och fick kontakt och svar att han skulle komma. Det blev en spännande tur över sundet med landning på Limhamnsfältet inför jublande folk. Året var 1980.

https://www.youtube.com/watch?v=Lh4mz1xjMc8

 bild Flygt över örsund

På sjöfartsavdelningen jobbade vi med ljus i fyren.  knappar som lyste på stora tavlor och visade sjöfart, måsskrik i lokalerna för att skapa atmosfär. 
Det var här som jag jobbade till samman med Catta – Catarina Ingelman Sundberg  och hennes museikollegor. 

1981 fynden av vikingaskeppen i foteviken

1982 Björn M Buttler Jakobsen Fotevikes skeppet
Så en dag fick vi höra i museikorridorerna  om vikingaskeppsfynden och fick då i uppdrag av Tekniska museichefen Per Ragnasson att dokumentera den maritima utgrävningen. 

 Vårt  och mitt uppdrag var att dokumentera det unika fyndet på film.
Den marinareologiska undersökningen expedition var delad på en land expedition som undersökte landet runt viken. De andra temat var förlagda på flotten i inloppet till foteviken. Spärren som hade ett smalt inlopp ingick i också dokumentationen,  liksom skeppsfyndet sedermera skulle få namnet foteviken 1.  

1982 Utgrävning foteviken
Det var nu ett år efter fyndet sommaren 1981 som Sjöfartsmuseet i Malmö med nuvarande deckarförfattaren Catarina Ingelman Sundberg, Konservator PU Hörberg, marinarkeologen Per Söderhjelm samt dykare från lokala dykklubbar tillsammans med samt experten från Danmark med Ole i spetsen var alla på plats i Foteviken igen. 

1982 UNDERSÖKNING VIKIGANSKEPPEN I FOTEVIKEN

den 19 maj 1982
Jag tog mig upp på tredje våningen till min stora hörnlägenhet överblickande Sallerupsvägen. jag gick direkt  till skåpet där jag förvarade  gammal goda bra och ha grejor. Jag hittade vad jag sökte, min gamla orienterings kompass från scouterna

 1982 Visual Tape och Foteviken Åter på Norra Grängesbergsgatan och Mitt filmbolags Visual Tape Ab s lokaler med där vi disponerade 500 kvm på översta våningen.Vi dvs Filmfotografen Henri le Pluare, filmaren och klipparen och i detta projekt skulle bli  reporter i detta läge Bosse Kindberg, och ljudteknikern  Björn Linders  samlar på oss utrustningen och beger oss till limhamns båtklubb där vi hyrt en liten båt med 8 hästars utombordare. Om vi hade flytvästar kommer jag inte ihåg. Väl ombord tar jag kommandot och styr oss ut ur hamnen. tycker själv att jag har en god sjövana      från alla somrarna i de norska fjordarna och vanan med båt i dessa vatten.
Vi följer kusten söderut.  En lätt dis ligger över vattnet, så även om jag har kompass så vill jag inte förlora kontakten med land. Trots den i mina ögon goda sjövanan och gjort militärtjänsten i Marinen på fastland så hade jag kanske inte tänkt igenom situationen helt dvs bedöma avståendet från hamn till dagens mål. Men efter mer än två timmar i den lilla båten såg vi äntligen vårt mål. Flotten som låg där i inloppet till viken foteviken.
När vi väl kom fram och la till konstaterade vi att det var full aktivitet ombord. pumpen till ejektorn gick för fullt och sportdykaren Store Lasse Larson stod vid sållet  och höll kontroll över eventuella föremål. 
Konservator PU Hörberg från Malmö museum var i fullfärd med att hissa ombord en 6 meter bår med en av bordplankorna från fyndet. Konsistensen av denna var som en våt knäckebrödsmacka. Upp ur vattnet steg den numera berömda författaren Catharina Ingelman sundström som var ansvarig marinarkeolog från den svenska sida. Ute i vattnet plaskade Per Söderhjelm.  I ett hörn hörde vi danska talas. Det var ingen mindre än  den danske marinarkeologens gurun Ole Crumelin Pedersen . Han som hade grävt ut de fem vikingaskeppen i Roskildefjorden, Byggt det fantastiska Vikingaskeppshallen och skapat den marinarkeologiska forskningssätet i Danmark.  De var Ole med sitt folk som redan året innan hade gjort fynden av spärr och vikingaskeppsrester i fotevikens inlopp 1981.
Med skeppet lille Dan hade man gjort ett svep längs den skånska kusten och på sista dagen vill man dyka på spärren som delvis stängde av utloppet av ur foteviken. Att man valt platsen var pga av  flyg arkeologens Esse Eriksson hade visat foto av den mörka randen som utgjorde bilden av spärren för Tetrapacks ägaren och tillika arkeologen Gad Rausing. Han hade sedan initierat en flygning över spärren med sig själv , Esse och Ole Crumelin 
Det var därför helt naturligt att det danska dykhållet med Ole i spetsen därför började dykdag vid denna spärr. Efter en dykdags fulländlig och nästan avslutats kommer en av dykarna upp med ett knä, dvs biten som fäster spantet med betabalken. 
Ole kunde med säker min konstatera likheten med fynden i Roskildefjärden och därmed konstatera att de rörde sig om ett vikingaskepp. på samma vis som i skulder lev sänkt och utgjorde en del av spärren. Så om det låg ett så kanske det låg fler. Vi talar alltså om att kanske precis som i roskildefjorden finna en spärr med sänkta vikingaskepp.
Hörde de till samma tidsperiod? Va det ett verk av Harald blåtand?

 De va på filmtiden
Med 16 mm film och Nagra bandspelare för upptagning av synk ljud. Det var inte som idag att man bara filmade på i timmavis utan film var dyrt och därför fick man planera noga med få omtagningar.  För att göra de fantastiska undervattensbilderna hade jag fått hyra in ett undervattenshus till kameran. Ett av de få i Sverige på den tiden. En rulle på 6 minuter var vad det fans råd till. Själv dyker jag ju inte så det var att instruera Catta om att mjukt glida över det nu exponerade vraket på endast 4 meters djup och på så sätt dokumentera det på film. Resultatet blev lyckat kunde vi flera veckor senare konstatera när vi fått den framkallat filmen i retur från labbet i Stockholm.
Vi hade ju ingen båt, och vi kunde inte följa de långa dagarna som det marinarkeologisk teamet hade. De utgick dessutom från Höllviken där de var inkvarterade på FBU gården och fick hjälp av marinens bevakningsbåtar  att ta sig ut till flotten.Genom vårt nätverk fick vi lånat en stor motorkryssare med en mycket stor och törstig bensin inombordare som vi manövrerade väl till havs. Bosse älskade detta. Priset blev högt med bensinkostnad på 100tals kronor per tur. I dåtidens pengar och utgjorde ett mycket stort hål i projektets budget. 

Sex stycken sänkta vikingaskepp
mer eller mindre söndervitrade och dolda i bland spärrens stenar samt spetsade på pålar om stod upp i spärren i blev resultatet av dessa veckor marinarkeologiska  undersökningsdagar.  De ömtåliga skeppsdelarna bärgades och hamnade i sjöfartsmuseet kar för konservering med PEG Polyetylenglykol

1982 PU Hörberg konserveringen
Där fick de ligga i 20 år trots  Pu kämpande om att få medel till att lyfta ut den ur badet och göra den klar för utställning. PU gick i pension utan att någon intresserade sig för detta unika fynd. När man så anställde  Jan Öjeberg ett antal år senare så kunde vi ta över delar av skeppet som i dag finns utställd på Fotevikens Museum. Många av de fynd vi gjort under åren från våra expeditioner runt Falsterbohalvön  och Skåne  hamnade i samma kar. Då man nu ville bli av med kart som innehöll spännande marinarkeologiskt material bland annat trä och hampa mm blev så alla dessa fynd konserverade.
Det gällde även den fantastiska skölden vi hittade på vrakefyndet Knösen 1992? Tyvärr så kräver detta fynd en utställningsmonter som både kalra säkerhet och temperatur och fuktioghet till en kostna på sådär en 70000:- kroner så än så längge får det ligga kvar i Malmö museers magasin.

  

Resultaten av denna Historias uppstarta blev så en film på 28 minuter som idag kan betraktas på Fotevikens museum., men dessförinnan hade den visats på Sjöfartsmuseet i Malmö och på  svensk och Dansk  TV.

1982 Björn säljer Visaul Tape AB som blir Scandvision AB

Det var för  40 år sedan som denna  undersöktes av  vikingavraken vid inloppet till Foteviken. Det skulle dock bli ännu mera av denna vara. Vikinga tiden och marinarkeologin blev nu en allt viktigare del i min tillvaro.  Jag avslutade 1982 med att  producera en timmars lång TV dokumentär med Sammy Davis Jr samt en USA resa med dokumentärer av kända Hollywoodstjärnor.  

 

Bild sammy tavlan

1982 film till video
Vad hände sen. Redan då var planerna att på utveckling av filmbolaget till videobolag.  Film var ute och video var inne Dags att gå vidare men hur . Min gamle vän och ordförande i kampsportsföreningen Enighet som jag lär känna från sena nätter i Malmös utelive kom jag i samspråk med och här var man intresserad av framtiden och media. Visual Tape AB  blev inkråmet till det nystartade videoförtaget i Malmö. Scand vision AB med Leif Almö i spetsen som VD och mig själv som Exceketiv Producer and Director.
Detta året byggde jag ett av Sveriges största studios med 2000 kvadratmeter Tv studio. Filmen fanns med i början men försvann sakta men säkert och vi gick helt över till video. I denna vevan så lämnade jag också Malmö och flytta ner till Skanör ett stenkast från där mina föräldrar bodde. 

 

Bild skiss scandvision

 Väl i Skanör körde jag så dagligen förbi foteviken. Researchen i samband med filmproduktionen om vikingaskeppen vid foteviken fannn hela tiden med. Min nyfikenhet och intresset för historia och äldre hantverk har alltid funnits med.

 1982 Slaget vid foteviken och söka vikingarna i Norden
Slaget vid foteviken i Herrens år 1134  som Saxo Gramaticus omnämner att 1133 "Sommaren efter samlade Niels utom den skånska flottan hela den danska och seglade till Foteviken, där han ställde sin här i slagordning tätt vid stranden, och således blev han stående en liten stund tills Erik ryckte fram. Men då han långt borta såg hästarna virvla upp dammet med deras hovar liksom ett moln, drog han sig successivt tillbaka till sina skepp och då han hörde gnyet från ……”

 Detta olösta mysterium – med var exakt slaget stod skulle bli en av de tankar som  låg i mitt bakhuvud hela tiden . Var kan detta slag stått på hammarsnäs och  vid foteviken?  Sedan var det Boken som Ole Crumlin gav mig   ”Vikingaskepp vid roskildefjorden” med inskriptionen   ”lycka till med ditt projekt” ??

 Bild boken

 1982 Birger Enoksson historieadjunten
 En annan också mycket viktig komponent  som också var intresserad av detta var min Svåger Birger Enoksson. Adjunkten och lärare ibland annat i historia . Han som under hela sin långa karriär på samma skola dagligen cyklade eller sprang till skolan från Oxie till Svedala fram till sin pension.  Han blev också min källa till namn och årtal i våra diskussioner som blev allt djupare om vikinga och medeltiden. Birger hade en annan förmåga som givetvis passade som han och handske  i vårt 30 åriga samarbete. Han kunde skriva texter för film som var helt suveräna. Som sagt vi började utforska landskapet kring foteviken, detta spred sig till Skåne Sverige och  Danmark.  Våra sommarresor med familjerna blev allt längre och intensivare, De hade en husvagn min syster och han Svåger Birger.  en svensktillverkad platsgjuten historia från tiden före högertrafiken. Jag var inte sämre utan jag handlade också husvagn modell äldre. Detta underlättade givetvis våra expeditioner.  Med dessa skulle vi ett antal år framöver göra resor in Norden för att söka vikingarna. Vi besökte museer, monument, rekonstruktioner, runstenar. Ja vi formligen sög in all vi kunde om dessa vikingatida monument.

Bild husvagnarna SVEG I SVEG II 

Parallellt inköptes all litteratur jag bara kunde få fatt på om denna tidsperiod men givetvis främst om vikingaskepp. Under en av dessa resor på en campingplats i Danmark under inflytande av ljuv fluidum konstaterade vi att vi var äkta viking Explorers. och så blev det. Men vi justerade oss något till Scandinavian Viking Explorer group för att minska risken att bli förväxlade med en väl etablerad dryck Viking Explorer vodka med ett vikingaskepp på etiketten. . Genom vår förträfflighet kunde vi så lägga grundet till en organisation som än i dag existerar med mig som ordförande och Birger som ständig sekreterare.  Förenings Scandinavian Viking Explorer group ”SVEG” var bildad. Åren gick och vi blev allt klokare – framförallt jag .  Läste allt om skeppsbygg, klink och kravell, om vikingaskepp, holkar och koggar, om den femdelta båten.  Så småningom kom även  skolkamraten Jacke Wahrgren med i bilden.  Genom folkuniversitetet kunde vi så få medel till studie resor och cirkel genom sedermera bland annat Rektorn på Folkuniversitetet Ingmar Holm.

1985  Sven rosborn  tv produktion
 Manus och medproducent i sex en-timmarsprogram för TV2 om Sydskandinavisk forntid.

1986 Sven rosborn Medeltidssalen
 öppnades den nya permanenta medeltidssalen på Malmö Stadsmuseum. En stor mängd ny utställ-ningsteknik presenterades. Sven Rosborn fungerade både som utställningsproducent och utställningsar-kitekt/formgivare

1986  Adens Ödman Hög 
Året 1986 drar de plötslig loss.. I Hög hade under ledning av Arkeologen Anders Ödman påbörjat experiment i arkeologi. Studenter medverkar i att bygga ett långhus där som sedan följdes av ett par grophus.  Givetvis var vi aktiva där och dokumenterade dessa byggen. Det man också  gjorde var att en annan frivillig grupp satt upp ett teaterstycke med vikinga kulisser vid ån ”Fjaller Vikingakungen ?” Detta blev ett Scandvisions uppdrag där vi med fler kameror gjorde en videoproduktion av hela föreställningen. 

1986  FALSTERBOBÅTEN  
birger Enoksson  här lägger vi grunden till SVEG , att Förutom att vi börjat planer på att vi skulle göra dokumentärfilmer i bästa David Attenburger stil med självaste Birger som David så var det många aktiviteter på gång Våra resor i att studera vikingatiden med våra husvagnar ingår här

1986 Vikingaskepp i Roskildefjorden   Birger Enoksson
Tjock dimma gav spöklika effekter när vikinga seglatsen påbörjades. Danmark var något av ett föregångsland inom det här fältet, särskilt när det gällde skeppsbyggnad. Denna sommar yppade sig ett utmärkt tillfälle för oss att få delta i ett 25-årigt jubileum i Roskilde. 1962 var året då de fem vikingaskeppen, som nu exponeras i Vikingaskeppshallen, grävdes fram ur Roskildefjorden vid Skuldelev ca 20 km norr om staden. Där hade de utgjort en del av en spärranläggning som hindrade fientliga skepp att passera genom "Pepperrännan" och nå Roskilde.
Fynden representerar fem olika typer av vikingaskepp och har haft en avgörande betydelse för den marinarkeologiska forskningen. Själva utgrävningen, under ledning av Ole Crumlien-Pedersen, hade varit en speciell form av marinarkeologi ovan ytan, där fyndområdet i fjorden kringbyggdes och tömdes på vatten och arbetet utfördes på en konstgjord ö.
Vi begav oss iväg med jeep, husvagn och filmutrustning till norra delen av Roskildefjorden. Där hade de flesta av Danmarks dåvarande vikingatida skeppsrepliker samlats för att sedan bege sig i gemensam eskader mot Roskilde, på samma sätt som kung Niels, enligt Roskildekrönikan, hade gjort år 1133. Det var året innan han skulle göra sitt misslyckade försök att besegra Erik Emune i slaget vid Foteviken.
De fanns ingen bro då så det blev färjan till Dragör. Ett stopp där inhandlades mat, öl och givetvis en flaska jubileum.   Vi beger oss till inloppet av Roskildfjorden , Lynäs där delar av ett vikingaskepp hade hittats. Här skulle man samla De danska vikingaskeppen för att segla mot Roskilde.
Runt om i Danmark hade skeppslag bildats och byggt skepp efter förlagor från vikingatida fynd. I sanning en imponerande syn och ett imponerande arbete. Två av skeppen, "Roar Ege" och "Skinnfaxe", har vrak nummer tre i Vikingaskeppshallen som förlaga. I eskadern ingick faktiskt också ett skepp från Sverige, Arnjot från Jämtland. Här vid Roskildefjordens  sjökant på vad som Då va det en gröning som nyttjades som natur campingplast med en överfull bajamaj vid strandkanten och en brygga. I dag platsen för Byaasgaard Camping  - en av Danmarks äldsta campingplatser. Här mötte vi upp. Ett antal vikingaskepp låg redan på redden och vid bryggan. Mitt bland dessa låg de svenska lilla vikingaskeppet Arnljot. Med gravfyndet ”valsgärde 14” som förebild. Hon var helt nybyggt hade mast och segel samt åror.   Men kunde man segla? Njää!   Det vi däremot fick skåda var ett hurtigt roddarlag som sedermera skulle ro runt de seglande vikingaskeppen på väg mot Roskilde.  Vi hade så gott som stillike alla dagarna. Arjots besättning var sjösäkrade .Alla i blå  flyttvästar med Domus reklam på ryggen.  På denna båt fanns också en märklig herre och akademiker med namn Jan Mellring som under åren kom att spela en av rollerna i skeppsbygge med mera på Foteviken. 
Nere vid stranden bredde lägerplatsen ut sig och mot kvällningen samlades alla besättningarna för en gemensam genomgång inför morgondagens seglats. Det var en sådan där riktigt sagolik sommarkväll, solen höll på att gå ner och i vattenbrynet och ute på fjorden låg vikingaskeppen.
Skymningen råder och efter att insupet atmosfären med hundratals vikingaskepps entusiaster. Dvs Danskar som bygger och seglar  vikingaskepp men inte klär sig i vikingakläder  drar vi oss in i vår husvagn.  Snacket går och planer lägges. För sitt inre visualiserade Björn morgondagens soluppgång med vackra motljusbilder och en tidig uppstigning. De två övriga expeditionsdeltagarna var betydligt svalare inställda till att filma tidiga morgnar och sökte stöd i en hastigt påkommen teori: vikingarna anföll aldrig på morgonen.
 Ja vill ha soluppgångsbilder av vikingaskeppen på fjorden så vi ställer klockan på 5.
Därefter häller vi upp varsin jubileum och säger skål och släcker ljuset.  Tid morgonstund men kamraterna har tunga ögonlock och själv får jag hasa ut all utrustning och ta mina soluppgångsbilder. Kort och gott, i den tidiga morgontimmen vandrade en ensam filmare längs stranden och tog vackra motljusbilder. Kvällen hade lovat mer än vad morgondagen kunde hålla. Gråkallt och regnigt sommarväder med felaktiga vindar var vad som bjöds. Det var ett sådant där väder som tränger sig innanför skinnet. Det var med andra ord ganska frusna och huttrande efterföljare till vikingarna som färdades ner längs Roskildefjorden. Lite senare om en fortfarande morgon är vi alla klädda och klar. Det Blir Birger som skall med ut på Skinfaxe en 9/10 del rekonstruktion av Skulderled 3 skeppet. Men var blir vinden av – alla skepp sätter segel men samtidigt årorna i vattnet. De är med årorna man nu tar sig mot Roskilde.
 Jackie följer med mig i jeepen och vi följer händelsen från land och kör upp och ner för Roskildefjorden.  
 Själv minns Birger också allt starkare hungerskänslor ju närmare Roskilde vi kom. Han  hade å det grövsta försummat provianteringen. Skeppen gör upp håll halvägs vid Fredriksund där bjuds det på enkel mad till Birgers glädje och vi möter upp och får lite närbilder av båtar och folk.
För att inte spränga alla tidsramar fick bogsering tillgripas. Dragen med lina av museet fiskekutter hänger så vikingaskeppen som ett pärlband och färdas nu utan segel och åror. Snålskjuts mao. Fram mot efter middagen drar vi filmare iväg  mot Roskilde och museet för att invänta ankomsten. Vi ser dock inget ting då dimman ligger tät över vattnet. Plötsligen blir det liv. Vårdkasen i Roskilde är tänd. Fienderna ankommer.  Dimman hade brett ut sig över Roskildefjorden och gav en dramatisk inramning åt angöringen. Det var som om de vikingatida skeppen trotsade seklen och kom fram ur själva tidens dimma. Med start i Lynäs har kasarna tänds en efter en och förberett Roskildeborna om att vikingaskeppen är i antågande.  Löpelden tog minde än en timme att nå Roskilde och seglingen historiskt hade tagit en dag. Så man hade god tid på att förbereda sig för motattack och försvar. I den färdiga filmen ”vikingaskepp i Roskildefjorden”  kommer jag alltid att minnas inledning i filmen när dessa spökskepp dyker upp ur dimman  och Birgers text Börjar med ”Ut ur tiden dimma kommer skeppen …….”

Så om aftonen blir det gille vid strandkanten, i skymningen ligger vikingaskeppen som mörka siluetter ute på fjorden, De bjuds på grillat kött med tiltugg, en bajer  och så slår vi oss ner kring en av eldarna och riktigt njöt av en gemytlig och dejlig samvaro. Det var inspirerande att höra om de danska besättningarnas erfarenheter av vikingasegling och rodd. Det var så inspirerande att vi började smida planer för framtiden. Vi skulle också bygga vikingaskepp och ge oss ut på seglatser. Ur vimlet dyker så PU Hörberg från Malmö Museum upp och slår sig ner. Liggande i gräset med elden sprakande pratar vi Höj vikingabyn, vi pratar experimentell arkeologi och vi pratar vikingaskepp givetvis.  Jag säger givetvis att en kopia av foteviksskeppet borde vi göra så vi också kan segla vikingaskepp.  De är då PU uttrycker att -  de e svårt – ja mycket svårt så de kan jag nog glömma att vi kan göra. 10 år senare var vi igång, Föreningen Sveg med tillresande skeppfolk som Jan Mellring arbetslösa och frivilliga kunde vi dock visa sig  oss på styv lina och byggde vikingaskepp.

1997 så sjösatte vi Erik Emune en kopia av Foteviken 1 skeppet
- "Nu har jag varit med om att angöra den här stranden med ett vikingaskepp. Det var niohundra år sedan något sådant hände här senast!"
Inför en månghövdad skara av vikingar och nyfiken allmänhet, röt Björn hövding åt den förskrämde skeppsbyggaren:
- "Nå, är skeppet nu färdigbyggt som du lovat mig? Och har det blivit ett bra skepp?"
Ja, vad ska man säga om det?
Innan sjösättningen testade vikingar tekniken med att släpa ett skepp på stockar.
Stackars Jan Mellring kunde i varje fall få fram något som kunde tolkas som en bekräftelse på önskemålen. Märkte kanske lyssnarna i det direktsända Radio Malmöhusprogrammet en antydan av darr på rösten? Skulle skeppet ge sin skapare heder och ära eller för alltid håna byggarnas minne…?
Med ett bastant tag om den vikingatida lerkrukan - tack och lov en kopia - och med hög röst invigde därefter Gun-Inger Nilsson skeppet på stranden nedanför vikingahusen.
- "Ditt namn ska vara Erik Emune. Må du fara länge på fredliga vatten!"
Ett stort uppbåd av pressfolk från TV, radio och de större dagstidningarna, undantaget Sydsvenskan, var med när Skåne fick sitt första vikingaskepp. Pang! Krukan small hårt i stäven på skeppet som låg på sina stora trärullar halvt uppdraget på land.
Mjödet flödade ut och alla hurrade och brummade på äkta vikingavis. Starka armar grep Gun-Inger och innan hon nog visste hur det gått till satt hon i båten och ett dussin vikingar började dra ut skeppet på djupare vatten i Höllviken. Det var just i denna situation som reportern från Radio Malmöhus vaknade och ropade förtvivlat efter sitt intervjuoffer, ett offer som stolt gled ut med sitt skepp. Buren av två kraftiga vikingar kunde hon dock komma iland och i direktsändning berättades historien om varför hon valt just ett kunganamn till skeppet. På två par starka vikinga-armar bars Gun-Inger Nilsson in till en väntande, direktsänd radiointervju. - "Jag tyckte att det skulle anknyta till det fina vikingamuseet ni byggt upp här. När slaget stod 1134 på den här stranden var Erik Emune den som segrade."

 1986 – 1995  Sven Rosborn  ledamot Borgeby stiftelsen

1986 Vikingmarknad i Roskide
Det är påföljande morgon.  På fjorden utanför Vikingaskeppsmuseet i Roskilde ligger alla de danskavikingatida skeppen och så ett svenskt. En praktfull syn. Dagen är begåvades med perfekta vindar och även  Jag fick gå fick ombord på Skinnfaxe en känsla av vad vikingaskeppen kan förmå när det gäller segling. Här fick jag nyttja dagen med kameran  Jag sökte och hittade alla möjliga och omöjliga perspektiv och kameravinklar, både innanför och utanför relingen. Det enda som jag avstod ifrån var en filmsekvens uppifrån masten.

1986  PU Hörberg Första vikingamarknaden?
Det är samtidigt en vikingamarknad vid Roskilde vikingaskeppsmuseum. Här med vikingatält, vikingar, hantverk  och mycket mer.
På gräsfälten vid stranden hade marknadstälten rests och här kunde vi möta hantverkare och både få se hur dessa arbetade och få köpa deras varor
Vi vandrade runt i marknadsvimlet dragandes på videokamera och tillhörande batterivagn. Hela tiden försökte vi se till att våra sladdar inte trasslade in sig i vare sig oss själva eller i marknadsbesökarna.  Nu fick jag också uppleva min först vikingamarknad.  , Se hur fantastisk duktiga dessa människor var, rekonsturerade tält, hantverk av alla de slag – allt bygt på vetenskap och experimentell arkeologi. Så givetvis var vi sålda redan då. Min första vikingaväska inköps tillika min tovad mössa.
Vi möter nu Åter PU men även Arkeologen Anders Ödman. Båda där som re enacters. Klädda i vikingatida kläder demonstrerar de smide, slår järn och gör eldstål. . I smedjan hördes blåsbälgens andning och smedens hammarslag då det klassiskt formade tändstålet tillverkades. Många intresserade kunder testade kombinationen eldstål, flinta och fnöske.
Deras  skicklighet i experimentell arkeologi och smide dokumenterar jag givetvis på film. Nu vet jag allt om eldstål.   Ett antal år senare förärar PU mig ett sådant Elstål  i samband med min 50 års dag. Långt fram i tiden. 

Men är man i Roskilde får man inte missa utställningen med de rekonstruerade skeppsfynden.. Det var en fin upplevelse  att med utsikt utöver fjorden  inne ifrån Vikingaskeppshallen se alla de ankrade vikingaskeppen nere vid stranden. Samtidigt kunna beskåda de rekonstruerade vikingaskeppen i full verksamhet på ena sidan glasväggen samtidigt kunna se de forntida originalen i konserverat skick och uppmonterade på sina stålkonstruktioner. 

Efter några intensiva marknadsdagar vände vi jeep och husvagn hemåt. Bakom oss hade vi några väldigt intressanta dagar. Vi hade fått vara med om att se vilka möjligheter som öppnar sig för den som vill pröva på att levandegöra och experimentera med forntida tekniker och föra in historien i nuet. . Efter åtskilliga timmar vid klippbord och skrivbord kunde vi presentera filmen "Vikingaskepp i Roskildefjorden”.

1986  - En lös organisation för marinarkeologisk forskning, sökning samt studier av Vikingatiden året är
Föreningen får sin första bod, container, samt sponsrad dykutrustning från marinen  samt kustbevaking etc för marinarkeologisk arbete samt Trelleborg ab etc

Föreningen börjar samla på sig bodar containers,  utrustning

1987 Sven Rosborn  tv produktion

 Manus och medproducent i tre entimmarspro-gram för TV2 om Sydskandinavisk medeltid, serien”Korset, svärdet och plogen

 1987 Bakåtblickar svegs bildande
Det är december månad 1987 och tillbakablickandets tid med funderingar och reflexioner över året som snart går mot sitt slut. Då var SVEG en nybildad förening med tre medlemmar: Jag, Birger och Jackie, med familjer. Vår verksamhet var inriktad på att utforska vikingatidens historia och levnadsvillkor. Det blev många utflykter till historiskt intressanta platser, museer, bibliotek, fornminnen och arkeologiska utgrävningar.

En av våra målsättningar var att göra dokumentärfilmer. Det här var en tid då intresset för experimentell arkeologi var i tillväxt. På olika håll började forntida miljöer byggas upp och gamla hantverksmetoder återupplivas. Utifrån det arkeologiska fyndmaterialet gjordes försök med rekonstruktioner av olika slag. Det var ett område som var väldigt intressant för oss att följa och tacksamt att dokumentera.

1987  Birger  Enoksson Skriver manus. Roskilde och  Falsterbobåten och bygga museum kommer igång
Första varma vårdagen, Birger och jag sittande i trädgården och filande på textmanus fjoråerts projekt ”vikingaskepp i roskildefjorden”  , Vi behöver en paus och jag säger, skall vi inte åka ner till Falsterbo museum och titta på falsterbobåten, har inte sett den på åravis Så vi beslöt vi oss för en expedition till det närbelägna Falsterbo Museum för att studera Falsterbobåten som ingen av oss sett sedan skoltiden. . Sagt och gjort, vi tog oss dit  En båt som inte är obekant för experterna, men ändå för en förvånansvärt undanskymd tillvaro med tanke på hur pass få bevarade skepp det finns av så hög ålder.
 Inne i museets skeppshall möter vi Falsterbobåten där den ligger rekonstruerad och uppmonterad på en stålställning som ska visa skeppets ursprungliga form. – Här fanns mycket att göra, delar som låg fel, frågor som om att alla plankorna som uppvisas hör till skeppet Bakgrunden till fyndet är intressant. 
Det börjar en höstdag 1932 då kapten Eklund vandrar längs stranden i Falsterbo och upptäcker vrakrester som frilagts efter den svåra höststormen. Det visar sig att fyndet innehåller betydligt mer av skeppet än vad man vid en första anblick kunnat ana. Skeppsdelarna tas om hand och får ligga lagrade i tång i femton år innan det är dags för rekonstruktionen, som görs under Herr Harald Åkerlunds ledning.

Falsterbobåten Här läggs grunden till Falsterbo Museum! År 1932 påträffades den s.k. xxx
Så här tändes en ny ide till ett nytt projekt. Vi måste göra en research kring detta och sammanställa en film om skeppets historia och tillstånd.  Roskildefilmen är klar och blir givetvis visad på TV  samtidiglikt som vår research och nya filmprojekt börjar.  Dess bedrövliga skick gjorde oss allvarligt bekymrade och en filmdokumentär i bästa Attenborough-stil planerades på ort och ställe. Denna propagandafilm skulle användas för att få myndigheterna att resa medel så att skeppsvraket kunde räddas ur sitt förfall.
1947 monterades resterna av skrovet på en stålställning och exponerades i museet. Men hur är egentligen tillståndet för Falsterbobåten? Vi kände en viss oro över hur detta skeppsfynd skulle kunna bevaras i framtiden. Våra farhågor bekräftades då kontakt togs med ordföranden i Falsterbonäsets museiförening Stellan Carlsson och med Malmö Sjöfartsmuseum. Det blev idel bekymrade miner och diskussioner om vad som inte gjorts men borde göras. 

Falsterbobåten har aldrig fått en adekvat konservering och håller på att sönderfalla och pulvriseras. Vidare har monteringen på stålkonstruktionen många lösa delar. Formen på skeppet med de insvängda för- och akterstävarna verkar inte ha haft sin motsvarighet i verkligheten. Båten är daterad med en C-14 datering till 1100-talet. Det hade nog varit idé att göra en dendrokronologisk datering för att få en säkrare tidsbestämning och senare dendroprov visar 1200 talet. Ett skeppsfynd är mycket känsligt för luftförhållanden. Den nuvarande bostaden för Falsterbobåten lämnar en hel del övrigt att önska. Här är alltför stora växlingar i temperatur och luftfuktighet. Vi ställde oss frågan vad SVEG kunde göra för insatser för att rädda Falsterbobåten undan förgängelsen och kom fram till att en väg kunde vara att skapa opinion och försöka påverka berörda myndigheter att ställa medel till förfogande.

Vi bestämde oss därför som sagt att göra en film som visade Falsterbobåtens kritiska tillstånd och som angav vad som borde göras. I juni månad spelades filmen in. Vi konstaterade att åtgärderna redan borde varit gjorda igår och att det måste anses som ett rimligt krav att våra fornlämningar ska kunna bevaras. Filmen användes sedan vid ett flertal tillfällen för att väcka opinion. Falsterbobåten skulle bara inte försvinna i all stillhet.

Researchen blev också ett underlag som under åren jobbat med och som nu ligger och väntar på mig. Nu som penionär kan jag ta i tu med detta material. Det skall bli något av det är det tänkt. Mycket spännande brevväxlingar mellan Herr Åkerlund och Dr Humbla i detta prekära ärendet. Samt inte minst de lokala rörelsen med  Göran von Essen i spetsen och bildandet av Falsterbo museiförening.

1988  Sven Rosborn Utställning Bondeuppropet
För att sprida kunskap om den förljugna ochäven bortglömda skånska historien produceradesen utställning om det blodiga bondeupproret. En konstnär ck sätta sig in i källmaterialet och han skapade ett trettiotal träsnitt och ett tiotal träskulpturer. Utställningen gick som vandringsutställning runt i Skåne och var mycket uppskattad

1988 Höj bor i långhus
Det är en kall och blåsig aprildag 2008. Birger sitter på vallen och tittar ut över Fotevikens Vikingareservat. Området ligger öde och husen är tillbommade. Om en dryg månad ska området leva upp och befolkas av vikingar och besökare. Han tänker på hur mycket arbete och forskning som ligger bakom dessa rekonstruerade hus, på det spännande och fantasieggande projektet att utifrån arkeologiska fynd skapa en levande forntida miljö.

Innan det är dax att gå in i värmen kommer går tankarna till en aprildag för drygt tjugo år sedan. Det var också en kall och blåsig dag. Platsen var Hög vid Lödde å i Skåne och vi bevittnade inledningsskedet av ett annat rekonstruktionsbygge. Det var arkeologen Anders Ödman som startat projektet med att bygga ett vikingatida långhus.
Vid den här tiden var SVEG en helt liten förening bestående av Björn, Birger och Jackie med tillhörande familjer. Vår inriktning var att med filmen som medium dokumentera vikingatiden. Det var därför ett gyllene tillfälle för oss att få följa byggandet av ett vikingatida långhus.Långhuset i Hög uppfördes som en kopia av ett vikingahus från 1000-talet som påträffats vid utgrävningar inne i Lund. År 1999 stängde vikingabyn i Hög för gott.
Det blev åtskilliga helger som tillbringades uppe i Hög och det fortskridande arbetet dokumenterades med videokameran. Steg för steg växte huset fram. Först byggdes en träställning av kraftigt virke. De delar som skulle grävas ner hade svedjats för att stå emot röta. Väggarna flätades av vidjor som sedan lerklinades. Det som kom att dominera huset var det stora vasstaket.
I anslutning till långhuset byggdes ett mindre grophus. Förlagan utgjordes av de rester, främst i form av stolphål, som hittats vid exploateringsgrävningar inför uppförandet av ett bostadsområde i Löddeköpinge. Under husbyggandet utövades olika former av experimentell arkeologi. Vid ett tillfälle gjordes försök med att framställa järn i en liten masugn av lera. I den varvades järnmalm och träkol, men försöket misslyckades dock. Slagg och järn ville inte skiljas åt.
En fråga som tidigt restes var hur det egentligen kunde vara att bo i ett långhus. Särskilt intressant skulle det vara att testa det under ogynnsamma förhållanden dvs vid kallt vinterväder. Ett sådant tillfälle yppades och vi var inte sena att anmäla vårt intresse. Det var en helg med ett helt tunt snölager och temperaturer kring noll. Två saker som vi särskilt undrade över var om huset skulle hålla en rimlig värme och om röken skulle tvinga ut oss ur huset. Efter ett trevligt samkväm kring den öppna eldstaden i husets mitt blev det dags att knyta sig. Birger och Jackie fick hundvakten, medan Jag hade blivit invald i ledningsgruppen och befriats från all vakttjänstgöring.
Under vårt vaktpass kunde vi konstatera att temperaturen ute vid väggarna låg strax över noll, medan det var varmt kring elden. Röken låg tät ovanför våra huvuden, men några svårigheter att andas förelåg inte. Vikingatidens långhus saknade skorsten och rökgång. Utifrån erbjöd huset en rätt märklig syn, genom hela taket steg rökångorna upp och stod som ett moln kring byggnaden
Mer än tio år har förflutit sedan långhuset i Hög byggdes. Det blev en inspirationskälla till det fortsatta arbetet med experimentell arkeologi och levandegörandet av forna tiders levnadsvillkor.

 byt bild

1988 SVEG I OCH SVEG II Under samma  sommaren målades husvagnarna gula och fick namnen SVEG I och SVEG II. Dessa expeditionsekipage gick dock ofta under namnen "Postvagnen" och "Citronen För att vi även skulle kunna manövrera maritimt måste en båt till. Jag hittade en liten Cresent båt med utombordare.  Det var egentligen båt avsedd för  insjö med ok – och det blev jag först varse betydligt senare om. Den målades röd och fick beteckningen SVEG III. Dess jungfrufärd gick längs de förrädiska sandrevlarna utanför Skanör, Nyförvärvet skulle givetvis testas. så Birger och jag med alla barnen drog den till Skanörs hamn där vi med hjälp av rampen sjösattes båten. 
Vilken känsla, nu var vi verkligen maritima med egen undersökningsbåt. vi tog en liten sväng ut mot Norr haken och kände på båten. efter ett tag vad de så dax för lite fika så vi ankrade upp.  Fika kom fram och där satt vi så och mös. Plötslig säger en av ungarna att vi driver ju. Birger känner på ankartrossen och den kändes helt slack. Han halar in och väl ombord ser vi att endas del av schackelet sitter kvar. Dragen är borta. lilla bulten som fäste ankaret vid schacklet hade skruvar ur sig. Vi riktiga sjöbussar hade inte kollat och spänt skruven ordentligt.
 Där slutar vårt första marinarkeologiska undersökningar.  Vi avsökte bottnen för att hitta vårt ankare som förargligt glidit ifrån oss efter en dåligt spänt schackel. Än i denna dag ligger det dolt under sanden.

 1988 Ander ödman och Skegrieborg 23 juli
 Innan sommaren gått över i höst rullade en expedition norrut mot Helge å och Skegrieborg. Ännu en gång skulle vi få pröva vår nya båts förträfflighet. Forskaren Anders Ödman hade bjudit in oss och en grupp sportdykare, vilka hade varit med vid Foteviksundersökningarna. Det blev ett glatt och trevligt återseende och vi sökte efter både brofundamenten i ån och efter pålspärrningarna runt borgen.

Vid nästa expedition runt xxxxxx nått år senare ville även Anders se hur pålspärrarna såg ut under vatten. Till den ära hade han fått låna en av våra torrdräkter, och cyklop.  Från SVEG III  hjälpet jag så Anders i vattnet. Där mötte Putte upp. Han satte sitt extra luftmunstycke i Anders mun och sedan med ett kraftfull tag i nacken tryckte han ner Anders som i sin luftfyllda torrdräkt flöt som en kork. Där höll han honom nere ett stycke tid till Anders sprattlande försökte komma upp igen, vilken han givetvis gjorde efter en stund. Spottade ut munstycket och yttrade att de var så svar i gyttjevattnet så han såg inge i alla fall.

1988 Göran Holm möte (ringer honom i 18 juli 1988??? Möte 15 aug 1988)
Med färdig film om Falsterbobåten beger jag mig upp till Kommunens högste – Göran Holm .

Förevisa filmen varpå Göran tydligt säger – Hur mycket pengar behövs?  I samma ögonblick säger jag – inga pengar med vi behöver bygga en museum i kommunen som visar våra maritima skatter. Med tanke på att farvattnen utanför Falsterbohalvön kan beskrivas som en veritabel skeppskyrkogård kunde vi för vårt inre se bilden av ett museum med oändliga utvecklingsmöjligheter. Vad vi såg var en motsvarighet till Vikingaskeppshallen i Roskilde 

På kartan i Görans kontorsrum pekar Han på platsen  dvs  utmed väg 100 längs in i fotevikens botten och säger Här kan vi bygga. Här finns el och vatten. Vi bygger huset och du får ta hand om museet och finansiera verksamheten. 

I samband med detta möte att skapa ett museum där fyunden av skepp kring falsterbonästet skulle ingå.  Falsterbobåten som behövde tillsyn och låg på Falsterbo museum,, Vikingaskeppen ifrån foteviken, fyndet ligger i konserveringsbad i Sjöfartsmuseets källare. Det togs upp vid undersökningarna av Foteviksspärren 1982, pråmen som hittades i valgraven på falsterbo borgen på xxxx talet . Alla dessa kunde exponeras på ett mer publikt och ändamålsenligt sätt. Ritningar gjordes med idén att museet skulle ha formen av ett vikingatida långhus där skeppet kunde visas upp på ett bra sätt. Det skulle vara ett växande museum där fler vrakfynd kunde rekonstrueras och ställas ut för allmänheten. Till detta en vikingatida konstruerad miljör med kopia av foteviken 1 som man skulle kunna segla med.

Bild skiss på museet

Som tur var blev det aldrig här Länsanikvarien  Carin Bunte lade sin hand över detta området som skyddat och med tanke på dessa fuktiga marker kan vi nog vara glada för att museet inte hamnade där.

På Görans ide att jag skulle ta  hand om museet var jag tvungen att jag har ett jobb i dag men återkommer när jag har en lösning.

.  Nu var det "bara" frågan om formerna - även om kommunen välvilligt ställde upp så skulle det inte räcka med enbart idéella insatser.

Falsterbobåten öppnade ett nytt kapitel i SVEG:s historia. Filmen och museiplanerna ledde oss in på det marinarkeologiska spåret. Man kan säga att mötet med det fynd, som gjordes i strandkanten 1932, ledde oss ut till de förrädiska sandrevlarna runt Näset och blev startpunkten för de kommande årens marinarkeologiska undersökningar. Falsterbobåten kan också ses som en startpunkt för de museiplaner som nu har förverkligats genom Fotevikens Museum och den rekonstruerade vikingastaden

1989 PU HÖRBERG FÖREDRAG PÅ FALSTERBO MUSEUM
Tiden gick det blir vinter och vår. Det är årsmöte på Falstermuseetsförening. Föredragshållare är  PU Hörberg. Han hålla föredrag på Falsterbo museum om  det maritima läget runt falsterbohalvön. Givetvis var jag och Birger där. I föredraget ingick också en beskrivning om att Falsterbonäset var en riktig kap horn med skeppsförlisningar i alla tider. Skadans ör , det farliga vattnet kring land.
 De blev eftersnack hemma hos mig. Det visad sig att en del av gänget från Fotevikes utgrävningstiden de som vi mötte i vid Anders Ödmans undersökningar hade fortsatt PU, Per med sportdykarna med Putte Fridh, Ander Pelinder, StoreLasse Larsson, Lille Lasse Svensson, Uno Jansson med flera, ???? och  efter Fotevikesundersökningen fortsatt sökande kring Näset. 

Man hade ett tips om ett vrak som man hastigt hade undersök när danskarna var på plats redan 1982 som såg spännande ut. Detta benämndes Knösen.  En mindre undersökning hade gjort. Man hade planer men inte fått igång det riktig och så behövde man material och utrustning om man skulle kunna undersöka detta och andra vrakfynd på botten eller ilandflutet på stränderna. 

Vid denna eftersits framkom även att det allra största problemet var att man inte hade någon flotte. Denne behövdes som en bas vid framtida undersökningar. Vi, SVEG lovade att undersöka möjligheterna av att få låna ett sådant flytetyg.

1989 MÖTE PÅ SCANDVISION MED DE GAMLA DYKGÄNGET _ NU ELLER ALDRIG 

1989 FLOTTBYGGE
Alla försök att hitta en adekvat flotte för ändamålet misslyckades emellertid. Då återstod enbart att ta saken i egna händer och vid ett möte med alla de som intresserat sig för marinarkeologin runt Näset beslöt de tolv enhälligt att gemensamt bygga en flotte. Ja va gör vi då? Detta blev starten till något helt nytt.
Det blir mitt arbetsnätverk och mina kunder som ställer upp.  Först började det med att jag, som nu tagit på mig rollen att fixa en flotte,  pumpar,  båter etc att göra en inventering vad som fanns och var vi kunde få låna detta. Precis som vilken filmproduktion som helst.  Vi behövde ju  rekvisita för att  genomförandet detta.  Resultatet var magert. så då blev det till att börja från början. Vi behövd material till en flotte. . Sponsorraggning påbörjades - järnbalkar, flytdunkar, trämaterial, färg m.m. samlades upp på bakgården vid ScandVisions TV-studio i Malmö hamn där jag då hade min arbetsplats Flottbygget påbörjades. 
Så hur bygger man en flotte 9x5 m  En kund var NPL där Tommy ….. .jobbade..  Deras konstruktionsavdelning ritade  och beräknade dimensionerna och materialåtgång.  Bröderna Edstrand ställde villigt upp med det grova balkarna i järn.  Rameskog återvinning med 1000l dunkar, Malmö trä med plank till durk, Tomée med skruvar bultar och all annat material. färgen fick vi från xxxxxx två komponent för rostskyddet.

 På bakgården av Scandvision började de så. Jag kallad ihop gänget från foteviks undersökningarna och å de hängde på. Lite annat löst folk började också medverka vid kvälls och helgarbetena.

 Bild jobbar på flotten på scandvision

 Ett gäng som läst marknarkelogi i lund gick under namnet ”studenterna” och kom sedan att vara med under flera år framöver. En annan viktig person i detta arbetet var en arbetskollega Laban, Han var stor, glad och bullrig och en hejar att svetsa. Nu behövde vi en plats där vi kund bygga en bas för våra marinarkeologiska äventyr och sjösätta flotten. Sven Lundström allmänt känd som Sven i tornet basade på den tiden över kanalen. Han gav ok och vi fick hålla till på  östra sidan av kanalen där man förvarade båtarna vintertid på land. I hörn det där det sandat igen och var för grunt för andra båtar fick vi så en plats och en egen diktalb att ankra upp vid. Sven kom att under flera år framöver sedan vara en viktig person som vi alltid fick hjälp av. 

 Nu gick flytten från Scand Visions bakgård till vår nya bas vid kanalen i   Höllviken där arbete fortsatte. De fyra flytpontonerna transporterades ner till Falsterbokanalen med där den slutliga sammanfogningen av den 9 x 5 m stora flotten. Ramverket skulle svetsas samman med balkar. 

 Med pinnsvets kunde jag med flera göra ett förarbete genom att loppa bitarna på plats  som riktiga puggesvetsare. mao det höll samman med såg för djävligt ut. Sedan kom Laban -  och med piska och morot lyckades ja få honom att ställa upp och slutföra svetsningsarbetet. 

 All lastbilstransporter mm genomfördes med min gamla kunds företaget Entrepenads hjälp. De transporterade material sektioner, tankar, bodar, och sedermera hjälpen med kranbil att även sjösatte flotten.  

1989 Sjösättning av flotten
Dagen före industrisemestern skedde sjösättningen under pompa och ståt med närvarande press. Den stora kranen fick balans på flotten hon lyfte och så sänktes hon i vattnet. - Hon flöt - först ombord var givetvis jag följd an resten av gänget. SVT satt i vår första båtförvärd SVEG III. Härifrån dokumenterade det hela för Sydnytt.
Plötsligen känner jag puttes hand på min axel och i vattnet flyger jag. så skall de gå till enligt gammal sjömanstradition. Genomvåt och med förlorade solglasögon men väl på land gick larmet. Från båten hade man observerat att hon börjad sjunka. så trots att vi försökt täta de stora korkarna genom limning pös luften ut tankarna när nu vattnet tryckte på. . De luftfyllda plasttankarna saknade fortfarande polyurutan, vilket innebar att när luften sakta gick ur tankarna var samtidigt flotten på väg mot havets botten. en viss förvirrning rådde. En snabb bragdinsats av samtliga (nu 50) medlemmar i SVEG gjordes och  till slut med förenade krafter drog vi henne med mankraft och rep och med draghjälp från den SVEG III mot diktalben och så drogs flotten in på grunt vatten, där den så fick ligga. 
 Allt var plötsligt under kontroll igen. SVT hade lämna och fick inte med denna nyheten som de säkert skulle gjort stor affär av. Nu låg hon säker förankrat. 
 Därmed gick luften också tillfälligtvis ur projektet och alla åkte på semester. Kvar vid flotten stod en liten arbetsbod som vi skulle ha som hytt ombord på flotten. Ännu ett bevis på givmilda sponsorer. Här var det än en gång NPL som hjälpte till.

1989 sep Föreningen Skandinavien Viking Explorer Group SVEG bildas -  Säte falsterbokanalen

1989  Bengt Fredriksson FLOTTPADDLING TRAVEMUNDE TILL TRELLEBORG
Våra projekt och expeditioner blev fler och tiden gick  Arkeologen Göran Burenhult hade teorier om stenålderns stockbåtar med utriggare och segel precis som de man använde ikring de polynesiska öarna. Stockbåt med utriggare hade man byggt på Stenåldersbyn vid frostavallen.  Båten döpt till Ålakrågan.  En kompis till StoreLasse i dykgänget , Bengt Fredriksson höll på med att detta , dHan var då aktiv som pedagog på vid frostavallen  Som en del av experimentet hade man bland annat seglat och paddlat utmed kusten och runt öland.
Nu skulle  man se om färder på öppet hav fungerade. Fyra män och en kvinna skulle den sommaren paddla från Travemünde till Trelleborg i en stockbåt. Jag blev kontaktad om vi kunde medverka och dokumentera resan. Expeditionsledare var Bengt Fredriksson från Forntidsbyn i Frostavallen och i besättningen ingick även Store lasse som jag kände från undersökningarna av fotevikenskeppen. En av mina filmkamrater Engelsmannen, översättaren och Speakern Ian Heatcote blev också med.

Bild stockbåten

Som följebil blev Björns nyinköpta husbil (husvagnen hade fått ge vika) en viktig sambandscentral. Hela resan dokumenterades på video. En annan viktig roll var att man kanske hade varit för experimentell och historisk korrekt. Inge säkerhet var med i beräkningarna. Som tur var föreningen SVEG rustade och här kom man med flytvästar, extra paddlar, reflektor till masten så man syntes på radar, moblitelefon, etc.
Med TT linjens hjälp transporterades expedition båt och besättning och husbil till Travemynde.
SVEG III fick följa med och från denna lilla båt kunde vi följa stockbåten framfart på öppet hav. Besättningen, iklädda endast höftskinn under hela resan. De såg ganska vilt ut när man om rördesig bland civila mäniskor vid ständer och gator på land. Nätterna tillbringade jag själv i husbilen emedan resten i små plasttält.
De skulle ta en vecka. Vinden skulle vara sydvästlig och gynnsam för segling. Dock hade vädergudarna bestämt att man skulle paddla i motvind under hela resan. Så efter en vecka var vi bara halvvägs. Alla med blåsor i händerna men även ömma bakar.Vi , husbilen och stockbåten mötes på ön Fehmarn östra sida. Gick i land och slog läger.

Bild Husbilen 

Vad vi inte såg var att på platsen var det camping förbjudet och stora böter om man bröt mot lagen. En bil stannade och vi blev upplysta om detta  samtidigt som vi förklarade expeditionens mål. Efter ett tag återkom bilen. Ut steg samma man som visade sig var Borgmästaren på plats. I handen hade han en flaska konjak samt plastglas. Dessa delade hann ut och skänkte upp till sig själv och oss alla. Skål på skål till flaskan var tom. Därefter tackad han för sig och körde hem. Vi stod kvar och det blev en givande afton med sång kring lägerelden innan alla slockande.
Nu skulle vi över Femer bält till Rödbyhamn. De seglande och jag med färjan.  Från Färjans styrhytt som jag lyckats får tillgång till kunde jag följa dem med kikare och radar. Då havet var ganska oroligt hade vi gjorde stockbåten så lätt som möjligt för säkerhets skuld. Så hade jag tagit med alla extra utrustningkläder etc i husbilen.

Väl i land började jag via små grusvägar söka efter dom på den plats vi beräknat de skulle angöra efter passagen över sundet. Jag letade till mörket föll.   Sedan var jag tvungen att ta ett beslut. Skulle på inspelning påföljande dag i Malmö.  Så jag fick lämna alla deras utrustning förpackade i svarta sopsäckar vid ett gatukök mitt i Rödby och bege mig mot hemmet. Vad hade då skett. Ja när jag sis såg de från färjan såg allt bra ut., men sedan kom de in i ett strömt område och i stället för att hamna öster om eller i Rödbyhamn  hamnade de  en bra bit väster om målet. Hela denna kust är sand och ganska obebodd med få vägar. Så när de väl kom i land så mörknade de snart. Inget hus eller människa syntes spår av. Här fick de så campa. Utan mat och varma kläder tillbringade de natten i var sin svart sopsäck med seglet som täcke. Därefter blev det en paus.  Man fick tag på en lastbil och transportera båt och besättning till Kögebukten för alla hade nu problem med ledigheter då resan draget långt över den tid som planerats.
Så skötsatte man igen och färden gick vidare. Sista delen av färden kunde ha slutat illa. Sjön  gick grov och med bar 4 man ombord slog vågorna över och man fick ösa hela tiden. Målet var öster om skåre där vi slaget läger. Hela gänget med husbilar, tält och husvagn.  Hela SVEG gänget skulle vidare på vikingaexpedition direkt efter denna avslutade stockbåtsresa. För att hålla koll på det paddlande gänget hade vi tagit oss till Skanör. I planen var att en kamrat med segelbåt skulle gå ut och möta dom och gå följebåt och så skedde också. Men stockbåten var försvunnen på öppet hav mellan Stevns klint och Falsterbo fyr Birger och jag tog oss till falsterbo fyr. Spanade utöver havet med våra kikare. Ingen stockbåt i sikte. Beslut togs och vi ringde sjöräddningen. Larmet gick. Så strax innan skymningen föll siktades vi siluetterna av Ålakrågan. I de ljumma lågvattnet vid Måkläppens kant tog vi oss barfota ut mot stockbåten. Den var dock tomma stockbåten när vi kom fram längst ut på Måkläppen. Vi meddelade sjöräddning om fyndet men de vill inte blåsa av fören alla ombord var hittade. Där stod vi så. Sakta tog vi oss tillbaka till land.  Plötsligen i mörkret kom en van farande.  Den stannade rutan vevades ner och föraren bad om sjuhundra kronor för pizzorna som besättningen avnjöt på hans pizzeria. Alla var säkrade.
Påföljande morgon  seglade och paddlades sista biten in mot Trelleborg.  I hamninloppet ställde Bengt sig upp och lät sitt horn ljuda. TT linjens färja svara med ett brölande. På land stod vi , folket och pressen. En intressant resa var gjord, men om dessa farkoster verkligen tagit sig över öppet hav med män och last är tvivelaktigt. Större båtar hade nog behövts.

1989 SNIPAN SVEG IV
Vi hade fått nya ägare på Scandvision. En av dessa hade en liten cresent snippa, ruffad och med kapelltak. Ända problemet var att den hade sjunkit och hade ett stort hål i sidan.  Ägaren till båten sa vill jag ha den så fick jag den. Det blev min semester och plötsligen hade jag två båtar.  Så en del av den sommaren gick också åt till att högtycksspola båten, med ny sponsor  XXXXXX på väv, plast och härda lärde jag mig snabbt hur man reparerad plastbåtar och få finish på båt den och sedan med annan sponsor fick färg på den. Nu kommer den röda färgen som blev kännetecken för alla våra båtar, precis som våra husvagnar var gul till en början blev de nu också rödmålade.
Med ny båt i vattnet kommer också ny krafter och med den nya konstruktiva tankar. Hur skall vi få flotten att flyta och tankarna att hålla tät. Svaret blir polyuretan? Men var hittar man det och mitt i semestertider? Det blir rundringning ett antal dagar och till slut napp- vi får två 200 liters fat med tvåkomponents polyuretanskum som skall blandas. Ju varmar  luften är destu mer expanderar den. 

 Bild alla ekipagen på led mot höllviken

 1989 SÄKRA FLOTTEN MED POLYURETAN
Semestern var slut. Månklädda män skulle nu fyllde flottens tankar med polyuretan. Detta så hon skulle flyta. Så börjar nästa fas - operation skum. Först en test. blanda fifty - fifty  i spann -  rör runt med blandar kopplad till borrmaskin. Titta på färgen  från bärnsten till svart och så mot gult. Nu är det 45 sekunder innan det börja jäsa och det är tiden du har på dig att springa med spannen ut via plankan till flotten och hälla ner sörjan i dunkarnas 30 cm stora påfyllningshål.
Fabriken igång. Ikläda vita engångsoveraller med huva och ansiktsmask i 20 grades värme. handpumpar en person  vätskorna från 200 liters faten till en liters burkar. Näste man tar burkarna och fyller i en 20 liters spann  som mannen med borrmaskinen  och rörpinnen sänker ner i burken och börjar blanda. I rätt ögonblick skriker han nu och sprintern tar burken och via plankan rusar ut på flotten och häller i 1000 liter dunkarna. Fabriken är i full gång. Problemet är de använda burkarna som nu är halvfulla med expanderad polyuretan, men man får skrapa de rena så de går att återanvända. Ett par dagar senare har den frivilliga gruppen fyllt tankarna och det har inneburet att nu flyter flotten för egen maskin.
Nu ska vi rusta flotten. vi lägger däck. bygger reling, lyfter om bord arbetsboden som nu är inred med övernattningsbingar och kök samt litet kontor. Vi bygger et tak över flotten med trappa upp, Där blir en våt avdelning för dykarna, en hörna för konservatorn och fyndhantering samt en plats  för rast villa och matintag.på andravåningen har vi förråd , bensindrivet elaggregat , vidkraftverk ,  så nu har vi både 220 volt till pumpar och ejektor samt 12 volt för vhf, belysning etc.  Flotten ett litet mästerverk.

Bild flotten

 1989 FLOTTEN DÖPS 23.9.89
Det är dax för dop  av SVEG V. Till dopet, som förrättades av flottens gudmor länsantikvarie Carin Bunte, hade också andra eminenta gäster inbjudits: kommunalrådet Göran Holm från Velling kommun, museichefen Per Ragnarsson från Sjöfartsmuséet i Malmö, museichefen Stellan Carlson från Falsterbos Museum samt en stor skara marinarkeologiska entusiaster, lokalbefolkning och föreningsmedlemmar. Med pompa och stå, inramat av Vellinge musikkår och Kungliga Flottan med Marinen högtidsklädda beväringar med svenska flaggan i spetsen avkunna så namndopet. Och en nyproducera keramikkanna splittras mot flottens sida. Resterna faller i vattnet som dykare samlar upp på havets botten. Därefter med arkeologisk sammanställs skärvorna som sedermera limmats samman på bästa arkeologsätt och finns än idag att beskåda.

 

Bild kanna

Ett fruktbart samarbete mellan tre parter tog en gång sin början; Föreningen SVEG med mig själv i spetsen, Vellinge kommun och Göran och Falsterbonäsets Museiförening med Stellan Carlsson, det triumvirat som ett antal år senare ska konstituera Fotevikens Maritima Centrum.

Det är sommar och semester 1989

 

1989 Med familjerna Birger Enoksson  EKETORP

Många av våra tidigare resor hade gått söderut till Danmark och delar av Tyskland.  Nu blev det mellan Sverige och Öland som fick besök. Många blev borgarna och rösena på öland och inte minst Eketorp borgen här studerade vi förutom borgen även husbyggnaderna där man just var i färde med fler rekonstruktion av ett hus i skiftesverk. Att våra tidigare resor och nu även Sverige resan skull komma till nytta blev klart när nu semestrarna var klar och arbetet började igen.

1989 Sven Rosborn VIKIGAUTSTÄLLNING

Nu blev det dags för ett nytt möte. Denna gången med skolkamraten från såväl Rörsjöskolan som Teknis i Malmö. den dåvarande chefen för Stadsmuseet Sven Rosborn (nu vetenskapligt ansvarig på Fotevikens museum tills han nyligen pensionerade sig.) PÅ Uppdrag Av Staden skulle han göra en utställning om vikingarna i Florens.  Till detta ville man ha ett dramatiskt bildspel om vikingarnas liv och leverne.  Så självklart blev det radarparet Björn och Birger indragna i detta likaså Björn Linders ljudtekniker på Scandvision. (han är idag pensionär och aktiv i vår foto och video dokumentation på fotevikens Museum som volontär.) Vår resor kunde även ge tips till museet fotografer var de skulle åka för att ta fram bilder till bildspelet. - Mottagandet i Florens blev en succé – både utställningen och bildspelet.  Sedan kom samma bildspel att visar på Malmö Museer. Långt senare skulle samma produktion nyttjas igen. dvs ljudpåret och en del bilder.  Media klassen på söderslättsgymnasiet ville filma på Foteviken. Då fick de denna produktion till hjälp och kunde vidareutveckla den till en 10 minuters film. Denna film används än i dag vid alla skolklassbesök som introduktion. Även om en media klass senare vi vidareutveckla den ännu en gång.

 

1989 FLOTTEN TILL FOTEVIKEN

Även om hösten redan inträtt var alla otåliga på att få flotten i aktion. Med marinens och Iernes fiskebåts hjälp bogserades hon in till Foteviken och ankrades upp. Cirkeln var sluten. –

Från vårt lilla gäng kring undersökningarna av foteviksskeppen hade under sommaren flera andra dykklubbar hängt på och med dem båtfolk och andra intresserade. vi var nu co 50 personer. Den första aktiviteten med flotten blev att marinen bogserade flotten till fotevikens mynning. Där tog den gamle kamraten Ierne över och med sin ruffade fiskebåt drog vi så henne på plats inne i foteviken där vi ankrade upp henne.

 

Så fortsatte sensommaren och hösten. En sista tur ut för att titta till flotten inne i foteviken innan vinter slog till gjorde vi med SVEG III och SVEG IV. Allt va väl och vi skulle  återvända hem. En olycklig tamp gick då in i SVEG III s propeller. Ierne som hade vadabyxorna på  sa - det fixar jag och hoppade över relingskanten. Foteviken är ju bara men meter djup förutom den smala ränna som mäter uppemot 4 meters djup. Så en minut tidigare hade Ierne stått i en meters djup och puttat ut oss och nu strax efter  utan att vi observerat det hade vi drivit ut i rännan som givetvis var betydligt djupare. Resultatet blev att Ierne fyllde sina vadarbyxor och blev våt upp till halsen.  I snål blåst och denna sena kalla höstdag fick så Ierne, genomvåt,  uthärda en tur på drygt en halvtimme i den öppna lilla båten in till hamn, 

Iernes båt

1989 Ierne Nordström  SÖKNING EFTER KNÖSEN hösten? Och Knösen återfunnen
De var också med Iernes Fiskebåt vi tog oss ut mot knösen för att söka platsen där det gamla dykgänget hade gjort de första inventeringarna något år innan. Med enslinjer hjälp kunde vi bara efter någon timme lokalisera vraket och lägga boj så vi lättare skulle hitta tillbaka.

Nu stod föreningen SVEG rustade att på allvar börja sin undersökande verksamhet. Vilket vrakfynd skulle vi först undersöka? Sent på hösten hade vi hittat Knösenvraket, som 1986 varit föremål för en mindre undersökning. Beslut togs nu att här skulle vår huvudinsats under de följande åren läggas. Nu återstod dock arbetet med att rusta oss med allt från mat och dryck till pumpar, dykutrustning, datorer, walki-talkies, tampar och förtöjning,  ankare, soll och tillstånd, fyndpåsar, elaggregat, mm mm. Under sena timmar smiddes också planer på fortsatta sökningarna efter vrak runt Falsterbonäset och på att undersöka Knösenvraket som påträffats redan 1982. Snart skulle emellertid det unika fyndet av Skanörskoggen komma att uppta vår mesta tid.

1989 DYKBÅTEN SVEG VI Nu va det vinter och ännu mer planerings och fixardax .  Nästa år skulle vi så ut på expedition och undersöka Knösenvraket , men vi skulle dessutom söka efter fler skeppsvrak kring näset. 

Till detta behövde vi material och utrustning samt inte minst personer som kunde medverka frivilligt. Och dessa personer behövde kunskap. Här hade och fick vi mycket hjälp av

av marinen och kustbevakningen med maritimt material och tjänster. 

 

Vi saknade dock en viktig komponent – en dykbåt. Vid Falsterbokanalen låg en uttjänt oljebekämpningspråm på andra sidan kanalen. På frågan kan vi få den får vi ja som svar från kustbevakningen. Kustbevakningen ställde givmilt upp och donerade den till oss. Den drogs in till Malmö och så hade Björn ännu en gång ordnat sysselsättning till SVEGs medlemmar under helger och kvällar påföljande vinter och vår.

 

Med flotten klar så behöver vi en dykbåt som kan frakta gänget ut till flotten.  Att den är en trimaran och enbart behöver ca 20 cem vattendjup gör den också ypperlig till utforskning kring hela falsterbohalvöns långrunda stränder. Klar får den en akterbrygga, en båge med kran, en dykstege allt i rostfritt av Iernes  kollega.  Vi är nu rustade med vår nya dykbåt SVEG VI

 

1989 Marinarkeologisk Museum - Mera vrak till utställnigarna

Vi hade nu ännu en båt i sikte som kunde bli en viktig komponent i det framtida marinarkeologiska museet. Målet var nu att ställa ut knösenvraket från havets botten, Foteviksskeppet som låg i konservering, falsterbopråmen som låg på hyllorna i magasinet på Gastelyckan och Falsterbobåten som hade sitt hem på Falsterbo museum. 

Borgar
Med tidigare resor hade vi upplevt de Danska ringborgarna som Trelleborgen, Fyrkat, Nonnebacken och Aggersborg. Men var då den skånska borgarna. Skåne var ju mer danskt än svenskt på den tiden.  Vi hade givetvis idéer kring Trelleborgen precis som andra.  Och Borgeby hade vi studerat och funnit att även det var ett bra alternativ.

 

1989 Trelleborgen utgrävning TRELLEBORGEN
Vid arkeologiska utgrävningen i Trelleborg frilades spåren efter en Trelleborg. Tidigare har fyra sådana borgar från Harald Blåtands tid påträffats i Danmark. Hela utgrävningen dokumenterades av Björn Jakobsen på ett unikt sätt under flera år på video.

 

Korta denna text

Det är söndagen den 17 september 1989, det är arkeologins dag. Mitt i utgrävningsschaktet står arkeologen Bengt Jakobsson och berättar för den stora intresserade skaran. Men vad är det han berättar, varför har han så många intresserade åhörare? Just denna sensommardag berättar Bengt om de unika fynd som gjorts vid Trelleborg, i den gamla staden vid Skånes sydkust. Men vi måste börja vår historia något år tillbaka i tiden. På en industritomt mitt i staden på bara några stenkasts avstånd till den gamla stranden skall nya hus uppföras. Men först skall arkeologerna få en chans att avlocka jorden sina historiska hemligheter. Jo, längst bort i schaktet så kommer vad som tycks vara resten av en palissad. Man kan tydligt se de här halvrunda cirkelmärkena efter kluvna stockar som har nedsatts tätt intill varandra. Den här palissaden är sannolikt begränsad till det vikingatida fästet som legat uppe på den här kullen vi har bakom oss. Vi grävde i somras nere 150 meter längre söderut. Där hittade vi för första gången två vikingatida vallgravar som kunde tyda på att det fanns en form av befästningar. Ett vikingatida försvarsverk i Trelleborg. Hur stämmer det med stadens historia? Trelleborg är faktiskt en av Skånes äldre städer. Då som nu var sjöfarten en livsnerv för handeln. Redan vid mitten av 1200-talet finns brev som omnämner staden. Då hade redan de barfota tiggarmun karna byggt sitt kloster här. Små idylliska rester efter detta kan man faktiskt i dag fortfarande skåda. Resultat efter tidigare gjorda arkeologiska utgrävningar. Där i dag Strandgatan går fram, låg en gång den gamla strandlinjen. Allt utanför är nutida utfyllnader för industri och hamnanläggning. Vid vikingatiden var kusten farlig. Länderna från södra Östersjön härjade vilt och den fastare bebyggelsen tvingades flytta inåt landet. En bit från kusten fanns också de stora marknadsplatserna, de som vi i dag kallar våra skånska köpingar. I Trelleborg finns flera köpingeorter. Det verkar som om här funnits stora ekonomiska intressen att bevaka under vi kingatiden. Tro nu inte att kusten varit helt folktom. Invid Hamngatan har arkeologerna funnit enklare grophus från järnåldern. Denna bebyggelse har sträckt sig upp mot den höjd, där tidi gare forskare menat att en borg legat, varför skulle annars en borg avbildas på stadens medel tida sigill och riksvapen. En medeltida borg skulle alltså enligt teorierna ligga på denna mycket strategiska höjd utmed havet. Problemet var att en stor fabriksanläggning täckte hela området. 1889 uppfördes Trelleborgs Sockerbruk, men nu precis 100 år senare, skulle den ut tjänta fastigheten rivas och lämna plats för det expansiva bostadsbyggandet. Men hur mycket fanns egentligen kvar av de gamla jordlagren? Skulle arkeologerna nu äntligen få svar på denna fråga. I början av en sådan här stor undersökning, famlar arkeologen bokstavligt talat i mörker. När det är fråga om en exploateringsgrävning som berör en trolig fornlämning, i det här fallet en tänkbar borg, står byggherren för den arkeologiska kostnaden. Summorna kan lätt springa upp i stora belopp. Det gäller därför att snabbt kunna få en överblick över vad jorden kan tänkas dölja. Olika schakt tas upp efter ett givet mönster på de ytor som kan bedömas som mest intressanta. Alla grävningsschakt skall utläggas efter ett givet koordinatsystem och do kumenteras på ritningar. I schaktens väggar kan sedan olika lagerföljder avläsas och uppmä tas. I schaktens botten kan till exempel rester av stolphål träda fram som mörkare partier i den våta myllan. Det ursprungliga träet har ruttnat och visar sig för det mesta bara som en mörk brun färgning. De är kanske inte så märkvärdiga vid ett första påseende, dessa frilagda spår efter vår sedan länge glömda historia. Men det blir viktiga pusselbitar som arkeologen har att tillgå när han sedan skall planera omfattningen av den stora utgrävning som skall följa efter provundersökningen. En stor yta väntar på att avslöja sina djupt fördolda hemligheter. Ett oöppnat arkiv som sedan århundraden skyddats under mark skall nu göras tillgängligt. I prov schaktet i det nordvästra hörnet blir jordlagren överraskande nog väldigt djupa. Arkeologerna blev tvungna att sätta ut sina viktiga mätpunkter långt ner i schakten. Några riktiga kulturlager saknades däremot helt. I stället verkade de övre jordmassorna ha blivit ditkörda och uttippade över området. Bland annat fanns här mycket kalksten vilket framträder tydligt när arkeologen renskär profilen och dokumenterar det hela på ritning. Under de omrörda massorna fanns feta och fuktiga lager som blev allt djupare ju längre västerut man kom. Hade borgkullen kanske en gång här anslutits till en bäck eller ett större våtmarksområde. Var de omrörda massorna helt enkelt utfyllnader som man gjort i sen tid för att jämna ut marken. Mycket talade för detta. För att få bättre kunskap var man tvungen att fortsätta schaktet längre västerut och gå ändå djupare än tidigare. Skulle nu en mängd frågor få sina svar. Kanske hade våtmarksom rådet en gång i tiden varit anslutet till havet i form av en lagun och i så fall hade det varit möjligt att sjövägen ta sig ända fram till borgkullen? Genom geologiska provtagningar var det möjligt att kunna säkra viktiga forntida spår i form av pollen och organismer vilka indikerar myr eller sjöbotten. Många är nu de frågor som fordrar sina svar. Men låt oss börja i det allra första sökschaktet, som grävmaskinen drog upp. Här kom alltså de spår som arkeologerna hoppats på, rester efter en träpalissad. I ett grävt dike har man en gång placerat kluvna stockar tätt intill varandra. Stolpraden beskrev en vid båge in över kvarteret. Sensationen verkade vara ett faktum. Även Skåne en gång danskt område hade nu fått sin så kallade "Trälleborg". "Trälleborgar" kallas de fästen som den danske kungen Harald Blåtand en gång lät uppföra runtomkring i sitt rike. De stora anläggningarna vittnar om en kung med makt. Än i dag talar runorna från Haralds egen runsten till oss. Den kung som lade hela Danmark under sig och gjorde "danerna" kristna. Borgarna har antagligen varit garnisonsförläggningar för soldater och de anlades i de på den tiden varkligt folktäta bygderna. Här hade kungen behov av att markera sin överhöghet. Borgen "Trälleborg på Själland är den som bäst bevarats. Innanför den djupa vallgraven höjer sig den höga vallen markant i landskapet. En utgrävning av hela borgen har avslöjat hur husen innanför vallen en gång var placerade. Sexton långa hus har bil dat fyra kvadratiska kvarter i strikta geometriska mönster. Visst väcker de fantasien till liv, dessa danska vikingaborgar, som vid Fyrkant i Jyllant, och de ligger alla i direkt närhet till breda vattenflöden som varit farbara för vikingaskeppen. Även vid det skånska "Trälleborg" har skeppten kunnat dras upp strax utanför vallen. I provschakten hade man hittat spåren efter palissaden och vallen, men skulle man nu vid utgrävningen av hela området hitta resten av försvarsanläggningen med portarna och bebyggelsen innanför? Genom stora såll kontrolleras noga all jord, inga småföremål skall gå förlorade. Arbetet är tidsödande, det gäller att gå var samt fram. En arkeologisk utgrävning innebär ju att man samtidigt schaktar bort och förstör fornlämningen för all framtid. Långsamt växer bilden fram av områdets historia. Jordlagren avspeglar århundraden efter århundraden, tills man längst ner når den sterila och av männi skan orörda marken. Mitt inne i vikingaborgen kommer ett oväntat fynd i dagen, en grop i marken har täckts av småstenar. Vad döljer sig under dessa? Stenarna ritas noggrant av och avlägsnas sedan lager för lager. Ett spännande men tålamodsprövande arbete. I gropens botten blir så äntligen ett mer än tretusen år gammalt fynd synligt. Det är en bronsåldersgrav. Av den döde har mycket litet bevarats, endast litet benfragment. Däremot kan en vacker bronskniv tas tillvara. Kniven med jordkakan runt gipsas in för att föras till museum för konservering. Konstigt att tänka sig att när vikingarna för tusen år sedan trampade här, visste de inte att det fanns en då redan tvåtusenårig grav under marken. Vad för spår finns det då efter vikingarna? Mängder av små och stora föremål vittnar om deras aktiviteter på området. Jodå, kontroll i litteratur från andra utgrävningar visar att det är fråga om krossat vikingatida glas. Ännu ett fynd kan läggas till samlingarna för vidare efterbearbetning och analys. Ännu saknas spåren efter vikingarnas boningar. Över hela området avtecknar sig visserligen mörka jordfyllda stolphål, men de tillhör antingen tiden före eller perioden efter det att borgen anlagts. Vissa stolphål bildar rader som om de en gång varit hål för bärande stolpar i långa husväggar. En av de mera välbevarade huslämningarna har en gång varit ett medeltidshus. Väggarna har legat på syllstenar. Fotträet har på detta sätt skonats från markfukt och röta. Trots detta är allt trä sedan länge försvunnet, vilket är förståeligt. Huset byggdes ju någon gång på 1300-talet. Mitt i huset fanns den stora bakugnen. I botten har man lagt ett lager av runda stenar som gjorde att värmen bevarades länge innne ugnen. På denna byggde man sedan en slätad kupol som lerkli nades. Nog har många goda brödlimpor gräddats i den här ugnen. Huset var så välbevarat att man redan under utgrävningen talade om att det kunde rekonstrueras på platsen. Till och med dörrplaceringen på ena långsidan kunde bestämmas. Ytterväggarna har liksom bakugnen varit lerklinade sparsamt uppburna av trästolpar. Utgrävningen har nu avtäckt så stor yta att en hel hetsbild tydligt framträder. Där den nuvarande Bryggargatan löper fram fanns under medel tiden en kullerstensatt gata. Denna har i sin tur lagts på samma plats som förbindelseleden mellan vikingaborgens södra och norra portar. Utmed den här gatan har en del av det medel tida Trelleborg växt upp. I jordlagren finns spåren efter bebyggelsen i skikt på skikt. Husen har vänt gavlarna mot gatan och smala små gränder har gått in i kvarteren. Inne på de gamla gårdarna har brunnarna legat vilka avtecknar sig som sättningar i den senare bebyggelsens stenlagda gårdsplaner. För en arkeolog kan fyllningsjorden i brunnar bli en verklig guldgruva. Här kan man finna de mest spektakulära fynd från alla tidsperioder. Ibland kan man fråga sig hur renligt brunnsvattnet varit. Intill brunnen kunde man kanske gräva ner den självdöda sug gan. Spektakulära fynd i guld eller silver väcker alltid sensation även om de rent vetenskapligt inte ger mer faktisk information än några enkla keramikskärvor. Men de väcker funderingar. Vem ägde en gång dessa mynt på 1300-talet och vem hade lagt dem här och varför. Det är september 1991, det är arkeologins dag. Åter står arkeologen Bengt Jakobsson och berättar för den stora intresserade skaran. Fast det har gått två år sen sist. Många pusselbitar har fallit på plats nu i utgrävningens slutskede. Det är snart dags att summera arkeologernas fältarbete och forskning. De gamla funderingarna om en borg i Trelleborg hade nu bekräftats, men det var ingen medeltida borg, som arkeologerna funnit, utan en borg från sent 900-tal, med stora lik heter med de danska ringborgarna från samma tid. Skillnaden var avsaknaden av fast bebyg gelse innanför ringvallen under borgens brukningstid. Nu när utgrävningen avslutats, skulle byggherren så äntligen påbörja uppförandet av bostadshus, men se så blev det inte, trellebor garna ville ha sin borg mitt i staden som ett kulturmonument över gångna tiders historia. För det kan faktiskt vara så att borgen gett staden sitt namn. De lutande stockar som stöttade palis saden kallades en gång för just trälar. Borgen med trälar, trälarnas borg, "Trälleborg". På plats kan man i dag se en rekonstruerad ringvall resa sig mot skyn. I väster har man försökt att från stolphålen återuppföra ett porthus. I Bagargatans vägbeläggning har de norra och södra por tarna genom vallen markerats och inne på borgområdet reser sig det medeltida huset på plat sen, där det en gång stod. Där de historiska källorna svek, kunde arkeologerna fylla på med ny kunskap. Men vi kommer aldrig dåtidens människor närmare än utifrån våra vetenskapliga tolkningar och vår egen fantasi.

(måste kortas eller)

1990 DYKBÅTEN BYGGS färdigt

När våren kom drogs flotten och alla båtar samman nere i Falsterbokanalen. Vårrustningen kunde börja. Dykbåten blev försedd med en sponsrad 70-hästars Johnsonmotor och sökningen efter vrak kring Falsterbohalvön kunde påbörjas.

1990 talet

1990 SKÅNE RUNT MARINARKEOLOGI

Vi deltog detta år i projektet "Skåne Runt", en inventering av maritima lämningar runt den skånska kusten, initierat av "Institutet för Kulturforskning". Vår del var att i samverkan med de lärde från Lund, med georadarns hjälp söka efter det forna Falsterbos stadskärna, idag dolt under tio meter flygsand.
Resultatet blev efter mycket slit och släp i sommarhettan tillfredsställande. 

1990 BYGGA UNDERATTENSHUS

 

För att kunna dokumentera det hela behövde också utrustning som kunde användas för dokumentation. Förutom dia som då gällde så hade utvecklingen gått från film till video. Och video var broadcast standard så det kunde visas på televisionen.  Min stora Betacamkamera skulle vi bygga ett undervattenshus. Rostfritt och plexi. Styrning via kontaktorer och magneter. Sagt och gjord Iernes kollega ställde upp igen fixade det rostfria skalet. Min gamle far fick uppdraget att  i plexiglaset fräsa spår. lägga i tätningslist. göra hål till det 18 bultarna som fäste plexilocket vid kamerahuset.

 

De första testfilmningar gjordes för vi fick av och på stängningar samt extra utvändiga batterier.  Ombord på dykbåten  med dykare i vattnet startade jag videokameran, skruvade på locket med de 18 skruvarna och med kranens hjäp hissade vi i kamra som sedan i slutskedet vägde 60 kilo. kameran gick och dykaren hade nu 20 minuter på sig at simmande med kameran framför sig dokumentera havsbotten och de funna vraket. Sedermer fick men gode vän och tekniker på Scandvision Paul Joonas i uppdrag att bygga en magnetstyrning av och på vitbalans och det hela.

 

 

 1990 Sven rosborn Vikingar – Vikingen i konsten1990

Ansvarig utställningschef för den italienska vi-kingautställningen som visades även i Malmö där denkompletterades med en mycket stor konstutställning.För första gången sammanslogs en arkeologisk och enkonsthistorisk syn på vikingatemat. Utställningssättetväckte stor internationellt uppmärksamhet.

 

1990 SÖKNINGAR KRING NÄSET

Vi hade planerat att under semestern i Jul - augusti månad skulle vi göra undersökningen av knösenvraket.  Men vi var ivriga att testa Nya Dykbåten SVEG V och undervattenskameran så varje helg från tidigt maj var vi ute en tur. Vi stötte på flera spännande vrak, fredlundska, postbåten , stenvraket. hedbergska vraken, GPS hade vi inte utan vi jobbade med enslinjer , för att ta ut fyndpositioner.

 

1990 MARINARKEOLOGISKT SEMINARIE
Vi hade fått en hörna i kanalen där vi nu samlade upp oss. De två husvagnarna, en container vi tiggt ihop, en lånad arbetsbod,  Ett stort arbetstält blev mässen, borden utgjordes av bockar och dörrar från min fars hus som bytt mot nya dörrar. Ett kök fick vi i gång med kylar och frysar. allt på br backe och med presenning som tak.  Än idag förstår jag inte hus Sven i tornet med flera lät och hållas med detta zigernaläger som verkligen stack ut här blnad alla de fina båtarna.

 

Som uppföljning på fotevikensundersökninen hade jag lyckat få ett antal duktiga föredragshållare att ge oss mer kunskap om marinarkeologi. Karn Bunte från Länstyrelse i Malmö, Torbjörn Malm från Skov och Naturstyrelsen i danmark, Bert Westenberg från Sjöhistoriska m flera. så hela vår expedition Knösen började med en hel dag föreläsningar i tältet. De som lysnade var föreningen SVEGs medlemmar, dykare, marinarkeologer, båtfolk, historieintresserade mm. 

 

Birger och jag var givetvis på plats. Så var också basgänget med Putte, lassarna, Anders, xxxx

När jag sa Birger så menade jag också familjerna och barn. Intet ont anande så hamna givetvis syster Reidun i köket för att utspisa 40 personer under dessa primetiva förhållandena. Men som god campar hög hon in mekade de frysta varorna från sponsorer, med kycklingklubbor, hamburgar, mos , etc. Allt under  ett hellregn som bidrog med rännilar i marken i såväl ute kök som mässhallstältet. Men stämningen var god.

Det som börjat med att jag och Birger lyssnade på föredraget på Falsterbo Museer och problemen med att utföra de maritima undersökningarna av knösen och andra vrak var att man inte hade en Flotte, båtar och utrustning. Men nu hade vi allt detta. Nu kom frågan om Per Ragnarson på Malmö Sjöfartsmuser skulle släppa till personal.  Per Södehjelm och Pu var lite tveksamma till detta varpå jag sa, Då kollar jag med honom om det går. Sagt och gjort  jag bestämde tid med sjöfartsmuseet chef och fick ett möte med honom. Självklart i mina ögon skulle ha svara jag och givetvis gjorde han det. Så glad i hågen gick jag in till Marinarkeologerna som satt och väntade och berättade att vi fått grönt ljus och de kunde vara med.  Där säger Per att han inte kan för då skall han ha semester. I månader hade han vetat detta. Ja det blev ingen katastrof. PU var ju den vikiga med sin stora kunskap i arkeolog och  konservering

 

1990KNÖSEN UTGRÄVNING

Det stora äventyret kund börja, Marinens bevakningsbåt tog flotten på släp. Vi följd efter med våra båtar. Väl framme fäste vi upp flotten på  de nersänkta och i förväg placerade betongklumparna som utgjorde ankare för flotten. Så var vi på plats för 4 veckors dagligt arbete på knösenvraket.

 

Dagligen fyllde vi båtarna med förnödenheter, fyllde luftflaskor mm,  Sedan började dagen med 2timmar pass. det hade inte varit en varm sommar och vattnet var väl kalt.  I det grunda vattnet på sådär 1,5 meters djud gällde det att pressa utså mycket luft so möjlig ur dräkterna för att man skull kunde nivellera  och ligga stilla ovanför fyndplatsen utan att röra eller skada fyndet. Varke kvadratmeder sandsögs med ejektor och frigjorde föremål, därefter dokumenterades med foto och film samt ritades av genom nerskalning på millimeterpapper. Dag ut och dag in. kämpade gänget med dessa rutiner - frivilligt. Dykardräkterna fick vi sponsrade av viking i Trelleborg. Putte fick tom en vattentät gylf i sin dräkt, i det kalla vattnet trängde det på.  Uno har rekordet, 6 timmar och 10 minuter i ett stäck på havets botten förutom ett snabb i vattnet bytte av lufttub. Det var spännande fynd vi stötte på allt från krukskärvor till fiskben. Tampar och rep fann vi också och under vraket hittade vi en grov tross till ankaret. Men de kanske mest sensationella fyndet var skjölden. 60 cm i diameter, trät var som en fuktig knäckemacka, skjöldbukla som en järnkrostration.  Precis som skeppet blev liggande i många år i koserveringsbade i väntan på medel för framtiden gjorde även skjölden så. Först in på 2000 talet xxxx lämnades in för konservering i Göteborg. Resutatet är fantastikt. Nu väntar vi bara på  att ställa ut det.  Tyvärr kräver det en specialmonter som håller exakt luftfuktighet och dessutom stöldsäker. Kostnad 75000:-.

 

1990 PRESS

Pressen var också mycket intresserade. Dagligen kunde vi presentera nya fynd. helsidesuppslagen lät inte vänta på sig. Dag efter dag nya fynd eller rättare sagt - lite taktik. Vi pressenterade bara ett fynd om dagen och på så vis fick vi både tidningar och tv med oss.

Uv bilderna och uv filmerna fick de ju av  oss. En gång gjorde vi även direktsänding från havets botten Radio Malmöhus.  Reporten fick låna en dykardräkt och helmask . sladden från miken drogs ut genom mancheten i handen. Givetvis läkte det in vatten där man vad gör man inte för att kunna intervjua dykarna på havets botten. Men  man skall veta att utan alla frivillig timmar som lades ner före och under så var det även alla de företag som hjälpte till med allt från mat och dryck till utrustning, material. 

 

Säsongen var över för detta året

Vi kunde konstatera att det varit en lyckad säsong.  Flotten bogserades in i kanalen för vinterförvaring men vi fortsatte med dykbåten att oförtröttligt undersöka området kring hela f

Falsterbohalvön.  Blåste från sydväst var vi på norra sidan och tvärt om på södra sidan. Vi gjorde också speditioner till området väster om Skanör och Falsterbo.

 

 

 

 

 

1991  Sven Rosborn Dinosauriernas återkomst

 erbjöds Sven Rosborn från danska och ameri-kanska kolleger att arrangera en dinosaurieutställningmed storskaliga, rörliga djur från Smithsonian institute

i Amerika. På sex veckor lyckades man bygga utställ

-ningen. Genom kontakt med näringslivet restes ett800 kvm stort tält på Malmöhus borggård med ett heltrekonstruerat landskap med vattenfall och träd. Detta blev den största publiksuccén i Malmö museums his-toria, fortfarande 2022 ett oslaget rekord, med 114.000 betalande besökare på tre månader. Malmös kulturpo-litiker motsatte sig dock utställningen då man inte villege en positiv bild av Malmö museers chefer, vilka viddenna tid stod upp för rätten till ett fritt kulturliv utan politiska ställningstaganden. Den censurerades därföri Malmö museers offentlig årsstatistik.

 

 

 

Björn utveckar

1991 - Knösenundersökningen

· Kurs i marinarkeologi

·Lejontassen, 29/6

· European, juni

·Besök av engelska vikingar, 6/7

· Sökning efter vrak runt Näset

· Etablerade oss vid kanalen

 

 

 

 

 

1991 Marinarkeolgisk Museum Planerna till Fotevikens Museum bildande

 1992

1992 undersökningar fortsätter och film om projektet visas på TV

 

1992 – Koggen på besök

· Vikingabesök i Kämpinge

 Knösenutgrävningen fortsatte

· Skärmutställning om Knösen

· Flera nya vrak upptäcks

· Tegelvraket säkras

 Flera stranfynd av vrakspillror

·Stiftelsen planeras

 Ny plats för bodar vid Palmblads

 

 

 

 

 

                                                                                                                                                       

 

Vad är det och vad är tanken att det skall bli. Det tar sin början i Undersökningarna vid foteviken 1982 som skulle resultera i bildande av den ideella föreningen Sveg. Sveg som byggde flotten , sökte vrak på havets botten och undersökte dem. Men inte bara de man såg också värdet av de kulturhistoriska lämningarna och dess värde för forskningen och allmänheten.

Vid ett besök på det lokala hembyggsmuseet i Falsterbo kunde man också konstatera att Falsterbobåten som stod utställd där efter att rekonstruktion och montering 1948 inte mådde bra. En film blev resultatet om i vilket skick de var i och att de behövdes insatser för att ”rädda” vraket.

Denna film visades för kommunen. Härifrån såg man positivt på saken. Planerna på ett museum –ett maritimt sådan tog fart. I konserveringsbadet i källaren på Malmö Museer låg foteviksskeppet och om ett antal år så var det färdigkonserverat. I  Historiska museets magasinet i Lund låg hela falsterbopråmen uppstablat på hyllorna, resterna efter fyndet i vallgraven på Falsterbo borg.   På Falsterbo museet låg Falsterbobåten i ett miserabelt skick och blev alt mer förstört. Och så fanns alla skeppsfynden på havets botten. Kommunen skulle bygga och förvalta -. Vi skulle fixa innehållet.

 

 

 

1991 Arbetslöshet i Sverige 17 mars  ??

 

Men samtidigt kom krisen – de goda åren var borta – arbetslöshet, sämre ekonomi i landet – Företagen såg över sin sponsring etc.

 

Vad det slutet eller början, frågar man sig. Ja nog var det slutet om man inte tänkte om, men i gengäll skapade arbetslösheten helt andra oanade förutsättningar.  Nu hade man människoresurser men fortfarande inga medel.

 

Hittills hade ett antal bodar utmed kanalen utgjort ett temporärt läger för verksamheten. Men med allt flera människor och flera aktiviteter blev platsen allt mer omöjlig att fortsätta vid.

 

Bild bodarna

 

1992 ALU   -  blev man tagen på sängen, 

Det fanns ingen beredskap för så stora arbetslöshetsgrupper som plötsligen uppstod. Arbetsförmedlingarna gick på knäna.

 

Alu skulle bli räddningen ur situationen. I bl a Malmö blev man tvungna att lösa detta med gigantiska uppsamlingsplatser  med hundratals arbetslösa som samlades under ett tak. Men vad gjorde folket, man spelade kort, biljard fikade – gjord terapihantverk och fördrev tiden. Man kom och gick som man ville. Aluakuten tog hand om sista chansen dvs – en dag kvar till utförsäkring och med ett kryss i rutan kunde man sedan komma och gå  6 månader för att sedan erhålla en ny stämplingsperiod.

 

 

1992 Arbetslöshet i Sverige. 17 mars –

 

Startar de första 8 arbetslösa i föreningen SVEGs regi vi kanalen i Höllviken.

 

1993 – Möte marinarkeologer  och Sportdykarförbundet om utbildningsmaterial

 Stiftelsen bildas

 Arbetslöshetsprojekt

 Inventering sverige runt

 Koggen hittas

 

1993  Arbetslösheten

En omfattande verksamhet startar för arbetslösa  i föreningen SVEGs regi .- mellan 50 och 134 personer är  aktiva i för det mesta 6 månadersperioder  i de  diverse projekt som föreningen och sedermera stiftelsen skapar och driver. Organisationen SVEG har lokaler på ett flertal platser i Kommunen. Vid kanalen , flotte, kontor och marinarkeologisk forskning, dykverksamhet, administration,  sponsorverksamhet. 

 

 

Föreningen SVEG och Stiftelsens arbetslöshetsprojekt kom till av situationen i Sverige 1993. Plötsligen tog arbetsmarknaden slut mängder av människor stod utan arbete. ALU bildades för att lösa de akuta problemen med utförsäkringsrisker för människor. När vi blev tillfrågade såg vi en lösning som skulle gynna såväl oss som kommunen  och Arbetsförmedlingen som de arbetslösa. Vi kunde skapa utvecklande och adekvata uppgifter för dessa människor, tillfredsställa våra utvecklingsideer och lösa kommunens och arbetsförmedlingens problem och behov.  Allt detta utan att skapa undanträngningseffekter, konflikt med facket eller liknande.

Vi ökade under första året från 10 till 40 och sedan hundra personer. Allt efter som behovet av platser för personer skapade vi förutsättningar med knappa medel. Vi byggde upp en baracklösning, vi undersökte vrak, vi grävde ut vrak , vi karterade och undersökte Foteviken, vi samlade in kulturhistorisk kunskap från gamla  och bönder med bandspelare och intervjuer, vi sökte i arkiven efter kartor, fornminnen, utgrävningsrapporter, vi sammanställde detta och i dag finns det tillgängligt i Fotevikens Museum för vidare forskning och bearbetning.

Vi skapade en administrativ organisation, underhåll och förrådsgrupper, marknadsavdelning för sponsorbearbetning.

Vi  fotodokumenterade – gjorde ett utbildningsmaterial för marinarkeologi

Vi skapade en hel organisation med människor som var i behov av arbetsmarknadpolisiska åtgärder. Trots att dessa i de flesta fallen max var med under 6 månader klarade vi att gång på gång omorganisera och få verksamheten att flyta.

 

Med en sådan stor grupp kan man också åstadkomma något – även om individen förmåga och lämplighet och motivation inte alltid varit den bästa.

Bild fotevikeskontoret

Härifrån utgick också en cykelburen mätpatrull till 10 stationer runt näset för att mäta sandflytt, strömmar i relation till vind och väder.  I baracker utmed Foteviken,

Bild cyklemätare

Forskningsprojekt med källstudier samt bland annat fosfatundersökningar av markerna för att finna marknadsplatsen vi foteviken. Detta sysselsatte mellan 10 – 20 personer.

 

Bussgaraget i Falsterbo som fungerade som verkstad för bilar och utrustning med ett tiotal medarbetare.

Vångastugan som datautveckling samt för layout trycksaker,  informationsmaterial med ett tio tal medverkande

Allt detta som meningsfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

 

 

Tur vi fanns

Tänk om inte vi såg möjligheterna och erbjöd oss att ställa upp. Givetvis med ett eget mål i siktet, men ändå.

 

Då hade Vellinge kommun ståt där med ett par 100 arbetslösa som man skulle hantera och skapa en plats för och då kan man fråga sig – vad hade de kostat och vad fick de människorna utav det och vad fick kommunen och kommunens invånare utav detta??? Var skulle man gjort av alla dessa arbetslösa personer??

I vilka lokaler skulle man kunnat hysa dessa , vem skulle handlet dessa eller funits tillgägnliga för dessa och  hur mycket pengar hade det kostat, osv???

 

Med tiden kom lösningar för de arbetslösa –den akuta situationen minskade- man skapade datortek – först för de unga sedan för alla, Man skapade kunskapslyftet , man förtidpensionerade alla över 60, man skapade OTA.

 

Vad fick vi så utav det. Vi kunde lägga grunden till Stiftelsns framtid, till museum och vikingareservat och marinarkeologiks forskning. Vad fick människorna utav det – de som är och har varit med. Ja , de fick en meningsfylld sysselsättning i de flesta fallen – om man bara ville.

 

Men det finns en baksida också. Otraditionellt har vi fått lösa problem och skapat lösningar. Detta har inte alltid sets med blida ögon. Vi är ju så vi svenskar. Man glömmer snabbt och så plötsligen när de akuta problemen är borta – ja då är det inte så viktigt längre. Även om man då har skapat förutsättningarna som man ursprungligen hade om att skapa ett museum i kommunen radikalt har förenklats och förbättrats.

 

I stället får stiftelsen stämpeln som vuxendagis, från såväl den lokala befolkningen som från kommunens  tjänstemän och politiker. Detta till trots att man aldrig varit på platsen eller man har satt sig in i verksamheten – eller inte tycker att kultur  överhuvud tagit är något.

 

Man kan fråga sig i vad det är för samhälle man lever i!

 

Så en dag har vi 2.8 procents arbetslöshet  och foteviken funktion behövs inte längre. Nu är ju krisen över och man kan nu lättare hantera de arbetslösa bättre än när man blev tagen på sängen för 5 år sedan.

När man på tjänstemannanivå därför uttrycker sig om att, skall ni ha beredskapsarbetare så får ni ta det från er kommunala budget. Max 25 personer skall vara i åtgärd på foteviken. Inga fler OTA – kvoten är fylld.

 

1993, 1994,1995 kaosen är total

 

 –arbetslöshet växer över huvudet på såväl kommun som arbetsförmedling.

En daglig ström av folk som behöver åtgärder.

Vi skapar möjligheterna och uppgifter för denna aldrig sinande skara som skickat till oss med svaret . Det finns nog något att göra på foteviken. Och det gör det.

 

Vi håller hårt i de pengar som vi får in som omkostnadsmedel – de skall räka till mycket – men det går.

 

Så plötsligen – över en natt – vi har sänt in äskande om omkostnadsmedel , som vanligt gör vi det i efterhand – med gämna mellanrum. – så erhåller vi 8 procent av tidigare medel – med lika mycket människor. Det blir ett svårt år 1996 – trots på pekande om behoven och problemen – mycket lite respons.

Och så fortsätter det även under 97 och nu 98.

 

Vad vad det då som hände??

 Nu tänker man bara på sig själv och sina behov. Man ringer inte längre så flitigt och undrar om vi kan hjälpa till och när man gör det så är det personer som man överhuvudtagit inte kan placera eller som mellan datortek eller kurs behöver,- ja hör och häpna ända ner till 4 dag hos oss.

 

1993 Stiftelsen bildas

1993 Stiftelsen Fotevikens Maritma centrum bildas, kommunen skjuter till 30000:- som stiftelsekapital för de tre stiftarna, förutom kommunen, föreningen SVEG och Falsterbonäsets Museiförening. I styrelsen sitter Stellan Carlsson som ordförande för Falsterbo museiförening, Göran Holm som representant för kommunen och Björn M Jakobsen som representant för föreningen SVEG.  Och lektorn och marinarkeologen Christer westerdahl som vetenskaplig representant.

 

 

1993 Sven Rosborn Den svenska historien

 ck Sven Rosborn uppdraget att på Malmö

museum producera en utställning i samband med”Det svenska historieåret”. Utställningen, ”Spelet omSkåne”, handlade om de skånska krigen på 1600-talet.Den blev den största under året utanför Stockholm.

Utställningen ck ett enormt stort gensvar då man

tog upp kontroversiella frågor och tydliggjorde dessagenom en mängd sällan visade originalföremål

 

1993. Björn M Buttler jakobsen Det svenska historieåret”.

 lämna jobbansökan till historiska museet var där på interviuv som AV producent till den  tackad nej till tjänsten

 

1993 starta ett museum 1993

Men hur??? Som förening???Hur såg de som ”ägde” skeppsfynden på saken??

 

Flera möten hölls bland annat med parter från museerna i malmö, där man var positiva till att släppa foteviksfyndet till ett nytt museum i Vellinge kommun. Likaså i Lund tyckte man att det var bättre utställt i vellinge än i ett magasin. Falsterbomuseum – museeiföreningens årsmöte behandlade saken med  falsterbobåten och där så man också att det kanske skulle vara bra med en ny lokalitet för skeppet och att det fick omvårdnad.

 

Sagt och gjort – allt såg mycket bra ut och alla var med på att detta ideerna.

 

Men som förening med ideella insatser skulle det vara omöjligt. Det behövdes pengar till tjänster och uppbyggnaden av utställning i de lokaler som kommunen skulle ställa uppmed.

 

Så bildades äntligen stiftelsen – en fastare form för museet och den Marinarkeologiska verksamheten. Kommunen, föreningen SVEG och Falsterbo museiförening blev huvudmän.

Stiftelsen blev huvudman och Namnet blev Fotevikens Museum.

 

Under paraplynamnet Fotevikens museum kom sedan föreningarna med Sveg i spetsen, Bolagen och stiftelsen att arbeta.

 

1994 De första anställningarna på fotevikens Museum

1994 Björn M Jakobsen hade av kommunen fått uppdraget att finna en plats där man kunde etablera det planerade museet. Och koncentrera den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Då hade man haft diskussioner med länsantikvarien Karin Bunte om lämpliga platser att förlägga museet samt fått klara indikationer på var man inte kunde förlägga verksamheten.  Wixell gård med mark var ett alternativ invid dåvarande lillhagen samt  Familjen Hansons avstyckade gård samt grönområdet mot havet innan man fann platsen där man nu finns.

 

Till en början fanns ingen avlönad personal utan den ideella föreningen SVEG stod som organisatör. Den första anställda var Pedagogen Bengt Fredriksson som kom från Forntidsbyn i Frostavallen med ett kraftigt lönebidrag så lönekostnaden bli minnemal.  Problemet med 6 månaders insatser  blev också problematisk för kontinuiteten.  Vid ett tillfälle vi Björn M Jakobsen frågan hur han var anställd och svarade att han gjorde det ideelt. Björn anställdes då i kommunen under en period.

 

 

1993 Att leta mark och flytta  från kanalen veckan efter falsterbo horse show

Intresset för att finna en lämplig plats för museet fanns fortfarande i Kommunen och en arbetsgrupp tillsattes. Det tog 2 år innan vi fann den plats om vi i dag finns på. Men det var det värt – en bättre plats för ett museum och en kulturhistorisk centra som skall belysa Falsterbonäset maritima historia finns inte, både som plats – nära havet och nära Foteviken och med den möjligheten för besökarna att finna den.

 

Så skulle så uppbyggande på börjas En soptipp och ett renhållningsverk som på senare tid använts om upplagsplats för kommunen skulle omvandlas till museum, kulturhistoriskt center , parkeringsplats Utställning med mycket mera.

 

Samtidigt som planarbetet tog form flyttades alla bodar till platsen från Kanalen. I det läget var renhållningsverket fortfarande utarrenderat till entreprenören som handhade kommunens underhåll av områden vägar etc. Först ett år senare blev denna mark tillgänglig som ett lån till en början med.

 

Marinens gamla förläggning i Falsterbo skulle bort – efter flyttning och upprustning blev detta stiftelsens administrativa lokaler museets marinarkeologiska avdelning.

 

Det var hela tiden en kamp mot klockan. Mycket folk och lite pengar.  Vi insåg nu också möjligheterna att med de stora personella resurserna att för att kunna skapa en framtida ekonomi för museet och den marinarkeologiska forskningen  behövdes en attraktion av stora mått. Vikingareservatet blev svaret – här skulle museet kunna levandegöra historian för den besökande turisten och inom en pedagogisk verksamhet skapa förutsättning för det framtida museet huvudmål, Marinarkeolgin.

 

Vad kunde vi så göra för att etablera museet? De gamla bodarna flyttas och fick en ansiktslyftning  och kunde utgöra lokaler för hantverk. Att se omvandlingen av de gamla slamhallarna till Valhall en pedagogisk  lokal för fest och skolverksamhet.var också en fröjd. De intilliggande fick utgöra arbetslokaler och då kommunen ännu har kvar sina reservkraftaggregat i den tredje kan inte lokalerna få den sista ansiktslyftningen med nytt tak och värme så att de kan utgöra en del av museet utställningar.

Parkeringsplatser iordningställdes, planerna på en restaurang med vikingamat och kaffefika för besökande liksom ett vandrarhem tog form och en entreprenör anmälde sitt intresse för att driva dem.

1993 Man måste ta beslut.

Det var det vi gjorde när vi beslöt att vi skulle bygga en flotte 1988 10 marinarkeologiskt intresserad slog sina klocka huvuden ihop Föreningen Sveg bildades på allvar och så var vi igång. Vi beslöt 1991 att vi skulle undersöka Knösenvraket. Vi beslöt att undersöka Skanörskogen 1993 samma år som vi också beslöt att en fastare form för de marinarkeologiska och kulturhistoriska intressena på och kring Falsterbohalvön och Skåne måste bildas. Så bildades Stiftelsen. Detta beslut krävde även ett beslut av mig och mitt beslut blev att jag bestämde mig för att satsa fem år på detta. Fem år gick och det är intressant att se tillbaka på vad som hänt.

Från ideell organisation,, till stiftelse - till kommunalt museum. Mark till museum, administration och vikingareservat, osv Fotevikens Museum är ett faktum

 

Ca 1995

I samband med att man höjder aktiekapitalet till 50000:-  lägger björn ner sitt bolag Idevision AB 1 org nummer 556342-2921 och satsat helt på Stiftelsen.

 

1995 Verksamheten förening SVEG och nybildade stiftelsen flyttar från kanalen till lilla hammar 49:1 1995

Marken har nu kommunen ställt upp med och här skal nu marinarkeologisk forskning, vikingaförmedling och museum byggas.

 

Ekonomiskt får han under en kort period lön från kommunen för att handha det stora  arbetslöshetsprojektet  ALU på ca 50 personer på platsen lilla hammar 49:1 Höllviken där den museala verksamheten bygg upp..  

 

 

1995  Stiftelsen fotevikens Maritima centrum org nummer

 

Stiftelsen startar sin verksamhet med föreningens frivilliga,  kommuners arbetslösa , liten obetald stab.   Lokalerna bestå av Kommunens röda hus, som blir samlingslokal för arbetslösa,  plasthallen med jordgolv, Bunker (pumphuset till reningsverket) och frivilliga . Svegs bodar samt björns bodar som han får från sitt nätverk bildar arbetslokaler, omklädningsrum, kontor mm. 

Ägare av detta är Björn, fören föertag , föreningen SVEG

Till detta kommer sponsrat material till Stiftelsen.

Parallellt har Björn jobbat med sitt bolag och beställda  producerar företagspresentationsfilmer för näringslivet.

Donationer sponsring av material och utrustning pågick under hela   Stiftelsen aktiva tid

 

 

1995  Fotevikens Museet öppnar för publik  

Sommaren med en vikingamarknad och visa upp vikingatida hantverk , vikingaskeppsbygge etc, historiska vikingatida hus och miljöer.

 

Man släpper den marinarkeologisk arbetet, för kostsamt och för svårt att förmedla till publik.

Man satsar på det maritima vid havet och vill visa upp vikingatida samhället kopplat till havet.  Foteviken Vikingamuseum blir namnet

 

 

 

1995 flytt till lilla hammarsnäs – kommunens gamla reningsverk

 

1995 Flyttar verksamheten till stora Hammar invid återvinningsdepån och ridhuset. 

. Man fick tillgång till  kommunens gamla soptipp som inte iordningställ mer än att ett tjock lager av lera täkt platsen. Först enbart själva soptippen. Här investerade kommunen  153000:- till att dra vatten och avlopp upp på kullen där de första planerna för museibyggnade etc skull vara.  

Där fanns avsatta medel för att förfina soptippen ala  spillepengen – grönområde och träd.

 

Strax därefter fick man tillgång till det gamla reningsverket som kommunen haft som kommunalt lager och underhållsverksamhet.

 

Av de budgeterade 153  000:- åtgick ca 108  000:-. Resterande fick man efter beslut i kommunen för att förfina marken. 

 

1985-2013  Sven Rosborn forskningschef  Fotevikens museum

 

 

1996 Vallen byggs

Av dessa lades pengarna ut och med hjälp av entreprenad företag under ledning av numera avlidne Gösta kunde marken säkerställas, alla i efterhand grus, jord och flinttömningar på toppen användes för att skapa ett landskap samt den ringvall som idag innesluter vikningastaden.

 

1996 – först foteviksmarknaden

Den första blygsamma vikingamarknaden hölls detta år med 3 vikingatält och 20 vikingar

 

1996 var det riktig kärvt.

Ett krismöte hölls i kommunen mellan representanter för kommun och stiftelsen.  Vi fick då 1  000  000:- att hantera för verksamheten och inte minst arbetsmarkandsprojektet.

 

Så här fördelades denna miljon.

 

Enligt dåvarande ekonomidirketören blev resultatet följande

1996 utbetalades 400  000:- Vad vi inte då viste var att man räknade av baklänges så pengarna vi tidigare fått för vatten och avlopp på 153  000:- försvann först. Samt revisionskostnaderna för stiftelsen på 37900:- också togs av dessa medel. ( Det var från börja tänkt att kommunen skulle svara för revisionskostnaderna då stiftelsen inte hade några ekonomiska intäkter.) total kostnad  590.900:-

 

1997 Åtgärd till Fotevikens Museums fördel

Det sista slaget står NU om vi inte vinner det har vi förutom att förlora en av huvudsyftena med Stiftelsen och museet. Men vi förlora även så gott som alla möjligheter till de exploateringsärende som kommer att finnas i Skåne, vi förlorar möjligheter till statliga bidrag till tjänster och verksamhet.

 

Detta kan bara ske på hög politisk nivå – Där Fotevikens Musees intresse tas till vara av  representant i Skånes Regionförbund genom direkt kontakt med Chris Marshall.

Sjäva kommer vi att ha en träff med Riksantikvarien inom kort där vi hoppas på hans förståelse och hand medverkan för att vi skall få ansvaret inom Skåne.

 

Vad vi då kan prestera är att marinarkeologiskt bevaka Skåne ur exploateringssynvinkel, vi kan även ta på oss rollen för besiktning förstudie, förundersökning och undersökning av samtliga marinarkeologiska ärenden, I arbetet ingår också fortsatt inventering av källor och register samt som samarbetespart med lokala sportdykarföreningar för maritim inventering. På så vis utvecklar vi kulturmiljövårdskyddet under vatten genom ökad kunskap och därmed till dess skydd och bevarande.

 

Vi får också en ekonomi som baseras på statliga medel och medel från näringslivet i samarbete med expoateringsärenden.

Så förlorar Moderaterna i regionen och våra pedagogpengar skickar socialdemokraterna till Statarmuseet i Svedala.

 

 

 

 

1997 Visioner Fotevikens museum planerna för museet, hur går då det???

Nu hade vi mark och grundideen var maritim forskningscenter och uppvisande av skeppsteknologi med grunden i viking och medeltida skeppsteknologi. Vi hade givetvis Roskilde och vikingaskepps museet där som förebild.

För att sluta cirkeln behövs nu de lokaler som skall utgöra museet bygga upp. Ett par hallar som slutar just i kanten på havet. Och där den glasade väggen utgör en fortsättning av de maritima lämningarna upp på land och in i museet. I dessa hallar kan vi så återskapa den skeppslämningar som ligger och väntar i magasin och på havets botten. ETT skepp för varje århundrade, och runt skeppet den maritima historien med sjöfart fiske och handel.  I de befintliga bassängerna från renhållningsverkets tid utgör en marinarkeologisk bassäng för förvaring av skeppsdelara och vrakrester. Denna bassäng utgör även en del av den museala verksamheten där besökarna kan skåda dessa lämningar i sitt rätta element – i vatten. Genom titthål och med undervattenkamera kan man följa och inspektera vrakdelarna på monitors i lokalerna där intill.

 

De övriga  bassängerna utgör en historiks labyrint- här kan vi följa den nordiska mytologins sagor. – med fria konstnärer skapas en skådeplats där teknologi, effekter med ljud, ljus och lukt blandas med genuina rekonstruktioner. En upplevelse i bästa hollywoodstil. SE bara Yorks attraktion om vikingatid – med miljontals besökare.

För besökare vill vi ha – styrd, betalande och övernattande besökande  ger de bästa pengarna till kommun och den lokala näringsidkaren – så det är den gruppen vi skall värna om. 

 

Den lokala befolkningen inte minst i Höllviken saknar också plats för föreningsaktiviteter, med mindre egna lokaler för den enskilda föreningen, en hörsal för större grupper med scen ett allaktivitetscentrum, en filmvisningslokal. Detta och mycket mera skulle man kunna integrera i den nya museebyggnaden. Ett kulturcentra för hela näset. En träffpunkt för gammal och ung – där kultur och kulturhistorien står inför dörren.

 

Vikingar tar över

Men visionerna fick vänta, Vikingatemat  med rekonstruktioner , skeppsbygge, experimentell arkeologi hade lyft detta detta 90 tal.

Björn reste och fick impulser , Sven skissade på idéer och så var vikingareservatet ett faktum.

En mötesplats för föreningarna med koppling till hantverk, levandgörande, förmedling, experiment tog sin början. Allt under samlingsnamnet Foteviken museum med vikingareservatet.

 

 

1997 -1998  Verksamheten fortskrider 

De vikingatida miljöerna utvecklas, allt fler besökande,

Skolklasser, grupper blir allt fler.

Plasthallar förfinas och börjar nyttjas för pedagogisk verksamhet, men också för grupper som vill ha guidad tur i miljöerna , prova på hantverk, pilbågeskytte ,  mm samt äta vikingamat, Grishals med rotfrukter och mjöd.  En lokal krögare tar hand om catering i de primitiva plasthallarna.

 

Vi får fler bodar och stugor, Dessa nyttjas för övernattande skolgrupper och sedermera blir det till stugby .

 

 

1997 sven rosborn  utställning  skånska krig

 

1997 -1998  Verksamheten fortskrider på foteviken

De vikingatida miljöerna utvecklas, allt fler besökande,

Skolklasser, grupper blir allt fler.

Plasthallar förfinas och börjar nyttjas för pedagogisk verksamhet, men också för grupper som vill ha guidad tur i miljöerna , prova på hantverk, pilbågeskytte ,  mm samt äta vikingamat, Grishals med rotfrukter och mjöd.  En lokal krögare tar hand om catering i de primitiva plasthallarna.

 

1998-07-03 Bildar dotterbolag till stiftelsen Foteviken AB  556558-1998

Stugor, fastigheter samt restaurangverksamhet

Allt med moms lade i bolaget 

 

1998 Fotevikens Museum,  föreningen SVEG, Stiftelsen Fotevikens Maritima Centrum, vikingareservatet Foteviken AB Historiska skepp AB.

 

1999-03-09  Höllviken

Ett nytt år med fortsatta spännande aktiviteter. Som vanligt kommer vi att i sommar försöka lokalisera fler vrak och besiktiga de som vi redan funnit. 

 

 

 

29-30 maj    Kurs i smide med Bent                               390:-/person

5-6 juni        Kurs i tovning med Agneta Isaksson           340:-/”

19-20 juni    Kurs i matlagning med Bo Albrechsson     375:-/”

3-4 juli         Kurs i keramik med Leif Nilsson                350:-/”

3-4 juli         Kurs i bronsgjutnings med Ken Ravn          395:-/”

19-20 juni    Vikingaskeppssegling                                 200:-/”

30 juni-1juli Kurs i glaspärletillverkning

                    med Palle Dybdahl                                     250:-/”

17-18 juli    Kurs i träsnide med Povilas                        325:-/”

24-25 juli    Kurs i korgflätning med Staffan Låke         395:-/”

31-1 aug      Kurs i smide med Paul Riis                        395:-/”

7-8 aug        Kurs i vävning med Karin Albrechtsson     395:-/”

 

 

Hur skall den kunna förverkligas –

Ja först och främst måste vi väl vända åter till den period före stiftelsens skapande, den som var förutsättningarna att jag själv bland annat lag ner största möjliga tid i mer än tio år på att få det till stånd. En byggnation för museet och att Kommunen står för omkostnader kring öppethållande – precis som det var tänkt från början.

 

Med alla de möjligheter till sponsring, fondmedel, EU pengar kan vi så få igång en verksamhet som med alla besökarnas plånböcker kan klar det övriga.

 

 

Turism

 

Räcker det bara med sjö natur – nära till havet, underbara badstränder och tätt med golfbanor för att  täcka den lokala befolkningens  och den besökande turistens behov. Med stor sannolikhet nej. Men  rent krasst tjänar ju kommunen inte några pengar på den besökande turisten. Det är näringslivet som tjänare på det och då får väl de betala det, för på näringslivet tjänar inte kommunen hellre några pengar på. Det ända som kommunen tjänar pengar på är skatten som de boende betalar. Och kommuninvånarna har låg skatt, bra boendemiljö, massor av golfbanor och härliga ständer, så då är väl allt bra???

Men var blir livskvaliten av, den kulturhistoriska förankringen som är så viktig- samhörigheten med tidigare generationer och den unga generationen.

Men kommunen har inga pengar – Robin Hoodeffekten slår så hårt!

 

När man har en fast lön, ett eget kontor och en budget- blir livet ganska enkelt att leva. I alla fall på kort sikt.

Man har ju inga egna personliga ekonomiska bekymmer och de dagliga besluten som fattas baserar ju sig på  ens egna refernsramar. Vill man golfa en eftermiddag med arbetskollegor – heter det att man sammanträder på golfbanan, och det ger givetvis många intressanta uppslag, men vad kunde man gjort i stället – besluten vad innebär dessa. ibland måste man se bakåt för att se framåt ,annars får ma se upp, Citat Tage Danielsson som säger en hel del.

 

Nu när bron kommer, den som skall lösa alla problem får man kanske se på såväl näringslivet som kulturen med andra ögon. Vi vet att det inte finns plats för storindustri i Vellinge kommun, inte hellre tung industri, de passar inte in i bilden men småföretagen ,butikerna, en satsning på IT företag – ett skånskt silikon wally är nog inte helt fel.  Många av dessa gurromänniskor vill nog stanna i kommunen på heltid och ha sitt boende här och då strömmar pengar in till kommunen.

 

Troligen måste man satsa sig ur detta lågvattenmärke. Så hände under depretonen i USA. DE som reklamerade och satsade i de dåliga tiderna – de är de som i dag är det  stora och välmående företagen.

 

Vad bör man så göra.

Vare sig vi vill eller ej kommer den besökande att strömma in till kommunen och deras underbara stränder. De sliter på dessa, står ivägen för lokalbefolkning genom sitt parkerande, pinkar bakom buskar, slänger skräp i naturen, men handla gör det inte – de har de handlat i sin kommun – resterna slänger de här.

 

Med ett samverkan med det lokala näringslivet – idet här fallet läs butiksägare och andra sevärdheter kan man i alla fall lugga dem på pengar som gör att änringslivet får ta del av dessa turisters plånböker. Samma sak gäller bussar – många vill ”se” näset, men de skall också handla. För att förstå denna  noermadiska rörelse måste man också ha vissa specifika moment klara för sig. D vill dricka kaffe, de vill se grejor, uppleva spännade saker som de kan fotografera och säga – jag har varit där och de vill pinka.

Om vi kan uppfylla detta och se till att det är riktig många sådana här behovstillfredsställare och ahha effekter måste de också stanna längre i kommunen och därmed natta över. Allt detta gynnar näringsidkaren som med sin välstinda plånbok välvilligt då även delar med sig till kommunen.

 

Det ända som behövs är en viss investering från kommunens sida – så kommer det andra som ett brev på posten. Man behöver bara snegla bort mot Österlen – hur väl de lyckats. Dessutom finns det olika typer av EU bidrag som man skulle kunna nyttja i denna intressanta utveckling mot gynnsam, styrd ,kontrollerade betalande och övernattande turist

 

1.   Handlingsplan

Se över kommunens sevärdheter och besöksmål – gör en inventering av dessa och se sedan ur besökarens perspektiv.  Se till att bussar kan parkera och vända på strategiska platser, se till att offentliga toaletter finns att tillgå strategiskt, Se till att Bussar kan stanna parker vid fikaplatser och där kaffe och mat kan intas.

 

3.    Researrangörer/bussbolag

Gör en kampanj  tillsammans med företagarföreningen, näringslivet till bussbolag turist informatörer och researrangörer samt journalister. Producera Trycksaksmaterial,  Använd Internet som forum – e maila berörda med info, .– Bjud in bussbolagen på en resa genom kommunen med guidning, Jag tror nog att många näringsidkare subventionerar såväl mat kaffe som övernattning för dessa speciella kampanjgäster mitt i lågsäsongen.

 

Skylta upp sevärdheter och infomaterial.

Gör informationsmaterial som finns på turistbyrån om sevärdheter och en naturlig tur genom kommunen set från natur perspektiv, shopping, kulturhistoria, aktiviteter, golf etc.

 

Symbol

Skapa en symbol för Vellinge kommun- inte bara golf och stränder och Falsterbo Horse show utan allt det andra som skapar spänning. Nyttja kulturhistorien , nyttja fågelskåderiet och naturen. 

Nyttja Miljöcertifieringen, EU skyltningar vid infarter till kommunen och varför inte, även om jag talar i egen ska Vikingen som symbol. Ingen kommun har fullt ut nyttjat jagit denna symbol, men snart nog är det försent – någon tog iden före och då kan vi glömma att rida på denna viktiga världsomsusade myt som vikingen har. Och den dra turism.

 

Mässor och besökare och vide besök.

Vi har i dag tillräckligt med material för att skapa en magnifik myt kring Vikingen i kommunen. Tänk bara att vi kan mobilisera vikingatida aktivitet, vikingamåltider, medverka vi mässor med hantverk eller bara att var med- fullt klädda som vikingar. Jag vet – det drar publik.

Vi har ett skepp som eminenta gäster kan får ro och segla – ock vi kan ta det med oss dit vi önskar- på trailer. –Och obs – utan kostnad mer än kost och logi och köromkostnader. Detta kan vi bjuda tillbaka kommunens satsning på museet – om så önskas.

 

Fotevikens Museums som attraktion.

Vi vet redan att vi drar folk- så 50000  , kan inte det vara något att satsa på. Hjälpa till med annonsering och informationsspridning inom såväl som utom kommunens och landets gränser.

I år blir utbudet i Museibutiken blir ännu bättre, Mindre vandrarhemsboende blir stugboende klar samt restarangdel som kan erbjuda såväl kaffe och kaka som spännande vikinga mål o m därtill hörande drycker.

 

Vetenskapligt

Vetenskapligt ger också detta reservat många nya dimensioner. Dels genom möjligheterna med den exprimitella arkeologin. Där husbygge, Båtbyggen utprovning och forskning med olika hantverkstekniker bortglömda och idag bara teoretiskt beskrivna många möjligheter.

Det tillför vetenskapen inte bara möjligheten till utprovning men det ger också utrymme för nytolkningar och vetenskapliga och populära arkeologiskt beskrivna rapporter och publikationer. Dessa kan publicera dels i det tryckta formen men även förmedlas via Internet, film och multimedia presentationer. På så sätt ger det också adekvata uppgifter för intresserade, arbetslösa mm som så väl hantverksmässigt som produktion på olika media och moderna tekniker kan träna sin färdighet

 

Vikingareservatet

                                                                                                                                  

 

Vikingareservatet som drivets i Museets regi kan ses ur flera perspektiv. En plats där arbetslösa får medverka med adekvata uppgifter. En plats för pedagogisk verksamhet för skola under vår och höstterminen

Ett besöksmål för den lokalt boende och för den betalade Turisten.

 

Vikingareservatet är unikt. Platsen har en historiskt förankring, den är vacker utmed havet, den är tillräckligt stor för att skapa förutsättningar för att bli självbärande kulturplats.

 

Vikingareservatet  har sin bakgrund från det att se till att skapa en kulturplats som belyste Vellinge och  Falsterbohalvöns storhetstid  700-1500 med den maritima miljön och aktiviteterna i spetsen- dvs fiske, sjöfart och handel. För att dra ytterligare publik till museet – skapades då tankarna kring Vikingareservatet. Möjligheterna gjordes genom den mark som kommunen ställde till förfogande samt den stora arbetslösheten.

Genom att innanför en vall bygga upp ett samhälle från perioden 1000-1100 tror vi också att denna aktration kan skap mycket intressanta framtida möjlighter för museet såväl kulturhistoriskt som vetenskapligt som ekonomiskt.

 

Området 

Området skall bebyggas med ett fyrtiotal byggnader. Innanför vallen ligger husen tätt, man tar sig fram i de små gyderna mellan husen. Varje hus har sin speciella funktion. Här bor och verka hantverkare från när och fjärran. Man ”äger” ett antal veckor som man som hantverkare lever i sitt hus sedan kommer nästa familj och tar över. De andelsboende svara för skötsel och boendemiljön, utbjuder sina tjänster och produkter till den besökande samtidigt som man utgör en levande bild av historien i huset. 

 

Vikingatida vandrarhem

Andra hus är reserverat för boende” turister” som önskar ta del av vikingalivet. De får ”hyra” ett hus  under en vecka eller två, efter en  en halv dags inskolning i regler och vikingatid får de så låna en uppsättning vikingakläder, sedan ingår de i den lokala befolkningen i ”vikingareservatet” är med om de dagliga hantverksysslorna sköter sitt hus och utgör även de en levande bild av vikingen i sin miljö.

 

Pedagogiks verksamhet

Intresset från skolorna att använda området i pedagogiks syfte är mycket stort , de ser vi redan nu med första sesoongen bakom oss. Den kan växa och utveckla oerhört mycket och förlänger givetvis sesongen för vikigareservatet användningsområde – liksom kursverksamheten och andra gruppers och föreningars medverkande i olika aktiviteter.

 

Lägerskola – pedagogisk verksamhet

På samma sätt bildar lägerskolorna sin del av reservatets naturliga liv. En skolklass kan här leva vikingaliv en dag eller med övernattning i vandrarhemmet eller i ett av de större vikingahusen, med pedagogernas hjälp får de så prova på livet, teknikerna med från olika hantverk, spel och tävlingar, mat från den tiden. Givetvis kan de också samlas boende i ett antal vikingatält.

När skolsäsongen är slut – håller pedagogerna öppet i den pedagogiska verkstaden där far och son kan smida tillsammans med en hjälpande hand från pedagogen . Denna lokal utgör det första husen på området dvs strax innanför entrén och innan man går in i huvudmiljön innanför vallarna och utgör en spännande miljö för sig själv. Framöver kommer jaktslinga och andra prov i den pedagogiska verkstand medföra att man kan bli  Miniviking och även på distans följa och utveckla sina kulturhistoriska kunskaper via Internet. –man håller det vi liv – och så återkommer man även nästa sommar. 

 

Kursverksamhet

Men även vuxna, redan bitna vikingar och noviser skall här få sin chansen. Kurser och seminarier i vikingatida hantverk baserade på veckotema kommer att pågå från tidig vår till sena hösten.

Dessa arrangeras i samverkna med befintliga kursarrangörer. Vi tror mycket på samverkan.

 

Kyrkan

Ett kors är rest och vigt på den plats där kyrkan skall stå. När så väl kyrkan är klar står det öppet för dop, bröllop, och inte minst konfirmationsläger. Med vikingen som tema.

 

 

Fotevikens Museum – Maritimarkeologisk historia

 

Den maritima historien kring Falsterbonäset har länge varit känd, källorna berättar om slaget vid Foteviken 1134, om sagans halör skulle ligga här är ett frågetecken. Fynd och källmaterial vittnar också om Skanör och Falsterbos storhetstid, borgarna, kyrkor och skeppsfynd mm.

 

Falsterbo Museums undersökning och omhändertagande av Falsterbobåten samt museets samlingar vittnar också om det intresse vi människor har av vår närhistoria.

 

När Esse Eriksson på mitten av 60 talet från luften upptäckte en körkformation i vattnet kring inloppen av Foteviken skulle det bli upptakten till en ny epok – med den maritima arkeologin och intresset som ledstjärna.

1991 gjordes en större undersökning av Fotevikens inlopp. En stenspärr med pålar undersöktes tillika med 5 skeppsfynd varav ett vrakfynd bärgades. En grupp frivilliga som medverkade fortsatte sedan undersökningarna och kartlade nya och tidigare fynd kring Falsterbohalvön. Detta resulterade i ett 40-tal fynd varav ett par har säkrats och dokumenterats närmare. Tegelvraket från mitten av 1500-talet, en otroligt välbevarad skeppslämning där skeppet finns kvar under sanden från reling till köl. Lasten med hundratals tegelpannor och stenar har effektivt skyddat skeppet där det sjönk. Knösenvraket från 1100-talets mitt blev undersökt under 2 säsonger och är i dag väl dokumenterat.

 

Skanörskoggen daterad med dendro till 1390 ligger strax väster om Skanörs gamla borg. Den utgör idag en plattform för ett vetenskapligt arbete samt en rekonstruktion i samverkan med ett arbetslöshetsprojekt i Malmö Kommun.

 

Denna ideella grupp samlade sig inom ramen för den marinarkeologiska intressegruppen och har i mer än 10 år aktivt undersökt Falsterbohalvöns intressanta vatten efter maritima lämningar

 

Med intresset från kommunen och i samverkan med Falsterbo Museum bildade 1993 dessa två tillsammans med den marinarkeologiska intresseföreningen SVEG, Stiftelsen Fotevikens Maritima centrum med avsikt att under mer fasta former fortsätta de maritima undersökingarna och sprida kunskap om näset historia. Målsättningen var bland annat att skapa ett centra för forskning och ett museum.

1995 fick Stiftelsen av kommunen tillgång till mark på Hammarsnäs. På denna mark kunde man sedan påbörja uppbyggnaden av målen.

1996 stod Stiftelsens forsknings- och adminstrativa byggnad klar. Samma år erbjöds de första publika arrangemangen där man kunde få en inblick i historien.

1997, första säsongen för Museet, satsade man på kulturhistoria med upp mot 30.000 besökare varav 6.000 skolbarn.

1998 ett mindre vandrarhem med 34 sängar som även är utbyggbart. Kafé och restaurang med vikingamat på menyn är i slutskedet av planeringen och förhoppningsvis klara till sommarsäsongen. En satsning på en pedagogisk verkstad för gammal och ung förstärker skolverksamheten över sommaren och ger familjen verkligen ytterligare ett intressant utbyte av Fotevikens Museum, liksom satsningen på djur med höns, får och ev. islandshäst. Samt att under hela sommaren skall rökeriet vara igång torsdagar och vikingabak på tisdagar där allmänheten kan få sig en smakbit. Givetvis satser vi på ett nytt publikrekord under vikingaveckan och hela sommaren kör vi temaveckor med olika vikingaaktiviteter.

 

En vision

 

På den utsökta platsen upphöjd i direkt anslutning till havet och vid fästet av Falsterbonäset  ligger den platsen som dels kan ge Höllviken en plats på kartan och en oerhört intressant kulturhistorisk plats. Här har basen nu skapats och ger möjligheter inför 2000 talet ”när bron kommer”. De unika skeppsfynden som i dag finns samlade dels på havets botten men även i magasinen kan ge ytterligare en intressant och spännade upplevelse på Fotevikens Museum.

Precis som urspungstanken skall man här kunna få uppleva Falsterbonäsets storhetstid från 900-1500 talet. På området uppför vi en byggnad, ett kulturcentra som slår upp sina glasportar direkt i vattenbrynet. Här inne kan man vandra genom århundradena. Varje århundrade utgår vi från ett skeppsfynd och runt skeppet kommer århundradet historia med sjöfart, fiske och handel.Till denna byggnation kopplar vi så en större hörsal, en samlingsplats för arrangemang, föreläsningar, och träffar för gamla och unga.

 

I anlutning till byggnaden finns också lokaler för det lokala föreningslivet och näringslivsföreningarnas kansli. I de befintliga bassängerna, som bildar källaren för kulturcentrats och museets hallar kan man göra en tidsvandring i den nordiska mytologin. 

Ett arbetslösprojekt med fria konstnärer, hantverkare mm får här ett adikvat projekt där fakta är känt men uppdraget, lösningarna och det konstnärliga utförande liksom projektets genomförande kommer att stärka den enskilda individen och göra henne/honom mer mogen för nya utmaningar inom arbetslivet. En av bassängerna fungerar även som museemagasin för vrakdelar och för att besökaren skall kunna se vraken på plats.

 

De tre hallarna som idag bland annat inrymmer Valhall, för fest och pedagogisk verksamhet, förråd och kommunens uppställning för reservkraftsaggregat skulle man med lätthet med nytt tak och isolering kunna skapa ett första steg mot en utställning av sjöfart.

 

Fynden, Falsterbobåten skulle kunna flyttas och rekonstrueras, Falsterbopråmen ligger i magasin i Lund. Foteviksfyndet är nu färdigkonserverat i källaren på Malmö Museum och väntar på att hamna på magasin eller hos oss i en utställning. Dessutom finns många intressanta fynd som väntar i havet, tegelvraket t.ex.

 

Nu när vi skall bygga koggar i Malmö har vi Skanörskoggen som förebild och då skulle man kunna lyfta resterna i en hel bilt och placera i en av bassängerna. Precis som med Vasa som låg i ett 20-tal år och sprejades med konserveringslösning mellan besöksgrupperna så kan man göra med Skanörsvraket. Om vi satsar nu på detta har vi hela den synergieffekt och publicering som koggprojektet kommer att ge oss. Om vi satsar finns sponsorer som också är välvilliga att medverka men då behövs det att man ser att kommunen är med och satsar. Nu när dessutom kultursponsring är skattefri kan man säkert räkna med stöd även från Gad Rausing.

 

Vikingen

 

Inte bara för att jag själv tycker det är intressant men bevisligen ligger det ett mycket stort värde i ordet Viking ur turistisk synvinkel. Ingen kommun idag har nyttjat eller använt det i sin image ännu. Om vi vill att turisterna skall komma måste vi också ge dem mer än badstränder och golf. Saker som man redan vet och redan kommer för. Vi måste skapa nya intressanta besöksmål som dessutom inte är väderberoende, dvs att sol krävs. Vi kan dessutom förlänga vår turistsäsong.

 

På mässor, i kampanjer, på nätet och varför inte vid våra kommungränser. Här borde man sälja in kulturhistoria som Vellinge kommun har att erbjuda, använda vikingabegreppet och jag tror att man klart kan lyckas att få ett ökat intresse för såväl invånaren som den lokala näringsidkaren som den besökande turisten.

 

 

Skeppsbygge, lapouri erik hemlösa etc

 

Förenings livets på foteviken  - medverkande

Redan i dag är flera föreningar aktiva. En grupp i föreningen SVEGs medlemmar har bildat en ett skeppslag kring Erik Emune. Ett annat har bildat kring bågskytte. En grupp frivilliga varav en del tidigare medverkande inom ramen för Arbetslöshetsprojektet har bildat Halvdanerna. Friluftsfrämjande har varit igång i mer än ett år – byggt ett eget hus med egna och tillsammans med oss integrerad aktiviteter.

Skånska gårdar – med intresse för hus bygge förlägger sitt årsmöte här och målet är bland annat skapa kursverksamhet kring klinehusbygge. 4 H har medverkat och nu när djuren är på gång räknar vi med att återskapa ¤H på platsen med ett vikingatema som specialitet. 

 

1991 Marinarkeologiska utbildninga materialet?

 

Allt fick dock sin början och det marinarkeologiska arbetet fortskred. Ett utbildningsmaterial med 500 sidor och 3.5 timmar film  för sportdykare i marinarkeologi producerades, knösen och andra vrak gjordes vetenskapliga och populärvetenskapliga sammanställningar, foteviksprojekt med att söka efter marknadsplatsen kunde under otraditionella former gå vidare – likaså hela undersökningen och rapport sammanställningen av den mest bevarade koggen  i Sverige.

 

 

1996 Vikingaveckan

År 1996 arrangerades den första vikingaveckan på Näset. Fotevikens Museum drog i gång kampanjen för att uppmärksamma områdets spännande historia. Margareta Leide Johnsson gav prov på sin grafiska skicklighet och komponerade loggan till arrangemanget. En viking bakom en stor och rund sköld höjer sitt svärd och i bakgrunden ses ett vikingaskepp.

Veckan avhölls i blygsam skala 1996. Men grunden var lagd för något stort framöver … Inför vikingaveckan i sommar hade loggan byggts på. På affischen stormade nu vikingar in på stranden från ett vikingaskepp och Fotevikens museum var inte blygsam med att ha en spännande och dragande rubrik: “Slaget vid Foteviken“. Marknaden byggdes upp kring det stora slag som 1134 troligtvis stod på den strand där museet är beläget. Slaget, som var ett av de största nordiska slagen under vikingatid, omtalas ha stått just vid marknadsplatsen vid Foteviken.

Under vikingamarknaden restes minnesstenen över bl.a. slaget vid Foteviken 1134.

Även om veckan hölls till minnet av en blodig händelse blev innehållet anno 1997 desto fredligare. Vi vill ju ha det så, i vår moderna tid. Tack och lov för det! Vikingamarknad, hantverkskurser och skepp med mängder med skickliga aktivitetsutövare som har historia som specialitet mötte upp … det var så årets vikingamarknad firades.

-"Det finns flera vikingamarknader runt om i Norden men med årets marknad här nere vid Foteviken ville jag prova något nytt som kunde vara användbart för framtiden", säger museichef Björn Jakobsen. "I anslutning till marknaden höll vi därför hantverkskurser i olika forntida tekniker. Vi hade förmånen att få hit några av Nordens skickligaste hantverkare inom sina respektive yrken. Det var verkligen mycket duktiga och trevliga kursledare."

-"Kan du ge exempel på vad du menar med forntida tekniker?"

-"Ofta får man den känslan att vi i vår moderna tid gör allt så fulländat. Allt man gjorde förr var enkelt och lite primitivt. Så var det ju givetvis inte. Det lättaste sättet att förklara vad som innefattas i begreppet forntida tekniker är att se vilka kurser vi hade under veckan. Här fanns t.ex. kurser i glaspärletillverkning, smide, repslagning och i konsten att segla på gammaldags sätt, s.k. "råsegling". Man arbetar med händerna och bygger upp en hantverksskicklighet som har sin bas i gammal tradition och i egen målmedveten träning."

Vikingamarknaden innehöll också sådan mera traditionell försäljning som återfinns på marknader. Tro för den skull inte att det var frågan om att kopiera någon av de moderna skånemarknaderna typ Kivik eller Sjöbo. Nej, den som sökte efter plastleksaker och "hemmalagad godis" gjorde sig inte besvär. En mängd hantverkare från hela Norden hade mött upp och det var många besökare som gick från marknaden med någon spännande, gammaldags hantverksprodukt. Det var t.o.m. många som gärna ville köpa smedens vackra hjälm, men se, där blev det stopp.

-"Den är inte till salu!" blev svaret på kort, kärnfull danska.

Någon eldslukare - alla s.k. historiska marknader verkar ju ha en sådan - fanns inte på plats. Arrangörerna hade inte kunnat finna att man hade den typen av underhållning på vikingatiden. Däremot flödade berättarkonsten, en fin gammal nordisk tradition. Inför talrika lyssnarskaror berättade Jerker det livfullt om asaguden Tors äventyr och i månget barnaöga tindrade det som det bara kan göra i just ögon på barn som lever sig in i något. Museets guider var heller inte dåliga berättare. Åtskilliga besökare fick en stor portion historia på ett annorlunda sätt.

Denne glade norrman hade gjort färden till Foteviken för att sälja sina många fina alster, bl.a. egentillverkade glaspärlor.

Många förvånades över det faktum att Skåne är ett världen i miniatyr. Man verkar ha det mesta här! Ta bara historien om Wilhelm Tell - han med pilbåge och äpplet på sitt barns huvud. Det äldsta belägget på den historien finns i Skåne - Danmark och händelsen utspelades vid kung Harald Blåtand hov på 970-talet. Tyvärr schweizare, ni har stulit er nationalberättelse från oss sydskandinavier. Men - med det vanliga skånska gemytet har vi givetvis överseende med detta!

Men så var det ju det här med tidpunkten för marknaden. Slaget stod ju vid pingsten 1134 som enligt källorna inträffade den 4 juni. Var inte arrangörerna två veckor försenade i år?

-"Kan kanske tyckas så men det är faktiskt rätt tid på året trots att datumet inte stämmer. Det låter lite kryptiskt men så är det faktiskt", säger Sven Rosborn. "Det hänger samman med ett vår kalender inte är densamma som den man hade förr. Allting blev förskjutet när man på 1700-talet gick över från den s.k. julianska tideräkningen till den gregorianska."

 

 

1997 Framtidens kultur

År 1997 fanns det möjligheter för officiella institutioner och museer i Sverige att söka pengar från den statliga Stiftelsen Framtidens Kultur. Från denna fond erhöll stiftelsen medel för ett tvåårigt projekt. Tillsammans med representanter från Landsarkivet i Lund utarbetades ett digitalt hjälpmedel i konsten att läsa äldre handskrifter.

 

1997-12-17 Blott och vintermarknad Höllviken

 

Lördagen den 20 december arrangerar vikingagruppen Halfdanerna på Fotevikens museum årets sista vikingamarknad i gudarnas boning Valhall i Höllviken.

Här säljer vikingar från norden sina varor såsom, skinn, smycken, redskap, textil m m.

Marknaden öppnar kl 11.00 och stänger kl 16.00.

 

                      MIDVINTERBLOT

 

Kl 13.00 "blotar" vi för kanske första gången på 850 år till gudarnas och framförallt till Frejs ära. En ceremonimästare (Erik den röde) från Danmark håller i trådarna och här ges allmänheten tillfälle att offra en gåva till någon lämplig asagud.

 

"Blotet" under vikingatid var ofta både blodigt och våldsamt. Levande offer såsom grisar, får och getter var vanligt, t o m människor kunde offras för att blidka gudarna.

Vi Halfdaner, kommer dock ej att vara fullt så blodtörstiga utan föreslår att den som vill offra något tar med t ex vete, korn, frukt, nötter, fisk, kött och öl eller något annat som skulle behaga gudarna.

TVfilmningar tar farten – vikingatiden är i ropet

 

 1997 Runsten rest

Exakt klockan 14.00 lördagen den 14 juni 1997 fick Skåne en ny vikingarunsten. Den är ett värdigt, men sentida stenminne som nu sällar sig till de drygt hundratalet "riktiga" runstenar som redan finns i Skåne. Självklart kan stenen i nuläget inte jämföras med de runstenar som idag har ca tusen år på nacken. Men om tusen år står den kanske kvar och minner om den historiska händelse som var anledning till att den höggs med mäktiga runor.

 

 Björn, Göran, Stellan och Erik innan resningen av runstenen...

Erik Röde heter runristaren. Det man kanske undrar över är om det inte är vanskligt att resa en sådan här sten utan årtal och med texten i gammal ordföljd? Finns det ingen risk för sammanblandning med originalstenar i framtiden? Erik Röde skrattar med hela ansiktet och det lilla pipskägget vippar. Sedan sätter han in sin långskaftade pipa i munnen, och säger på sitt lugna och säkra sätt:

-"Nej! Även om jag försöker använda varje del av det vikingatida formspråket har jag min speciella stil - på samma sätt som alla dåtida runristare hade. För säkerhet skull har jag ett avtal med danska Nationalmuseet så att de till sitt arkiv får en dokumentation av alla runstenar jag gör."

Erik Röde hade hela sin familj med under vikingaveckan. Bredvid runstenen stod hans stora vikingatält och här firades familjeliv. Det hela gav en äkta bild av livet för tusen år sedan. Normalt ser man ju på museer bara rekonstruerade miljöer med vikingainteriörer där t.ex. en skinnklädd vagga med en docka kan ses hänga. Vaggan hängde också i Eriks tält men utan docka. Istället var den ockuperad av en ung familjerepresentant. Här var det inte skådespel eller teater. Detta är ett sätt att leva som kanske är väldigt främmande för de flesta moderna människor.

Runstenen invigdes högtidligt av kommunfullmäktiges ordförande Göran Holm med hjälp av Stellan Karlsson från Falsterbonäsets mu-seiförening och Björn Jakobsen från Fotevikens Museum. Dessa tre herrar lade en gång grunden för stiftelsen Fotevikens Maritima Centrum och nu sken de av stolthet.

Göran Holm poängterade i sitt invigningstal inför de talrika åhörarna att Fotevikens Museum var en stor tillgång för kommunens inne- vånare och att man på kort tid hade åstadkommit en kulturinsats som redan började ge genklang i hela regionen. De tre herrarna tömde sedan gemensamt ett krus mjöd över stenen.

Vad står det då på denna ristade - eller egentligen "huggna" - runsten?

"GÖRAN, STELLAN OCH BJÖRN SATTE STEN DÄR MÅNGA  DRENGAR DOG. PUGNA  FORENSIS LEVER ÅTER. ERIK DEN RÖDE RISTADE."

- "Men jag har en speciell besvärjelse på slutet", ler Erik knipslugt. "Där står Alu, Alu, Alu. På fornnordiska betyder detta att man åkallar öl tre gånger!"

Fotnot: Texten åsyftar slaget vid Foteviken 1134 där många stormän dog. Kungens storman kallades förr för "dreng". "Pugna Forensis" är ett citat av den latinska originalberättelsen om slaget "vid marknadsplatsen".

Erik Röde under huggaretagen. Pipa och tobak hade dock inte vikingarna men i övrigt var arbetet mycket tidstroget och resultatet förbluffande vackert.

 

1997 Seminarie gav ny teori om Fotevikslaget

(Ur tidskriften Marinerat 1997)

Vikingaveckan 1997 avslutades på måndagen 16 juni med ett vetenskapsseminarie om skepp och skeppsbyggnadsteknik samt om 1000-1100-talen med slaget vid Foteviken 1134 som bakgrund. Ett antal av Nordens skickliga forskare och sakkunniga hade ställt upp. Niels Lund från Köpenhamn höll ett föredrag om de militära aspekterna kring slaget 1134. Här lanserade han faktiskt en helt ny teori om bakgrunden till den blodiga sammanstötningen

Niels Lund frågade sig varför det varit så viktigt för historieskrivaren Saxo att speciellt betona att slaget stod vid pingsten. Saxo, som skrev sin historia i slutet av 1100-talet - alltså inte speciellt långt efter det att händelsen ägt rum - framhåller nästan på ett överdrivet sätt just pingsten som tidpunkt för händelsen. Jämför man med hans övriga Danmarksbeskrivning är han minsann inte speciellt precis i sina tidsangivelser. Varför då så noggrann när det gällde slaget 1134? Kunde just pingsten ha varit avgörande för att händelsen ägde rum?

Under tidig medeltid var det kungen som kallade ut ledungsflottan, dvs krigsflottan. Från varje del av det danska riket var man tvingad att ställa upp med skepp och manskap när kungen kallade och rikets värn påkallade krigsinsats. Det var en stor flotta som den danske kungen på detta sätt kunde uppbringa. Kanske uppgick den till 2-300 stora krigsskepp. Men förutom att samlas när krig hotade var det säkert behövligt att man kontinuerligt möttes varje eller vartannat år för att hålla stormannarådslag och mönstring av stridskrafterna. Och, här kommer Niels Lunds teori, pingsttid kan ha varit lämplig tid för sådana återkommande möten.

Var slaget vid Foteviken verkligen ett regelrätt invasionsförsök av kung Niels och hans son Magnus eller överrumplade motståndaren Erik de två när han utlovat att man skulle hålla ett fredligt ledungsmöte stormän emellan? Kan det ha varit så att kung Niels kommit till Foteviken med stor härmakt men med avsikten att försöka hitta en fredlig lösning på stridigheterna mellan honom, den lundensiska kyrkan och tronpretendenten Erik? Genom att Erik med bl.a. sitt rytteri överrumplade de intet ont anande på stranden var katastrofen ett faktum. Man var helt enkelt inte förberedd på strid.

Denna teori skulle också kunna ge förklaring på varför det var så många biskopar med i kung Niels följe. Förhandlingarna under ett eventuellt förlikningsmöte skulle ju i hög grad handla om hur den danska kyrkan skulle ställa sig till den tyska kejsarens krav på att Bremen - Hamburg åter skulle bli ärkestift över hela Norden.

Inte mindre än fem biskopar stupade på stranden, däribland Henrik, landsflyktig biskop från Sigtuna. I den allmänna röran var det lätt att hugga ner vem som helst. En av seminariedeltagarna konstaterade efter inlägget att: - "Vi borde kanske istället för slaget vid Foteviken kalla det för massakern vid Foteviken."

 

 

kortas

1997 När skånska Fredshög blev en helig plats

Agaton TV tillsammans med Bo G Eriksson håller på med en faktarik och spännande dokumentärfilm om vikingatiden, "Vikingasagan". När filmen är färdig kommer den att visas runt om i världen. Som alltid när Agaton TV är med kännetecknas arbetet av noggrannhet och krav på fakta innan kameran startar.

Man valde att få hjälp från Fotevikens Museum med några av de viktigare scenerna, stormningen av klostret vid Lindisfarne 793, invasionsflottan under segel till sjöss och begravningen av en vikingahövding vid Volgas strand. Eftersom sju vikingaskepp kommit till marknadsveckan och dessutom en mängd vikingafighters från England och Norden, kunde man få praktfulla scener.

Vikingar stormar fram på skånska sydkusten, förlåt engelska ostkusten!

En kväll skulle så det historiska anfallet på klostret göras. Lindisfarne, eller "Den heliga ön", var ett munkkloster på Englands östkust och det var här nordiska vikingar för första gången på allvar gjorde sin entré inför Europas då mera s.k. civiliserade värld. I den samtida Anglo-Saxon Chronicle läser vi:

"793. I detta år visade sig förfärliga järtecken över Northumberland, vilka högeligen skrämde upp befolkningen: det förekom sällsamma ljungeldar, och eldsprutande drakar sågs fara genom luften. En svår svält följde tätt efter dessa tecken, och litet senare samma år, den 8 juni, förstörde hedningarnas härjningar bedrövligen Guds kyrka på Lindisfarne med plundring och dråp."

Simeon av Durham skrev på 1100-talet om händelsen:

"Och de kom till kyrkan på Lindisfarne och lade allting öde med ohygglig plundring, trampade ned de heliga platserna med besudlade fötter, grävde upp altarna och bemäktigade sig den heliga kyrkans skatter. De dödade några av bröderna; några tog de med som fångar; många drev de bort nakna i det de överöste dem med smädelser, och några dränkte de i havet."

Visst vet vi att man i Skåne kan hitta miljöer från hela världen. Men visste ni att strandängarna vid Fredshög mellan Höllviken och Trelleborg är en kopia av Lindisfarne? Under ett förvånat beskådande av mängder med får, stormade den väldiga vikingaflocken fram från havet. Som åskådare blev man lite orolig för hur det skulle gå för de tre stackars munkar, till vardags arbetande vid Fotevikens Museum, som väntade i buskarna på att låta sig gripas och dras ned till skeppen. Denna lite kalla kväll på ängarna invid Östersjön blev historien mycket påtaglig. Man förstod nu hur hemskt det säkert har varit den där sommardagen den 4 juni 793.

 

 

 

Museichef Björn M Jakobsen fick spela död vikingahövding, en mycket färgstark roll.

Från det engelsk-skånska Lindisfarne förflyttade sig filmteamet efter några dagar till det rysk-skånska Volga. Löddeå visade sig uppvisa förträffliga likheter med denna ryska flod. Här inspelades de berömda scenerna när en död nordisk vikingahövding blev bränd i sitt skepp, berättat av en arabisk köpman som var ögonvittne till händelsen.

 

1998 Marinarkeologi avlämnas till Malmö museer

                                                                                                                                  

 

Ursprunget för den verksamheten som idag bedriv är den marinarkeologiska aspekten.

Med fynden av spärren och de fem vikingaskeppen i Fotevikens mynning uppmärksammades också behovet av en marinarkeologisk forskning. Precis som miljön är det som döljs av vatten något vi inte ser och därmed inte så viktigt.

 

Näset historiska perspektiv med inte minst de kända vraken som blir allt fler i dag har sin historiska förankring i falsterbonäset storhetstid. Men det är inte bara skeppen som är marinarkeologiskt intressant. Hela den maritima miljön med av människan nyttjande och bebyggelse baserade en gång i tiden på transporter på vatten. Man bodel levde vid vattnet, man bygge spärrar, brygganläggningar mm. Genom strandlinjeförskjutningen sjunker hela tiden större delen av Skåne fortfarande ner i vattnet. Därför kan vi i dag finna boplatser från senåldern på både 5 och 10 m djup runt den skånska kusten.

Vi började med att undersöka vraken kring Falsterbo, Sedan har vi med stor noggrannhet inventerat Skåne för skeppsförlisningar och vrak. I dag är upp mot 1800 indikationer kända.

 

Historia

Till början som ideell förening var vi ett stöd åt Sjöfartsmuseet i Malmö –deras drivfjäder och rusurs av människor och utrustning och vilja.

Men endast två person på museet var egentligen intresserad av marinarkeologin på museet när så den ena flyttade och den kvarvarande, som egentligen inte hade med marinarkeologin att göra utan hade hand om konserveringen så fick detta allvarliga konsekvenser för den maritima miljön i södra  Sverige och Skåne. Det resulterade bland annat i att hela undersökning inför Öresundesbron förlades till dansk sida. Det hette att Vi hade inga marinarkeologier i Sverige. Strandfynd kring Näset förfarandes och blev havet och människorna rov, till trädgård eller som delar till strandbålen. 1998 sade Malmö Museum upp sin roll som ansvariga för marinarkeologin- ett politiskt beslut  an Malmö Kommun och museinämnden.

Det var en av de orsaker som gjorde att vi ansåg att något måste göras och var en naturlig del i Skapande av Stiftelsen och Museet här ner.

Men att bli accepterad som nytt museum och att kunna på visa kontinuitet, lokaler, behörig personal skulle visa sig att det inte var allt för lätt.

Vägen har varit lång, men nu har vi behörig personal, adekvata lokaler, status som kommunalt museum, teknik utrustning och kunskap för att ta ett marinarkeologiskt ansvariga. Vi sitter nu också med i Marinarkeologiska Rådet.

När nu Skåne blir ett län och museiutredningen vill skapa ett museinätverk där de individuella museerna har olika ansvar och profiler kan man konstatera att ingen har varken tanken, kunskapen ,resurserna eller intresset för marinarkeologi  i Skåne , förutom vi.

Det stora ansvarskriget för arkeologin står mellan, Malmö Museer och kristanstad Länsmuseum och Kulturen i Lund.

 

Då plötsligt vaknar en annan avdelning inom Malmö Museer –Den Statsantikvariska. De är de som  nu gräver landdelen för anslutningsvägarna till Bron. De har tidigare haft undersökningsansvaret för Malmö Kommun.

Länet när det gäller Uppdragsverksamheten i övrig har UV syd  svarat för undantagit Lund som kulturen själva svarat för.

 

Statsantikvariska avdelningen byggde Sven Rosborn upp på och 70 talet innan han tog över Stadsmuseet.

 

Man kan nu fråga sig varför denna arkeologiska avdelning vill ta över även Marinarkeologin i hela Skåne?

Upp uppkomling – skapar man givetvis viss förtrödenhet – så är tyvärr idag våra förhållande med Malmö Sjöfartsmuseum. Med Sven Rosborn med i bilden – skapas troligen även en viss förtrödenhet från hans gamla underställda. 

Det viktigas dock är att som ansvariga kommer man åt pengarna och ”projektledningen” restan skall man köpa och det blir givetvis ett mycket bra tillskott i kassan – men hur vad och på vilka grunder och har man den kompetens att projektera, planera, analysera, och ta tillvara och bedöma det marinarkeologiska materialet. Svar Nej – men pengarna får man.

 

 

1998 bildades foteviken AB , 

dotterbolag till stiftelsen för att som organisation ta hand om moderna fastigheter, material och momskostnader, konsulttjänster etc.

 

Verksamheten kunde nu indelas i museala verksamhet där den pedagogiska förmedlingen, hantverket, experimentella arkeologin var en, driften av de levande miljöerna men entré lokal var kopplad till Den museal verksamheten.,  Drift underhåll, projekt, administration, ekonomi,  sponsorverksamhet, stugverksamhet,   Arrangemangsverksamhet, var kopplad Foteviken AB, DE arbetslösa var integrerade i Stiftelsens verksamhet och integrerades i dagligt arbete i organisationerna i relation till bakgrund och kompetens med avsikt till nytänkande och utveckling som individ in i arbetslivet igen. Många goda exempel finns på detta.

 

1998 var året som Malmö kommun in i bilden och berättade att man hade arbetslösa och medel men inga idéer. 

 

1998 – 2002  Koggprojekten fortsatte från

1998 Koggarna

 

Så nu är det åter igen beslut dax inte minst för mig själv. Nu handlar det inte bara om att driva Fotevikens Museum med marinarkeologin och vikingareservatet vidare, nu gäller det även ett nytt stort projekt . Att bygga koggar. I och med vi nu start upp Malmö kogg ett projekt där vi skall leda verksamheten med att bygga, rusta och informera om koggar i Samverkan med Malmö stad blir ett nytt beslut tagit för mig själv och personalen på museet. Vi är på god väg in en  spännande framtid inför 2000 talet som kommer kräva många spännande beslut för att genomför visionerna om att bygga ett museum inför 2000 talet och att medverka till den spännande satsningen på koggar i Malmö.

1.                   

 

 

1999 Byalagets och Erik emunens båtlag  bildande

Som en del redan vet har en vikingagrupp skapats inom ramen för föreningen SVEGs verksamhet. Syftet är den experimentella arkeologin. Gruppen går under namnet Skanerna. 

Mycket kommer i år att handla om vikingatid och medeltid. Med seglingskurser och aktiviteter för alla medlemmar.

 

Vi börjar den 20 mars med första träffen och därefter fortsätter vi hela sommaren. Vi kommer att försöka träffas varje lördag mellan kl 10.00 och 16.00. Meningen är då att vi skall kunna umgås, fika och hålla på med vikingatida aktiviteter och kurser. På vårkanten blir det givetvis även rustning av vårt vikingaskepp Erik Emune. Man kan även nyttja våra lokaler och göra sina egna vikingakläder, skor, utrustning och kistor. Under sommaren gäller samma tider men när vi väl sjösatt Erik Emune kan vi segla och ro mellan kl 13.00-16.00. Vi hoppas att detta skall bli till mycket nöje med många spännande aktiviteter hela sommaren för alla.

 

12-20 juni blir det seglingskurs för de som är intresserade. Det är den danske skepparen Bo Jörgen Nielsen som tar oss ut på havet och lär ut sina kunskaper. 

Lördagen den 12 juni vid skymningen skall ”Slaget vid Foteviken”äga rum och där har Erik Emune en avgörande roll. 

2-4 juli håller vi vikingamarknad i vikingareservatet och givetvis skall Erik segla strandnära denna helg. En tripp i slutet av sommaren är planerad till Helge å.
Vi drar Erik på trailer till Tossebro och tillsammans med ett nytt vikingaskepp från Kristianstad tar vi oss hela vägen ner till Åhus. Vi slår upp en camp på vikingavis - kanske dyker vi på spännande platser. Mer detaljer kommer. 

Följ med till Turkiet och segla Heimlösa rus mot de ryska fjordarna. Planer finns också att med Gaia, en kopia av Gokstadfyndet segla till Borre i Norge efter marknaden på Foteviken den 5 juli och medverka vid vikingamarknad där fram till den 12 juli.

 

 

 

 

1999 KOGGprojektet bredda verksamheten för museet och de ideella verksamheterna  med medeltiden

 

 

Museet, stiftelsen, etc Mellan 1999 och 2003 var en stor grupp inom stiftelsen engagerad i reserach, forskning och rekonstruktionsarbete för att i experimentellt och vetenskapligt syfte återskapa en fullskalekopia av den marinarkeologiska fyndet av det till året 1390 daterade koggvraket som stiftelsen påträffat utanför Skanör, den s.k. ”Skanörskoggen 

 

Vi presenterade då en ide om att bygga ett antal medeltida koggar som vi var intresserad av att få byggt, testat vetenskapligt. 3 grupper startades. Varvet i Malmö med ett 20 tal deltagare som skulle under vår ledning (vilket innebar att vi kunde anställa arbetslösa och i stiftelsen  arkeologer och byggledning  från Vellinge kommun, 

  Data och informationsteknikgrupp som skulle dokumentera i bild, text, video, hemsida projektet och under ledning lära sig tekniker, programvaror etc. ett 10 -15 tal personer engagerades här och vi kunde anställa ett par personer som handledare till detta. Den tredje gruppen var historiskt hantverk, med syfte att kunna tillverkar material, kläder , utrustning möbler etc vikingatid och medeltid till miljöer och skepp. Detta utgjorde en stor grupp om ca 20-30 deltagare. Vi kunde här återigen anställa hantverkare som var kopplade i arbetslösprojekt till stiftelsen.  Experter från hela norden togs in och en fantastiks kunskap samlades upp gjordes och dokumenterades för framtida bruk.

 

 

 

 

 

 

Tänk! När kanotklubben i Löddeköpinge paddlade förbi inspelningsplatsen, var det som om man för ett kort ögonblick tyckte att de talade ryska!

 

 

 

Björn utveckla

1999 

 

Bildar NSLF EXARC DVA ETC

 

MARINARKEOLOGISK KONFERENS I ROSKILDE – Gad Rausing

 

SÖKNING KRING NÄSET med båt

 

ALU TIDEN

 

Bussen runt till alla platser

 

Lisbeth och toaletter

 

CAMPEN VID KANALEN 

 

Tegelvraket

 

Koggen fyndet

 

Besök på Flotten med turister

 

Harry A

 

Leta plats

 

Bygga erik och lapuri samt små båtar

 

Flytten till högen

 

Inventering sverige

 

Marinarkeologisk konferens i skanör

 

Marinarkeologisk  utbildningsmaterial

 

Putte pissar

 

 1999 EU projekt – nästa fasen i den finasiella delen av foteviken

 

Beträffande EU pengarna kom dessa in från EU via kommunen och därefter till Stiftelsen som genomförde ett av sina första EU projekt med kommunen som med part.

 

 1999 och 2003 en stor grupp inom stiftelsen engagerad i reserach, forskning och rekonstruktionsarbete för att i experimentellt och vetenskapligt syfte återskapa en fullskalekopia av den marinarkeologiska fyndet av det till året 1390 daterade koggvraket som stiftelsen påträffat utanför Skanör, den s.k. ”Skanörskoggen”  

 

1999  NSVL Genom stiftelsens internationella kontakter blev stiftelsen inbjuda till ett Interreg III B projekt för Nordsjöområdet. North Sea Viking legacy.  Stiftelsen medverkade i hela projektet som observatörer. Projektet pågick under 1999 till 2002 och hade till syfte att identifiera vikingatida lämningar och synliggöra dessa. Olika metoder för information med skyltning i naturen var en viktig del i förmedlingskonceptet. Till detta hörde också uppläggning av stigar i naturen där det kulturhistoriska landskapet visualiserades.

 

 

 

1999 Genom stiftelsens internationella kontakter blev stiftelsen inbjuda till ett Interreg III B projekt för Nordsjöområdet. North Sea Viking legacy.  Stiftelsen medverkade i hela projektet som observatörer. Projektet pågick under 1999 till 2002 och hade till syfte att identifiera vikingatida lämningar och synliggöra dessa. Olika metoder för information med skyltning i naturen var en viktig del i förmedlingskonceptet. Till detta hörde också uppläggning av stigar i naturen där det kulturhistoriska landskapet visualiserades.

 

Under det 30 år som verksamheten bedrivet fån enskilda personer intressen till förening, stiftelse och i samförstånd skapande av ett kommunalt offentilgt museum i kommunen om dock på entreprenad  har idag Fotevikens Museum skapat   Anseendet runt om i världen är stort.  Som tursitisk besöksmål enastående och ett att kommuns verkliga dragplåster.

 

Som pedagogisk institution med tusentals skolungdomar som har fått sin historiska grund om om Vikinga/medeltid förstärkt genom besök på fotenvikens museum. Regionen, Malmö stad använd ofta oss som besöksmål för journalist och andra eminenta grupper för att visa Viknga konceptet.

 

Som plattform för olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har idag flera tusen personer haft foteviken som sin tillflykt och utveckling och avstamp allti från ett par månader till mer än 16 år. Flera med lönebidrag som på grunda av tidigare skador i arbetslivet har här kortare  med ett fåtal åt till längre fått en trygg tillvaro och kunna i ett icke så pressat tempo kunnat gå till arbetet daglingen. Sjukfrånvaron har i så gott som samtliga fall varit mycket låg jag så gott som obefintlig under alla dessa år

 

 

 

2000 talet

 

2003-08-30 Bildar Historiska skepp AB 556648-1791  dotterbolag till Foteviken Ab   

Detta för att driva  koggmuseet i Malmö

 

Uppdraget från malmö stad – köpte in utrustning maskiner, museal inredning mm

 

då skeppen nästan var klara. 2003 fick genom upphandling Stiftelsn bolag , till foteviken AB dotterbolag Historiska skepp uppdraget att bygga upp en pedagogisk och museal verksamhet kring skeppen i Malmö.  Historiska skepp bildades för att Malmö stad ville ha en transparant insyn i verksamheten. Här kunde ett 10tal personer erbjudas anställning och ingå i den totala museial verksamheten i foteviken och Malmö.

Museiverksamheten fortsatt upphandlingsperioden ut. 2009 ny upphandling men i mindre skala Detta innebar underhåll samt segling med skepp i pedagogiskt syfte med skolbarn främst från malmö. Det innebar givetvis med minskade resurser även nerdragning av den fasta personalen.

 

Total har koggprojekt omsatt ca  50 miljoner i rena pengar utan arbetsmarknadspolitiska insatser.

 

 

Euprojekt blev en annan fjäder i hatten som vi kom att jobba med under mer är ett decennium

 

Detta har bidraget till direkta pengar med ca 15-20 miljoenr under åren 1998-2012. Det var också genom Fotevikens initiativ som de första EU projekten med en omslutning på 15 miljoner kronor hamnade hos kommunen vilket starkt bidraget till skapande att den eu delegation som mer åren utvecklats under Nils Arvid Andersson  och bidraget till många goda extramiljoner till kommunen. Bike the baltic bidra genom fotevikens forsorg som det senast inslaget 2000 med nästa 1,5 miljoner till kommen. 

 

SE bilaga med Eu projekt

 

Under det 30 år som verksamheten bedrivet fån enskilda personer intressen till förening, stiftelse och i samförstånd skapande av ett kommunalt offentligt museum i kommunen om dock på entreprenad  har idag Fotevikens Museum skapat   Anseendet runt om i världen är stort.  Som tursitisk besöksmål enastående och ett att kommuns verkliga dragplåster.

 

Som pedagogisk institution med tusentals skolungdomar som har fått sin historiska grund om om Vikinga/medeltid förstärkt genom besök på fotenvikens museum. Regionen, Malmö stad använd ofta oss som besöksmål för journalist och andra eminenta grupper för att visa Viknga konceptet.

 

Som plattform för olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har idag flera tusen personer haft foteviken som sin tillflykt och utveckling och avstamp allti från ett par månader till mer än 16 år. Flera med lönebidrag som på grunda av tidigare skador i arbetslivet har här kortare  med ett fåtal åt till längre fått en trygg tillvaro och kunna i ett icke så pressat tempo kunnat gå till arbetet daglingen. Sjukfrånvaron har i så gott som samtliga fall varit mycket låg jag så gott som obefintlig under alla dessa år

 

 

 

 

 

2000

År  kunde stiftelsen genom dess internationella kontakter initiera och presentera för Vellinge kommun ett färdigt och godkänt koncept för ett stort EU-projekt. Kommunen åtog sig leadpartnerrollen. Detta Intreg III B-projekt handlade om länderna kring Östersjön och deras samhörande historia. Projektet, med namn Balder, påbörjade studierna av det kulturlandskap vi omger oss med. Tidsperioden var från vikingatid till nutid och de sju olika parterna hade tilldelats var sin tidsperiod och var sitt område. Stiftelsen ansvarade för den vikingatida perioden och för Skåneland.  Förutom kulturhistoria ingick även natur- och marin arkeologiska koncept i projeketet. 

 

Inom EU:s Östersjöprogram initierade stiftelsen ett stort EU projekt inom Interreg III B: Destination Viking Living History. Andra deltagare var Region Skåne som agerade Leadpartner och Vellinge kommun som innehade finance managment. Fotevikens Museum agerade Projektledare för Region Skånes räkning för hela projektet. Åtta partner från fyra länder deltog. Målet var att kartlägga respektive museums vikingatida närområde med därtill hörande källstudier och även med arbete ute i kulturlandskapet. En omfattande bok om Skåne och dess vikingatid producerades av Fotevikens Museum, baserat på ett mycket omfattande forskningsarbete inom museet. Boken ingick bl.a. i museets åtagande inom projektet. I projekt ingick också kartläggning av vikingatida lämningar kring de olika partnernas område. I arbetet ingick även framtagande av kvalitetskoncept kring så kallade Arkeologiska friluftsmuseer.  http://www.destinationviking.com/www.destinationviking.com

 

2003  pengar framtidens kultur

ansökte stiftelsen och museet om medel från Framtidens Kultur och erhöll sådana för en omfattande inventering av hela Sveriges bestånd av mera framträdande vikingatida fornlämningar: ”Det Svenska Kulturlandskapet”. Detta omfattande arbete resulterade bl.a. i databasen Vikingarnas landskap, fritt och tillgänglig för alla på nätet.  Se http://www.fotevikensmuseum.se/sweden/vik1.htm

 

Ett projekt som också godkändes 2003 var Destination Viking Saga land, initierat av Fotevikens museum med projektmedel från bl.a. Region Skåne och i samverkan med Rogaland Fylkeskommuns kultursektor i Norge. Projektet innebar nätverksuppbyggande runt omkring i Skandinavien och det lade grunden till ett Interreg III B projekt för Norra periferin . Här ingick Nordnorge, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna, Shetland  samt New Foundland. Representanter från Fotevikens Museum samt Rogalands Fylkes kommun agerade konsulter och vetenskapliga garanter. Projektet innefattade studier av kulturlandskapet och integrering av vikingatida lämningar i ett övergripande förmedlingskoncept.  Studier av äldre sagor och sägner var också en huvudpunkt. Island blev därför leadpartner och ministeriet på Island var direkt involverat.

http://www.northernperiphery.net/managers/Library%5CProject%20Publicatio...

 

Parallellt med detta projekt blev stiftelsen och Vellinge kommun involverade i ett stort Nordsjöprojekt inom Interreg III B, Nave nortrail. Stiftelsens del blev att man här kunde rekonstruera ett utsikttorn, baserat på forskning kring vikingatida försvarstorn.

http://www.northseatrail.org/index.php/se/

 

2004 - 2009  koggarna

Åren svarade stiftelsen och Fotevikens Museum för att utveckla och rusta de två koggarna som man byggt i Malmö för segling. Samtidigt byggde man upp Koggmuseet i Malmö med både traditionella utställningar och med levande miljöer. Arbetet med förmedling och förmedlingsmetoder ingick också.

 

För att dra lärdom av de EU-projekt som stiftelsen varit initierade i skapades projektet ”KNOT” (Kultur Natur och Turism).  Här var målet bland annat att finna bra lösningar med den digitaliserade karta vilket gjorde att man på Internet skulle kunna söka kunskap och även finna intressanta platser man kunde besöka. Erfarenhetsutbyte ingick i hög grad i projektet. Alla partnerna hade nämligen tidigare varit lead partner i egna projekt. LeadPartner Vellinge kommun och Rogalands fylkeskommun var projektledare.

 

2004- 2008   projekt 1692 Sven Rosborn  

Fotevikens Museum och stiftelsen svarat för de vetenskapliga studierna och forskningen som utgjort underlaget i att i digital form återuppbygga Malmös bebyggelse år 1692. Fotevikens Museum var dessutom initiativtagare till hela projektet, det största vetenskapliga historieprojektet i digital form i Sverige.

http://www.malmo1692.se/Sv/index.htm

 

2004 PILELAND  ingick stiftelsen som konsulter i Öresundsprojektet ”Pileland – kultur och natur”. http://www.pilelandet.com/index_2.html 

projektet ledes av Vellinge Kommun

 

2006- 2007  Växtkraft mål 3

Inom ramen förprojektet gjorde stiftelsen en intern studie för att studera de egna leden kunskaper i arkeologi och historia samt i kunskapen att hantera datorn för såväl sammanställning som förmedling, här ingick kunskap studier av allt från officepaket, web mm. 

 

Region Skåne anlitade stiftelsen som konsulter 2006 i samband med ett projekt med Baltic + + vilket hade som huvudtema kulturhistoria över nationsgränser.

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/97861

 

2007 – 2010 LIVEARCH initierade stiftelsen ett större nätverk i Europa och erhöll medel för att utveckla och beskriva modellen för s.k. ”Arkeologiska Friluftsmuseet” som ett led i ICOM:s (Internationell Council of Museums) museala konceptutveckling. Detta ingick i Kultur 2000 programmet och projektet gick under namnet ”LiveARCH”.

http://www.exarc.net/eu_projects/livearch.html

 

2008 -2010  interreg Stiftelsen är engagerde i ett omfattande projekt inom South Baltic Interreg IV C. Detta har till uppgift att öppna upp Skåne, Bornholm och norra Polen som ett cykelområde där man med cykelns hjälp ska kunna finna fram till vårt gemensamma kulturlandskap och deras fornminnen.

www.bikethebaltic.com 

 

2010-2012 Hands on  ett leaderprojekt med koping till levandegörande av hantverk 

 

2011 -2012  Nätverk söderslättsmuseer

med avsikt att samköra  Museern på söderslätt med gemensam marknadsföring och porttal. 

 

2010 till 2012  Amaprof

deltar stiftelsen i projeketet AMAPROF vilket ingår i programmet Interreg IV. Projektet är ett crossborder projekte och har till syfte  att stärka utveckling av samverkan mellan två muser med tillhörande erfarenhetsutbyte. Museets egen anställda, professionella personal samverkar här med volontärer.

www.amaprof.se

 

2011 -2012  Intheater engagerad i ett omfattande projekt inom South Baltic med inriktning på kuturteater i Polen och litauern

 

2012 -2014  Craftland  engagerad i ett omfattande projekt inom South Baltic med inriktning på kuturturism med musik, festival och handcraft i Polen och litauern

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kulturcenter

50 år av Skånsk kulturhistoria , aktivitet o de personer som bidraget med detta

Den skånska historian

Denna plattform är ett sätt att samla aktiviteter och händelser med forskning skapa en mötesplats för såväl oss som i mer än 50 år samlat skapat och förmedlat vårt historiska arv och arbete som gjorts.

Björn M Buttler Jakobsen
Birger Enoksson

Lärare historia … Medstartare till föreningen SVEG 1986 Ständig Sekreterare i föreningen SVEG sedan 1986
Reserchresor skandinaven i vikingarnas spår

Medverkan dokumentation av uppbyggnaden av vikingabyn i Hög

Skribent i tidningen marinerat,

 Textförfattare till bildspel och videofilmer till utställningar och TV

Vikingar i florens

Vikingaskepp i foteviken

Falsterbobåten

Vikingaskepp i roskildefjojrden

Marinarkeologisk utbildningmaterial

Besättning på Koggarna

Utbildat matros.

Medverkat på vikningamarknader sedna 1995 i foteviken och i scandinavinen

Cv

 PU Hörberg

Konservator Malmö museer

Smed hantverkare - Hög Vikingatider

Cv &skrifter

Uno Janson

EU projekt

Marinarkeolgi dykning skåne och näset

Platschef Koggmuseet

Adminstratör vikingatider

Lotta Jonson

Chef och projektledare Hög och Vikingatider

Sven Rosborn

Anders Ödman

LUM – experimentel arkeologi

CV & skrifter

Medverkande personer , marinarkeologer

Catarina Ödman

Staffan von albin

Ander Hatte Bunse

Bo Jörgen Nilsen Skipper koggarna

Robban Fransson

Odd Johansson

Björn Linders

Ierne nordström

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1970 talet

1970 På börjar Sven Rosborn

sin studie i arkeologi anställdes samma år som arkeolog vid Malmö museum där han redan påföljade år blir chefsarkeolog.

1972 Sven Rosborn filosofie kandidat

och anslöt sig till professor Erik Cinthios forskningsseminarie vi d Lunds universitet.

1972 ansvarade han under norske riksantikvarien för restaureningsbyggande av Norges älsta helt bevarade ‘Stenhus på Gran , Hadeland i norge.

1974 Sven Rosborn Fil lic - motsvar idag till fil doctor. I byggnadsarkeologi, blir 1:e intedent på Malmölmö museer och därefter Museichef för Malmö Stadsmuseum

Ansvaret för Snapperupshuset, wowragården Malmöhus slott Kommendanthuset och slottsmöllan

1975 Björn Jakobsen Malmö museer

Vi hade länge jobbat med Malmö museers utställningar, gjort audiovisuella lösningar med ljud effekter, bilder och filmer. Det handlade om fåglar,

Bild Glasmannen

På Tekniska museet jobbade vi med lösningar som diabildsprojektion  genom vinrutor på flygplan, video om hur man flyger Viggen,

 

1975 Björn Linders

 Han var mannen bakom allt ljudjobbet dessa år Gamla Bulltofta flyplats Radartorn med teknik där vi lade ut ljud i hörlurar och utrustning. 

 

 

 

1980 Talet

SVEN Rosborn  Populär historia

 1980 Björn m Buttler jakobsen

 

När man skulle fira den 70 årsdagen  för den första flygningen mellan Köpenhamn och Malmö  med en Blériot. Blev vi involverade.  Man hade kontakt med en fransk Trafikflygare som också ägde en Blériot.  Men man hade tappa kontakten med honom. Den franska  Filmaren Harry som jobbade med mig fick uppdraget av Pinge Lindkvist som var chef för tekniska museet och flygutställningarna.. Han ringde runt till det franska flygbolaget och fick till slut tips om var han befann sig i frankriket. Han ringde då upp pilotrummet där man trodde han var , missade honom med 5 minuter och sedan gick jakten vidare till nästa flygplats. Där hade vi tur och fick kontakt och svar att han skulle komma. Det blev en spännande tur över sundet med landning på Limhamnsfältet inför jublande folk. Året var 1980.

https://www.youtube.com/watch?v=Lh4mz1xjMc8

 

bild Flygt över örsund

 

På sjöfartsavdelningen jobbade vi med ljus i fyren.  knappar som lyste på stora tavlor och visade sjöfart, måsskrik i lokalerna för att skapa atmosfär. 

Det var här som jag jobbade till samman med Catta – Catarina Ingelman Sundberg  och hennes museikollegor. 

 

1981 fynden av vikingaskeppen i foteviken

 

1982 Björn M Buttler Jakobsen Fotevikes skeppet

Så en dag fick vi höra i museikorridorerna  om vikingaskeppsfynden och fick då i uppdrag av Tekniska museichefen Per Ragnasson att dokumentera den maritima utgrävningen. 

 Vårt  och mitt uppdrag var att dokumentera det unika fyndet på film.

Den marinareologiska undersökningen expedition var delad på en land expedition som undersökte landet runt viken. De andra temat var förlagda på flotten i inloppet till foteviken. Spärren som hade ett smalt inlopp ingick i också dokumentationen,  liksom skeppsfyndet sedermera skulle få namnet foteviken 1.  

 

1

  1982 Utgrävning foteviken

Det var nu ett år efter fyndet sommaren 1981 som Sjöfartsmuseet i Malmö med nuvarande deckarförfattaren Catarina Ingelman Sundberg, Konservator PU Hörberg, marinarkeologen Per Söderhjelm samt dykare från lokala dykklubbar tillsammans med samt experten från Danmark med Ole i spetsen var alla på plats i Foteviken igen. 

 

 

1982 UNDERSÖKNING VIKIGANSKEPPEN I FOTEVIKEN

den 19 maj 1982

Jag tog mig upp på tredje våningen till min stora hörnlägenhet överblickande Sallerupsvägen. jag gick direkt  till skåpet där jag förvarade  gammal goda bra och ha grejor. Jag hittade vad jag sökte, min gamla orienterings kompass från scouterna

 

1982 Visual Tape och Foteviken

Åter på Norra Grängesbergsgatan och Mitt filmbolags Visual Tape Ab s lokaler med där vi disponerade 500 kvm på översta våningen.

Vi dvs Filmfotografen Henri le Pluare, filmaren och klipparen och i detta projekt skulle bli  reporter i detta läge Bosse Kindberg, och ljudteknikern  Björn Linders  samlar på oss utrustningen och beger oss till limhamns båtklubb där vi hyrt en liten båt med 8 hästars utombordare. Om vi hade flytvästar kommer jag inte ihåg.

 

Väl ombord tar jag kommandot och styr oss ut ur hamnen. tycker själv att jag har en god sjövana      från alla somrarna i de norska fjordarna och vanan med båt i dessa vatten.

 

Vi följer kusten söderut.  En lätt dis ligger över vattnet, så även om jag har kompass så vill jag inte förlora kontakten med land.

 

Trots den i mina ögon goda sjövanan och gjort militärtjänsten i Marinen på fastland så hade jag kanske inte tänkt igenom situationen helt dvs bedöma avståendet från hamn till dagens mål. Men efter mer än två timmar i den lilla båten såg vi äntligen vårt mål. Flotten som låg där i inloppet till viken foteviken.

 

När vi väl kom fram och la till konstaterade vi att det var full aktivitet ombord. pumpen till ejektorn gick för fullt och sportdykaren Store Lasse Larson stod vid sållet  och höll kontroll över eventuella föremål. 

Konservator PU Hörberg från Malmö museum var i fullfärd med att hissa ombord en 6 meter bår med en av bordplankorna från fyndet. Konsistensen av denna var som en våt knäckebrödsmacka. Upp ur vattnet steg den numera berömda författaren Catharina Ingelman sundström som var ansvarig marinarkeolog från den svenska sida. Ute i vattnet plaskade Per Söderhjelm.  I ett hörn hörde vi danska talas. Det var ingen mindre än  den danske marinarkeologens gurun Ole Crumelin Pedersen . Han som hade grävt ut de fem vikingaskeppen i Roskildefjorden, Byggt det fantastiska Vikingaskeppshallen och skapat den marinarkeologiska forskningssätet i Danmark.  De var Ole med sitt folk som redan året innan hade gjort fynden av spärr och vikingaskeppsrester i fotevikens inlopp 1981.

 

Med skeppet lille Dan hade man gjort ett svep längs den skånska kusten och på sista dagen vill man dyka på spärren som delvis stängde av utloppet av ur foteviken.

 

Att man valt platsen var pga av  flyg arkeologens Esse Eriksson hade visat foto av den mörka randen som utgjorde bilden av spärren för Tetrapacks ägaren och tillika arkeologen Gad Rausing. Han hade sedan initierat en flygning över spärren med sig själv , Esse och Ole Crumelin 

 

Det var därför helt naturligt att det danska dykhållet med Ole i spetsen därför började dykdag vid denna spärr. Efter en dykdags fulländlig och nästan avslutats kommer en av dykarna upp med ett knä, dvs biten som fäster spantet med betabalken. 

Ole kunde med säker min konstatera likheten med fynden i Roskildefjärden och därmed konstatera att de rörde sig om ett vikingaskepp. på samma vis som i skulder lev sänkt och utgjorde en del av spärren. Så om det låg ett så kanske det låg fler. Vi talar alltså om att kanske precis som i roskildefjorden finna en spärr med sänkta vikingaskepp.

 Hörde de till samma tidsperiod? Va det ett verk av Harald blåtand?

  

 

De va på filmtiden med 16 mm film och Nagra bandspelare för upptagning av synk ljud. Det var inte som idag att man bara filmade på i timmavis utan film var dyrt och därför fick man planera noga med få omtagningar. 

För att göra de fantastiska undervattensbilderna hade jag fått hyra in ett undervattenshus till kameran. Ett av de få i Sverige på den tiden. En rulle på 6 minuter var vad det fans råd till. Själv dyker jag ju inte så det var att instruera Catta om att mjukt glida över det nu exponerade vraket på endast 4 meters djup och på så sätt dokumentera det på film. 

Resultatet blev lyckat kunde vi flera veckor senare konstatera när vi fått den framkallat filmen i retur från labbet i Stockholm.

 

Vi hade ju ingen båt, och vi kunde inte följa de långa dagarna som det marinarkeologisk teamet hade. De utgick dessutom från Höllviken där de var inkvarterade på FBU gården och fick hjälp av marinens bevakningsbåtar  att ta sig ut till flotten.

 

Genom vårt nätverk fick vi lånat en stor motorkryssare med en mycket stor och törstig bensin inombordare som vi manövrerade väl till havs. Bosse älskade detta. Priset blev högt med bensinkostnad på 100tals kronor per tur. I dåtidens pengar och utgjorde ett mycket stort hål i projektets budget.

 

Sex stycken sänkta vikingaskepp mer eller mindre söndervitrade och dolda i bland spärrens stenar samt spetsade på pålar om stod upp i spärren i blev resultatet av dessa veckor marinarkeologiska  undersökningsdagar. 

De ömtåliga skeppsdelarna bärgades och hamnade i sjöfartsmuseet kar för konservering med PEG Polyetylenglykol

 

1982 PU Hörberg konserveringen

Där fick de ligga i 20 år trots  Pu kämpande om att få medel till att lyfta ut den ur badet och göra den klar för utställning. PU gick i pension utan att någon intresserade sig för detta unika fynd. När man så anställde  Jan Öjeberg ett antal år senare så kunde vi ta över delar av skeppet som i dag finns utställd på Fotevikens Museum.

Många av de fynd vi gjort under åren från våra expeditioner runt Falsterbohalvön  och Skåne  hamnade i samma kar. Då man nu ville bli av med kart som innehöll spännande marinarkeologiskt material bland annat trä och hampa mm blev så alla dessa fynd konserverade.

 

Det gällde även den fantastiska skölden vi hittade på vrakefyndet Knösen 1992? Tyvärr så kräver detta fynd en utställningsmonter som både kalra säkerhet och temperatur och fuktioghet till en kostna på sådär en 70000:- kroner så än så längge får det ligga kvar i Malmö museers magasin.

 

Bild Skjölden

 

Resultaten av denna Historias uppstarta blev så en film på 28 minuter som idag kan betraktas på Fotevikens museum., men dessförinnan hade den visats på Sjöfartsmuseet i Malmö och på  svensk och Dansk  TV.

   

 

1982 Björn säljer Visaul Tape AB som blir Scandvision AB

Det var för  40 år sedan som denna  undersöktes av  vikingavraken vid inloppet till Foteviken. Det skulle dock bli ännu mera av denna vara. Vikinga tiden och marinarkeologin blev nu en allt viktigare del i min tillvaro.  Jag avslutade 1982 med att  producera en timmars lång TV dokumentär med Sammy Davis Jr samt en USA resa med dokumentärer av kända Hollywoodstjärnor.  

 

Bild sammy tavlan

 

1982. film till video

Vad hände sen. Redan då var planerna att på utveckling av filmbolaget till videobolag.  Film var ute och video var inne Dags att gå vidare men hur . Min gamle vän och ordförande i kampsportsföreningen Enighet som jag lär känna från sena nätter i Malmös utelive kom jag i samspråk med och här var man intresserad av framtiden och media. Visual Tape AB  blev inkråmet till det nystartade videoförtaget i Malmö. Scand vision AB med Leif Almö i spetsen som VD och mig själv som Exceketiv Producer and Director.

 

Detta året byggde jag ett av Sveriges största studios med 2000 kvadratmeter Tv studio. Filmen fanns med i början men försvann sakta men säkert och vi gick helt över till video. I denna vevan så lämnade jag också Malmö och flytta ner till Skanör ett stenkast från där mina föräldrar bodde. 

 

Bild skiss scandvision

 

Väl i Skanör körde jag så dagligen förbi foteviken. Researchen i samband med filmproduktionen om vikingaskeppen vid foteviken fannn hela tiden med. Min nyfikenhet och intresset för historia och äldre hantverk har alltid funnits med.

 

1982 Slaget vid foteviken och söka vikingarna i Norden

Slaget vid foteviken i Herrens år 1134  som Saxo Gramaticus omnämner att 1133 "Sommaren efter samlade Niels utom den skånska flottan hela den danska och seglade till Foteviken, där han ställde sin här i slagordning tätt vid stranden, och således blev han stående en liten stund tills Erik ryckte fram. Men då han långt borta såg hästarna virvla upp dammet med deras hovar liksom ett moln, drog han sig successivt tillbaka till sina skepp och då han hörde gnyet från ……”

 

Detta olösta mysterium – med var exakt slaget stod skulle bli en av de tankar som  låg i mitt bakhuvud hela tiden . Var kan detta slag stått på hammarsnäs och  vid foteviken? 

Sedan var det Boken som Ole Crumlin gav mig   ”Vikingaskepp vid roskildefjorden” med inskriptionen   ”lycka till med ditt projekt” ??

 

Bild boken

 

 1982 Birger Enoksson historieadjunten

 En annan också mycket viktig komponent  som också var intresserad av detta var min Svåger Birger Enoksson. Adjunkten och lärare ibland annat i historia . Han som under hela sin långa karriär på samma skola dagligen cyklade eller sprang till skolan från Oxie till Svedala fram till sin pension.  Han blev också min källa till namn och årtal i våra diskussioner som blev allt djupare om vikinga och medeltiden. Birger hade en annan förmåga som givetvis passade som han och handske  i vårt 30 åriga samarbete. Han kunde skriva texter för film som var helt suveräna. Som sagt vi började utforska landskapet kring foteviken, detta spred sig till Skåne Sverige och  Danmark.  Våra sommarresor med familjerna blev allt längre och intensivare, De hade en husvagn min syster och han Svåger Birger.  en svensktillverkad platsgjuten historia från tiden före högertrafiken. Jag var inte sämre utan jag handlade också husvagn modell äldre. Detta underlättade givetvis våra expeditioner.  Med dessa skulle vi ett antal år framöver göra resor in Norden för att söka vikingarna. Vi besökte museer, monument, rekonstruktioner, runstenar. Ja vi formligen sög in all vi kunde om dessa vikingatida monument.

 

Bild husvagnarna SVEG I SVEG II

 

Parallellt inköptes all litteratur jag bara kunde få fatt på om denna tidsperiod men givetvis främst om vikingaskepp. Under en av dessa resor på en campingplats i Danmark under inflytande av ljuv fluidum konstaterade vi att vi var äkta viking Explorers. och så blev det. Men vi justerade oss något till Scandinavian Viking Explorer group för att minska risken att bli förväxlade med en väl etablerad dryck Viking Explorer vodka med ett vikingaskepp på etiketten. . Genom vår förträfflighet kunde vi så lägga grundet till en organisation som än i dag existerar med mig som ordförande och Birger som ständig sekreterare.  Förenings Scandinavian Viking Explorer group ”SVEG” var bildad.

Åren gick och vi blev allt klokare – framförallt jag .  Läste allt om skeppsbygg, klink och kravell, om vikingaskepp, holkar och koggar, om den femdelta båten.  

Så småningom kom även  skolkamraten Jacke Wahrgren med i bilden.  Genom folkuniversitetet kunde vi så få medel till studie resor och cirkel genom sedermera bland annat Rektorn på Folkuniversitetet Ingmar Holm.

 

1985  Sven rosborn  tv produktion

 Manus och medproducent i sex en-timmarspro

-gram för TV2 om Sydskandinavisk forntid.

1986 Sven rosborn Medeltidssalen

 

 öppnades den nya permanenta medeltidssalen på Malmö Stadsmuseum. En stor mängd ny utställ-ningsteknik presenterades. Sven Rosborn fungerade både som utställningsproducent och utställningsar-kitekt/formgivare

 

 

1986  Adens Ödman Hög 

 

Året 1986 drar de plötslig loss.. I Hög hade under ledning av Arkeologen Anders Ödman påbörjat experiment i arkeologi. Studenter medverkar i att bygga ett långhus där som sedan följdes av ett par grophus.  Givetvis var vi aktiva där och dokumenterade dessa byggen. Det man också  gjorde var att en annan frivillig grupp satt upp ett teaterstycke med vikinga kulisser vid ån ”Fjaller Vikingakungen ?”

Detta blev ett Scandvisions uppdrag där vi med fler kameror gjorde en videoproduktion av hela föreställningen.

1986 birger Enoksson  här lägger vi grunden till SVEG , att Förutom att vi börjat planer på att vi skulle göra dokumentärfilmer i bästa David Attenburger stil med självaste Birger som David så var det många aktiviteter på gång

Våra resor i att studera vikingatiden med våra husvagnar ingår här

 

1986 Vikingaskepp i Roskildefjorden   Birger Enoksson
 

Tjock dimma gav spöklika effekter när vikinga seglatsen påbörjades. Danmark var något av ett föregångsland inom det här fältet, särskilt när det gällde skeppsbyggnad. Denna sommar yppade sig ett utmärkt tillfälle för oss att få delta i ett 25-årigt jubileum i Roskilde. 1962 var året då de fem vikingaskeppen, som nu exponeras i Vikingaskeppshallen, grävdes fram ur Roskildefjorden vid Skuldelev ca 20 km norr om staden. Där hade de utgjort en del av en spärranläggning som hindrade fientliga skepp att passera genom "Pepperrännan" och nå Roskilde.

Fynden representerar fem olika typer av vikingaskepp och har haft en avgörande betydelse för den marinarkeologiska forskningen. Själva utgrävningen, under ledning av Ole Crumlien-Pedersen, hade varit en speciell form av marinarkeologi ovan ytan, där fyndområdet i fjorden kringbyggdes och tömdes på vatten och arbetet utfördes på en konstgjord ö.
 

Vi begav oss iväg med jeep, husvagn och filmutrustning till norra delen av Roskildefjorden. Där hade de flesta av Danmarks dåvarande vikingatida skeppsrepliker samlats för att sedan bege sig i gemensam eskader mot Roskilde, på samma sätt som kung Niels, enligt Roskildekrönikan, hade gjort år 1133. Det var året innan han skulle göra sitt misslyckade försök att besegra Erik Emune i slaget vid Foteviken.

De fanns ingen bro då så det blev färjan till Dragör. Ett stopp där inhandlades mat, öl och givetvis en flaska jubileum.   Vi beger oss till inloppet av Roskildfjorden , Lynäs där delar av ett vikingaskepp hade hittats. Här skulle man samla De danska vikingaskeppen för att segla mot Roskilde.

Runt om i Danmark hade skeppslag bildats och byggt skepp efter förlagor från vikingatida fynd. I sanning en imponerande syn och ett imponerande arbete. Två av skeppen, "Roar Ege" och "Skinnfaxe", har vrak nummer tre i Vikingaskeppshallen som förlaga. I eskadern ingick faktiskt också ett skepp från Sverige, Arnjot från Jämtland.

Här vid Roskildefjordens  sjökant på vad som Då va det en gröning som nyttjades som natur campingplast med en överfull bajamaj vid strandkanten och en brygga. I dag platsen för Byaasgaard Camping  - en av Danmarks äldsta campingplatser. Här mötte vi upp. Ett antal vikingaskepp låg redan på redden och vid bryggan. Mitt bland dessa låg de svenska lilla vikingaskeppet Arnljot. Med gravfyndet ”valsgärde 14” som förebild. Hon var helt nybyggt hade mast och segel samt åror.   Men kunde man segla? Njää!   Det vi däremot fick skåda var ett hurtigt roddarlag som sedermera skulle ro runt de seglande vikingaskeppen på väg mot Roskilde.  Vi hade så gott som stillike alla dagarna. Arjots besättning var sjösäkrade .Alla i blå  flyttvästar med Domus reklam på ryggen.  På denna båt fanns också en märklig herre och akademiker med namn Jan Mellring som under åren kom att spela en av rollerna i skeppsbygge med mera på Foteviken. 

Nere vid stranden bredde lägerplatsen ut sig och mot kvällningen samlades alla besättningarna för en gemensam genomgång inför morgondagens seglats. Det var en sådan där riktigt sagolik sommarkväll, solen höll på att gå ner och i vattenbrynet och ute på fjorden låg vikingaskeppen.

Skymningen råder och efter att insupet atmosfären med hundratals vikingaskepps entusiaster. Dvs Danskar som bygger och seglar  vikingaskepp men inte klär sig i vikingakläder  drar vi oss in i vår husvagn.  Snacket går och planer lägges. För sitt inre visualiserade Björn morgondagens soluppgång med vackra motljusbilder och en tidig uppstigning. De två övriga expeditionsdeltagarna var betydligt svalare inställda till att filma tidiga morgnar och sökte stöd i en hastigt påkommen teori: vikingarna anföll aldrig på morgonen.

 Ja vill ha soluppgångsbilder av vikingaskeppen på fjorden så vi ställer klockan på 5. Därefter häller vi upp varsin jubileum och säger skål och släcker ljuset.  Tid morgonstund men kamraterna har tunga ögonlock och själv får jag hasa ut all utrustning och ta mina soluppgångsbilder

Kort och gott, i den tidiga morgontimmen vandrade en ensam filmare längs stranden och tog vackra motljusbilder. Kvällen hade lovat mer än vad morgondagen kunde hålla. Gråkallt och regnigt sommarväder med felaktiga vindar var vad som bjöds. Det var ett sådant där väder som tränger sig innanför skinnet. Det var med andra ord ganska frusna och huttrande efterföljare till vikingarna som färdades ner längs Roskildefjorden. Lite senare om en fortfarande morgon är vi alla klädda och klar. Det Blir Birger som skall med ut på Skinfaxe en 9/10 del rekonstruktion av Skulderled 3 skeppet. Men var blir vinden av – alla skepp sätter segel men samtidigt årorna i vattnet. De är med årorna man nu tar sig mot Roskilde.

.  Jackie följer med mig i jeepen och vi följer händelsen från land och kör upp och ner för roskildefjorden.  

 Själv minns Birger också allt starkare hungerskänslor ju närmare Roskilde vi kom. Han  hade å det grövsta försummat provianteringen.  . Skeppen gör upp håll halvägs vid Fredriksund där bjuds det på enkel mad till Birgers glädje och vi möter upp och får lite närbilder av båtar och folk.

För att inte spränga alla tidsramar fick bogsering tillgripas. Dragen med lina av museet fiskekutter hänger så vikingaskeppen som ett pärlband och färdas nu utan segel och åror. Snålskjuts mao.  . Fram mot efter middagen drar vi filmare iväg  mot Roskilde och museet för att invänta ankomsten. Vi ser dock inget ting då dimman ligger tät över vattnet. Plötsligen blir det liv. Vårdkasen i Roskilde är tänd. Fienderna ankommer.  Dimman hade brett ut sig över Roskildefjorden och gav en dramatisk inramning åt angöringen. Det var som om de vikingatida skeppen trotsade seklen och kom fram ur själva tidens dimma. Med start i Lynäs har kasarna tänds en efter en och förberett Roskildeborna om att vikingaskeppen är i antågande.  Löpelden tog minde än en timme att nå Roskilde och seglingen historiskt hade tagit en dag. Så man hade god tid på att förbereda sig för motattack och försvar. I den färdiga filmen ”vikingaskepp i Roskildefjorden”  kommer jag alltid att minnas inledning i filmen när dessa spökskepp dyker upp ur dimman  och Birgers text Börjar med ”Ut ur tiden dimma kommer skeppen …….”

Så om aftonen blir det gille vid strandkanten, i skymningen ligger vikingaskeppen som mörka siluetter ute på fjorden, De bjuds på grillat kött med tiltugg, en bajer  och så slår vi oss ner kring en av eldarna och riktigt njöt av en gemytlig och dejlig samvaro. Det var inspirerande att höra om de danska besättningarnas erfarenheter av vikingasegling och rodd. Det var så inspirerande att vi började smida planer för framtiden. Vi skulle också bygga vikingaskepp och ge oss ut på seglatser.

Ur vimlet dyker så PU Hörberg från Malmö Museum upp och slår sig ner. Liggande i gräset med elden sprakande pratar vi Höj vikingabyn, vi pratar experimentell arkeologi och vi pratar vikingaskepp givetvis.  Jag säger givetvis att en kopia av foteviksskeppet borde vi göra så vi också kan segla vikingaskepp.  De är då PU uttrycker att -  de e svårt – ja mycket svårt så de kan jag nog glömma att vi kan göra.  

10 år senare var vi igång, Föreningen Sveg med tillresande skeppfolk som Jan Mellring arbetslösa och frivilliga kunde vi dock visa sig  oss på styv lina och byggde vikingaskepp.

1997 så sjösatte vi Erik Emune en kopia av Foteviken 1 skeppet

.
- "Nu har jag varit med om att angöra den här stranden med ett vikingaskepp. Det var niohundra år sedan något sådant hände här senast!"
Inför en månghövdad skara av vikingar och nyfiken allmänhet, röt Björn hövding åt den förskrämde skeppsbyggaren:
- "Nå, är skeppet nu färdigbyggt som du lovat mig? Och har det blivit ett bra skepp?"
Ja, vad ska man säga om det?

Innan sjösättningen testade vikingar från Fotevikens Museet tekniken med att släpa ett skepp på stockar.

Stackars Jan Mellring kunde i varje fall få fram något som kunde tolkas som en bekräftelse på önskemålen. Märkte kanske lyssnarna i det direktsända Radio Malmöhusprogrammet en antydan av darr på rösten? Skulle skeppet ge sin skapare heder och ära eller för alltid håna byggarnas minne…?
Med ett bastant tag om den vikingatida lerkrukan - tack och lov en kopia - och med hög röst invigde därefter Gun-Inger Nilsson skeppet på stranden nedanför vikingahusen.
- "Ditt namn ska vara Erik Emune. Må du fara länge på fredliga vatten!"

Ett stort uppbåd av pressfolk från TV, radio och de större dagstidningarna, undantaget Sydsvenskan, var med när Skåne fick sitt första vikingaskepp.
Pang! Krukan small hårt i stäven på skeppet som låg på sina stora trärullar halvt uppdraget på land.
Mjödet flödade ut och alla hurrade och brummade på äkta vikingavis. Starka armar grep Gun-Inger och innan hon nog visste hur det gått till satt hon i båten och ett dussin vikingar började dra ut skeppet på djupare vatten i Höllviken. Det var just i denna situation som reportern från Radio Malmöhus vaknade och ropade förtvivlat efter sitt intervjuoffer, ett offer som stolt gled ut med sitt skepp. Buren av två kraftiga vikingar kunde hon dock komma iland och i direktsändning berättades historien om varför hon valt just ett kunganamn till skeppet.

 

På två par starka vikinga-armar bars Gun-Inger Nilsson in till en väntande, direktsänd radiointervju. - "Jag tyckte att det skulle anknyta till det fina vikingamuseet ni byggt upp här. När slaget stod 1134 på den här stranden var Erik Emune den som segrade."

 

1986 – 1995  Sven Rosborn  ledamot Borgeby stiftelsen

1986 Vikingmarknad i Roskide Det är påföljande morgon.  På fjorden utanför Vikingaskeppsmuseet i Roskilde ligger alla de danskavikingatida skeppen och så ett svenskt. En praktfull syn. 

Dagen är begåvades med perfekta vindar och även  Jag fick gå fick ombord på Skinnfaxe en känsla av vad vikingaskeppen kan förmå när det gäller segling. Här fick jag nyttja dagen med kameran  Jag sökte och hittade alla möjliga och omöjliga perspektiv och kameravinklar, både innanför och utanför relingen. Det enda som jag avstod ifrån var en filmsekvens uppifrån masten.

1986  PU Hörberg Första vikingamarknaden?
Det är samtidigt en vikingamarknad vid Roskilde vikingaskeppsmuseum. Här med vikingatält, vikingar, hantverk  och mycket mer.
På gräsfälten vid stranden hade marknadstälten rests och här kunde vi möta hantverkare och både få se hur dessa arbetade och få köpa deras varor

Vi vandrade runt i marknadsvimlet dragandes på videokamera och tillhörande batterivagn. Hela tiden försökte vi se till att våra sladdar inte trasslade in sig i vare sig oss själva eller i marknadsbesökarna.  Nu fick jag också uppleva min först vikingamarknad.  , Se hur fantastisk duktiga dessa människor var, rekonsturerade tält, hantverk av alla de slag – allt bygt på vetenskap och experimentell arkeologi. Så givetvis var vi sålda redan då. Min första vikingaväska inköps tillika min tovad mössa.

Vi möter nu Åter PU men även Arkeologen Anders Ödman. Båda där som re enacters. Klädda i vikingatida kläder demonstrerar de smide, slår järn och gör eldstål. . I smedjan hördes blåsbälgens andning och smedens hammarslag då det klassiskt formade tändstålet tillverkades. Många intresserade kunder testade kombinationen eldstål, flinta och fnöske.
Deras  skicklighet i experimentell arkeologi och smide dokumenterar jag givetvis på film. Nu vet jag allt om eldstål.   Ett antal år senare förärar PU mig ett sådant Elstål  i samband med min 50 års dag. Långt fram i tiden. 

Men är man i Roskilde får man inte missa utställningen med de rekonstruerade skeppsfynden.. Det var en fin upplevelse  att med utsikt utöver fjorden  inne ifrån Vikingaskeppshallen se alla de ankrade vikingaskeppen nere vid stranden. Samtidigt kunna beskåda de rekonstruerade vikingaskeppen i full verksamhet på ena sidan glasväggen samtidigt kunna se de forntida originalen i konserverat skick och uppmonterade på sina stålkonstruktioner. 

Efter några intensiva marknadsdagar vände vi jeep och husvagn hemåt. Bakom oss hade vi några väldigt intressanta dagar. Vi hade fått vara med om att se vilka möjligheter som öppnar sig för den som vill pröva på att levandegöra och experimentera med forntida tekniker och föra in historien i nuet. . Efter åtskilliga timmar vid klippbord och skrivbord kunde vi presentera filmen "Vikingaskepp i Roskildefjorden”.

1986  - En lös organisation för marinarkeologisk forskning, sökning samt studier av Vikingatiden året är
Föreningen får sin första bod, container, samt sponsrad dykutrustning från marinen  samt kustbevaking etc för marinarkeologisk arbete samt Trelleborg ab etc
Föreningen börjar samla på sig bodar containers,  utrustning

1987 Sven Rosborn  tv produktion
 Manus och medproducent i tre entimmarspro-gram för TV2 om Sydskandinavisk medeltid, serien”Korset, svärdet och plogen 

 1987 Bakåtblickar svegs bildande
Det är december månad 1987 och tillbakablickandets tid med funderingar och reflexioner över året som snart går mot sitt slut. Då var SVEG en nybildad förening med tre medlemmar: Jag, Birger och Jackie, med familjer. Vår verksamhet var inriktad på att utforska vikingatidens historia och levnadsvillkor. Det blev många utflykter till historiskt intressanta platser, museer, bibliotek, fornminnen och arkeologiska utgrävningar.

En av våra målsättningar var att göra dokumentärfilmer. Det här var en tid då intresset för experimentell arkeologi var i tillväxt. På olika håll började forntida miljöer byggas upp och gamla hantverksmetoder återupplivas. Utifrån det arkeologiska fyndmaterialet gjordes försök med rekonstruktioner av olika slag. Det var ett område som var väldigt intressant för oss att följa och tacksamt att dokumentera.

1987  Birger  Enoksson Skriver manus. Roskilde och  Falsterbobåten och bygga museum kommer igång
Första varma vårdagen, Birger och jag sittande i trädgården och filande på textmanus fjoråerts projekt ”vikingaskepp i roskildefjorden”  , Vi behöver en paus och jag säger, skall vi inte åka ner till Falsterbo museum och titta på falsterbobåten, har inte sett den på åravis Så vi beslöt vi oss för en expedition till det närbelägna Falsterbo Museum för att studera Falsterbobåten som ingen av oss sett sedan skoltiden.

. Sagt och gjort, vi tog oss dit  En båt som inte är obekant för experterna, men ändå för en förvånansvärt undanskymd tillvaro med tanke på hur pass få bevarade skepp det finns av så hög ålder.

 Inne i museets skeppshall möter vi Falsterbobåten där den ligger rekonstruerad och uppmonterad på en stålställning som ska visa skeppets ursprungliga form. – Här fanns mycket att göra, delar som låg fel, frågor som om att alla plankorna som uppvisas hör till skeppet Bakgrunden till fyndet är intressant. 

Det börjar en höstdag 1932 då kapten Eklund vandrar längs stranden i Falsterbo och upptäcker vrakrester som frilagts efter den svåra höststormen. Det visar sig att fyndet innehåller betydligt mer av skeppet än vad man vid en första anblick kunnat ana. Skeppsdelarna tas om hand och får ligga lagrade i tång i femton år innan det är dags för rekonstruktionen, som görs under Herr Harald Åkerlunds ledning.

Falsterbobåten Här läggs grunden till Falsterbo Museum! År 1932 påträffades den s.k. xxx

Så här tändes en ny ide till ett nytt projekt. Vi måste göra en research kring detta och sammanställa en film om skeppets historia och tillstånd.  Roskildefilmen är klar och blir givetvis visad på TV  samtidiglikt som vår research och nya filmprojekt börjar. 

 Dess bedrövliga skick gjorde oss allvarligt bekymrade och en filmdokumentär i bästa Attenborough-stil planerades på ort och ställe. Denna propagandafilm skulle användas för att få myndigheterna att resa medel så att skeppsvraket kunde räddas ur sitt förfall.

1947 monterades resterna av skrovet på en stålställning och exponerades i museet. Men hur är egentligen tillståndet för Falsterbobåten? Vi kände en viss oro över hur detta skeppsfynd skulle kunna bevaras i framtiden. Våra farhågor bekräftades då kontakt togs med ordföranden i Falsterbonäsets museiförening Stellan Carlsson och med Malmö Sjöfartsmuseum. Det blev idel bekymrade miner och diskussioner om vad som inte gjorts men borde göras. 

Falsterbobåten har aldrig fått en adekvat konservering och håller på att sönderfalla och pulvriseras. Vidare har monteringen på stålkonstruktionen många lösa delar. Formen på skeppet med de insvängda för- och akterstävarna verkar inte ha haft sin motsvarighet i verkligheten. Båten är daterad med en C-14 datering till 1100-talet. Det hade nog varit idé att göra en dendrokronologisk datering för att få en säkrare tidsbestämning och senare dendroprov visar 1200 talet. Ett skeppsfynd är mycket känsligt för luftförhållanden. Den nuvarande bostaden för Falsterbobåten lämnar en hel del övrigt att önska. Här är alltför stora växlingar i temperatur och luftfuktighet. Vi ställde oss frågan vad SVEG kunde göra för insatser för att rädda Falsterbobåten undan förgängelsen och kom fram till att en väg kunde vara att skapa opinion och försöka påverka berörda myndigheter att ställa medel till förfogande.

Vi bestämde oss därför som sagt att göra en film som visade Falsterbobåtens kritiska tillstånd och som angav vad som borde göras. I juni månad spelades filmen in. Vi konstaterade att åtgärderna redan borde varit gjorda igår och att det måste anses som ett rimligt krav att våra fornlämningar ska kunna bevaras. Filmen användes sedan vid ett flertal tillfällen för att väcka opinion. Falsterbobåten skulle bara inte försvinna i all stillhet.

Researchen blev också ett underlag som under åren jobbat med och som nu ligger och väntar på mig. Nu som penionär kan jag ta i tu med detta material. Det skall bli något av det är det tänkt. Mycket spännande brevväxlingar mellan Herr Åkerlund och Dr Humbla i detta prekära ärendet. Samt inte minst de lokala rörelsen med  Göran von Essen i spetsen och bildandet av Falsterbo museiförening.

1988  Sven Rosborn Utställning Bondeuppropet

För att sprida kunskap om den förljugna ochäven bortglömda skånska historien produceradesen utställning om det blodiga bondeupproret. En

konstnär ck sätta sig in i källmaterialet och han ska

- pade ett trettiotal träsnitt och ett tiotal träskulpturer.Utställningen gick som vandringsutställning runt iSkåne och var mycket uppskattad

 

1988 Höj bor i långhus
Det är en kall och blåsig aprildag 2008. Birger sitter på vallen och tittar ut över Fotevikens Vikingareservat. Området ligger öde och husen är tillbommade. Om en dryg månad ska området leva upp och befolkas av vikingar och besökare. Han tänker på hur mycket arbete och forskning som ligger bakom dessa rekonstruerade hus, på det spännande och fantasieggande projektet att utifrån arkeologiska fynd skapa en levande forntida miljö.

Innan det är dax att gå in i värmen kommer går tankarna till en aprildag för drygt tjugo år sedan. Det var också en kall och blåsig dag. Platsen var Hög vid Lödde å i Skåne och vi bevittnade inledningsskedet av ett annat rekonstruktionsbygge. Det var arkeologen Anders Ödman som startat projektet med att bygga ett vikingatida långhus.

 

Vid den här tiden var SVEG en helt liten förening bestående av Björn, Birger och Jackie med tillhörande familjer. Vår inriktning var att med filmen som medium dokumentera vikingatiden. Det var därför ett gyllene tillfälle för oss att få följa byggandet av ett vikingatida långhus.

Långhuset i Hög uppfördes som en kopia av ett vikingahus från 1000-talet som påträffats vid utgrävningar inne i Lund. År 1999 stängde vikingabyn i Hög för gott.

Det blev åtskilliga helger som tillbringades uppe i Hög och det fortskridande arbetet dokumenterades med videokameran. Steg för steg växte huset fram. Först byggdes en träställning av kraftigt virke. De delar som skulle grävas ner hade svedjats för att stå emot röta. Väggarna flätades av vidjor som sedan lerklinades. Det som kom att dominera huset var det stora vasstaket.

I anslutning till långhuset byggdes ett mindre grophus. Förlagan utgjordes av de rester, främst i form av stolphål, som hittats vid exploateringsgrävningar inför uppförandet av ett bostadsområde i Löddeköpinge. Under husbyggandet utövades olika former av experimentell arkeologi. Vid ett tillfälle gjordes försök med att framställa järn i en liten masugn av lera. I den varvades järnmalm och träkol, men försöket misslyckades dock. Slagg och järn ville inte skiljas åt.

En fråga som tidigt restes var hur det egentligen kunde vara att bo i ett långhus. Särskilt intressant skulle det vara att testa det under ogynnsamma förhållanden dvs vid kallt vinterväder. Ett sådant tillfälle yppades och vi var inte sena att anmäla vårt intresse. Det var en helg med ett helt tunt snölager och temperaturer kring noll. Två saker som vi särskilt undrade över var om huset skulle hålla en rimlig värme och om röken skulle tvinga ut oss ur huset. Efter ett trevligt samkväm kring den öppna eldstaden i husets mitt blev det dags att knyta sig. Birger och Jackie fick hundvakten, medan Jag hade blivit invald i ledningsgruppen och befriats från all vakttjänstgöring.

Under vårt vaktpass kunde vi konstatera att temperaturen ute vid väggarna låg strax över noll, medan det var varmt kring elden. Röken låg tät ovanför våra huvuden, men några svårigheter att andas förelåg inte. Vikingatidens långhus saknade skorsten och rökgång. Utifrån erbjöd huset en rätt märklig syn, genom hela taket steg rökångorna upp och stod som ett moln kring byggnaden

Mer än tio år har förflutit sedan långhuset i Hög byggdes. Det blev en inspirationskälla till det fortsatta arbetet med experimentell arkeologi och levandegörandet av forna tiders levnadsvillkor.

 byt bild

1988 SVEG I OCH SVEG II
Under samma  sommaren målades husvagnarna gula och fick namnen SVEG I och SVEG II. Dessa expeditionsekipage gick dock ofta under namnen "Postvagnen" och "Citronen

För att vi även skulle kunna manövrera maritimt måste en båt till. Jag hittade en liten Cresent båt med utombordare.  Det var egentligen båt avsedd för  insjö med ok – och det blev jag först varse betydligt senare om. Den målades röd och fick beteckningen SVEG III. 

 Dess jungfrufärd gick längs de förrädiska sandrevlarna utanför Skanör, Nyförvärvet skulle givetvis testas. så Birger och jag med alla barnen drog den till Skanörs hamn där vi med hjälp av rampen sjösattes båten. 

Vilken känsla, nu var vi verkligen maritima med egen undersökningsbåt. vi tog en liten sväng ut mot Norr haken och kände på båten. efter ett tag vad de så dax för lite fika så vi ankrade upp.  Fika kom fram och där satt vi så och mös. Plötslig säger en av ungarna att vi driver ju. Birger känner på ankartrossen och den kändes helt slack. Han halar in och väl ombord ser vi att endas del av schackelet sitter kvar. Dragen är borta. lilla bulten som fäste ankaret vid schacklet hade skruvar ur sig. Vi riktiga sjöbussar hade inte kollat och spänt skruven ordentligt.

 Där slutar vårt första marinarkeologiska undersökningar.  Vi avsökte bottnen för att hitta vårt ankare som förargligt glidit ifrån oss efter en dåligt spänt schackel. Än i denna dag ligger det dolt under sanden.

 1988 Ander ödman och Skegrieborg 23 juli
 Innan sommaren gått över i höst rullade en expedition norrut mot Helge å och Skegrieborg. Ännu en gång skulle vi få pröva vår nya båts förträfflighet. Forskaren Anders Ödman hade bjudit in oss och en grupp sportdykare, vilka hade varit med vid Foteviksundersökningarna. Det blev ett glatt och trevligt återseende och vi sökte efter både brofundamenten i ån och efter pålspärrningarna runt borgen.

Vid nästa expedition runt xxxxxx nått år senare ville även Anders se hur pålspärrarna såg ut under vatten. Till den ära hade han fått låna en av våra torrdräkter, och cyklop.  Från SVEG III  hjälpet jag så Anders i vattnet. Där mötte Putte upp. Han satte sitt extra luftmunstycke i Anders mun och sedan med ett kraftfull tag i nacken tryckte han ner Anders som i sin luftfyllda torrdräkt flöt som en kork. Där höll han honom nere ett stycke tid till Anders sprattlande försökte komma upp igen, vilken han givetvis gjorde efter en stund. Spottade ut munstycket och yttrade att de var så svar i gyttjevattnet så han såg inge i alla fall.

1988 Göran Holm möte (ringer honom i 18 juli 1988??? Möte 15 aug 1988)
Med färdig film om Falsterbobåten beger jag mig upp till Kommunens högste – Göran Holm .

Förevisa filmen varpå Göran tydligt säger – Hur mycket pengar behövs?  I samma ögonblick säger jag – inga pengar med vi behöver bygga en museum i kommunen som visar våra maritima skatter. Med tanke på att farvattnen utanför Falsterbohalvön kan beskrivas som en veritabel skeppskyrkogård kunde vi för vårt inre se bilden av ett museum med oändliga utvecklingsmöjligheter. Vad vi såg var en motsvarighet till Vikingaskeppshallen i Roskilde 

På kartan i Görans kontorsrum pekar Han på platsen  dvs  utmed väg 100 längs in i fotevikens botten och säger Här kan vi bygga. Här finns el och vatten. Vi bygger huset och du får ta hand om museet och finansiera verksamheten. 

I samband med detta möte att skapa ett museum där fyunden av skepp kring falsterbonästet skulle ingå.  Falsterbobåten som behövde tillsyn och låg på Falsterbo museum,, Vikingaskeppen ifrån foteviken, fyndet ligger i konserveringsbad i Sjöfartsmuseets källare. Det togs upp vid undersökningarna av Foteviksspärren 1982, pråmen som hittades i valgraven på falsterbo borgen på xxxx talet . Alla dessa kunde exponeras på ett mer publikt och ändamålsenligt sätt. Ritningar gjordes med idén att museet skulle ha formen av ett vikingatida långhus där skeppet kunde visas upp på ett bra sätt. Det skulle vara ett växande museum där fler vrakfynd kunde rekonstrueras och ställas ut för allmänheten. Till detta en vikingatida konstruerad miljör med kopia av foteviken 1 som man skulle kunna segla med.

Bild skiss på museet

Som tur var blev det aldrig här Länsanikvarien  Carin Bunte lade sin hand över detta området som skyddat och med tanke på dessa fuktiga marker kan vi nog vara glada för att museet inte hamnade där.

På Görans ide att jag skulle ta  hand om museet var jag tvungen att jag har ett jobb i dag men återkommer när jag har en lösning.

.  Nu var det "bara" frågan om formerna - även om kommunen välvilligt ställde upp så skulle det inte räcka med enbart idéella insatser.

Falsterbobåten öppnade ett nytt kapitel i SVEG:s historia. Filmen och museiplanerna ledde oss in på det marinarkeologiska spåret. Man kan säga att mötet med det fynd, som gjordes i strandkanten 1932, ledde oss ut till de förrädiska sandrevlarna runt Näset och blev startpunkten för de kommande årens marinarkeologiska undersökningar. Falsterbobåten kan också ses som en startpunkt för de museiplaner som nu har förverkligats genom Fotevikens Museum och den rekonstruerade vikingastaden

1989 PU HÖRBERG FÖREDRAG PÅ FALSTERBO MUSEUM
Tiden gick det blir vinter och vår. Det är årsmöte på Falstermuseetsförening. Föredragshållare är  PU Hörberg. Han hålla föredrag på Falsterbo museum om  det maritima läget runt falsterbohalvön. Givetvis var jag och Birger där. I föredraget ingick också en beskrivning om att Falsterbonäset var en riktig kap horn med skeppsförlisningar i alla tider. Skadans ör , det farliga vattnet kring land. De blev eftersnack hemma hos mig. Det visad sig att en del av gänget från Fotevikes utgrävningstiden de som vi mötte i vid Anders Ödmans undersökningar hade fortsatt PU, Per med sportdykarna med Putte Fridh, Ander Pelinder, StoreLasse Larsson, Lille Lasse Svensson, Uno Jansson med flera, ???? och  efter Fotevikesundersökningen fortsatt sökande kring Näset. 

Man hade ett tips om ett vrak som man hastigt hade undersök när danskarna var på plats redan 1982 som såg spännande ut. Detta benämndes Knösen.  En mindre undersökning hade gjort. Man hade planer men inte fått igång det riktig och så behövde man material och utrustning om man skulle kunna undersöka detta och andra vrakfynd på botten eller ilandflutet på stränderna. 

Vid denna eftersits framkom även att det allra största problemet var att man inte hade någon flotte. Denne behövdes som en bas vid framtida undersökningar. Vi, SVEG lovade att undersöka möjligheterna av att få låna ett sådant flytetyg.

1989 MÖTE PÅ SCANDVISION MED DE GAMLA DYKGÄNGET _ NU ELLER ALDRIG 

1989 FLOTTBYGGE
Alla försök att hitta en adekvat flotte för ändamålet misslyckades emellertid. Då återstod enbart att ta saken i egna händer och vid ett möte med alla de som intresserat sig för marinarkeologin runt Näset beslöt de tolv enhälligt att gemensamt bygga en flotte. Ja va gör vi då? Detta blev starten till något helt nytt.

Det blir mitt arbetsnätverk och mina kunder som ställer upp.  Först började det med att jag, som nu tagit på mig rollen att fixa en flotte,  pumpar,  båter etc att göra en inventering vad som fanns och var vi kunde få låna detta. Precis som vilken filmproduktion som helst.  Vi behövde ju  rekvisita för att  genomförandet detta.  Resultatet var magert. så då blev det till att börja från början. Vi behövd material till en flotte. . Sponsorraggning påbörjades - järnbalkar, flytdunkar, trämaterial, färg m.m. samlades upp på bakgården vid ScandVisions TV-studio i Malmö hamn där jag då hade min arbetsplats Flottbygget påbörjades. 

Så hur bygger man en flotte 9x5 m  En kund var NPL där Tommy ….. .jobbade..  Deras konstruktionsavdelning ritade  och beräknade dimensionerna och materialåtgång.  Bröderna Edstrand ställde villigt upp med det grova balkarna i järn.  Rameskog återvinning med 1000l dunkar, Malmö trä med plank till durk, Tomée med skruvar bultar och all annat material. färgen fick vi från xxxxxx två komponent för rostskyddet.

 På bakgården av Scandvision började de så. Jag kallad ihop gänget från foteviks undersökningarna och å de hängde på. Lite annat löst folk började också medverka vid kvälls och helgarbetena.

 Bild jobbar på flotten på scandvision

 Ett gäng som läst marknarkelogi i lund gick under namnet ”studenterna” och kom sedan att vara med under flera år framöver. 

En annan viktig person i detta arbetet var en arbetskollega Laban, Han var stor, glad och bullrig och en hejar att svetsa. 

 Nu behövde vi en plats där vi kund bygga en bas för våra marinarkeologiska äventyr och sjösätta flotten. Sven Lundström allmänt känd som Sven i tornet basade på den tiden över kanalen. Han gav ok och vi fick hålla till på  östra sidan av kanalen där man förvarade båtarna vintertid på land. I hörn det där det sandat igen och var för grunt för andra båtar fick vi så en plats och en egen diktalb att ankra upp vid. Sven kom att under flera år framöver sedan vara en viktig person som vi alltid fick hjälp av. 

 Nu gick flytten från Scand Visions bakgård till vår nya bas vid kanalen i   Höllviken där arbete fortsatte.  De fyra flytpontonerna transporterades ner till Falsterbokanalen med där den slutliga sammanfogningen av den 9 x 5 m stora flotten. Ramverket skulle svetsas samman med balkar. 
Med pinnsvets kunde jag med flera göra ett förarbete genom att loppa bitarna på plats  som riktiga puggesvetsare. mao det höll samman med såg för djävligt ut. Sedan kom Laban -  och med piska och morot lyckades ja få honom att ställa upp och slutföra svetsningsarbetet. 

 All lastbilstransporter mm genomfördes med min gamla kunds företaget Entrepenads hjälp. De transporterade material sektioner, tankar, bodar, och sedermera hjälpen med kranbil att även sjösatte flotten. 

 1989 Sjösättning av flotten

Dagen före industrisemestern skedde sjösättningen under pompa och ståt med närvarande press. Den stora kranen fick balans på flotten hon lyfte och så sänktes hon i vattnet. - Hon flöt - först ombord var givetvis jag följd an resten av gänget. SVT satt i vår första båtförvärd SVEG III. Härifrån dokumenterade det hela för Sydnytt.

Plötsligen känner jag puttes hand på min axel och i vattnet flyger jag. så skall de gå till enligt gammal sjömanstradition. Genomvåt och med förlorade solglasögon men väl på land gick larmet. Från båten hade man observerat att hon börjad sjunka. så trots att vi försökt täta de stora korkarna genom limning pös luften ut tankarna när nu vattnet tryckte på. . De luftfyllda plasttankarna saknade fortfarande polyurutan, vilket innebar att när luften sakta gick ur tankarna var samtidigt flotten på väg mot havets botten. en viss förvirrning rådde. En snabb bragdinsats av samtliga (nu 50) medlemmar i SVEG gjordes och  till slut med förenade krafter drog vi henne med mankraft och rep och med draghjälp från den SVEG III mot diktalben och så drogs flotten in på grunt vatten, där den så fick ligga. 

 Allt var plötsligt under kontroll igen. SVT hade lämna och fick inte med denna nyheten som de säkert skulle gjort stor affär av. Nu låg hon säker förankrat. 

 Därmed gick luften också tillfälligtvis ur projektet och alla åkte på semester. Kvar vid flotten stod en liten arbetsbod som vi skulle ha som hytt ombord på flotten. Ännu ett bevis på givmilda sponsorer. Här var det än en gång NPL som hjälpte till.

  1989 sep Föreningen Skandinavien Viking Explorer Group SVEG bildas -  Säte falsterbokanalen

1989  Bengt Fredriksson FLOTTPADDLING TRAVEMUNDE TILL TRELLEBORG Våra projekt och expeditioner blev fler och tiden gick  Arkeologen Göran Burenhult hade teorier om stenålderns stockbåtar med utriggare och segel precis som de man använde ikring de polynesiska öarna. Stockbåt med utriggare hade man byggt på Stenåldersbyn vid frostavallen.  Båten döpt till Ålakrågan.  En kompis till StoreLasse i dykgänget , Bengt Fredriksson höll på med att detta , dHan var då aktiv som pedagog på vid frostavallen  Som en del av experimentet hade man bland annat seglat och paddlat utmed kusten och runt öland.

Nu skulle  man se om färder på öppet hav fungerade. Fyra män och en kvinna skulle den sommaren paddla från Travemünde till Trelleborg i en stockbåt.

Jag blev kontaktad om vi kunde medverka och dokumentera resan.

 Expeditionsledare var Bengt Fredriksson från Forntidsbyn i Frostavallen och i besättningen ingick även Store lasse som jag kände från undersökningarna av fotevikenskeppen. En av mina filmkamrater Engelsmannen, översättaren och Speakern Ian Heatcote blev också med.

Bild stockbåten

Som följebil blev Björns nyinköpta husbil (husvagnen hade fått ge vika) en viktig sambandscentral. Hela resan dokumenterades på video. En annan viktig roll var att man kanske hade varit för experimentell och historisk korrekt. Inge säkerhet var med i beräkningarna. Som tur var föreningen SVEG rustade och här kom man med flytvästar, extra paddlar, reflektor till masten så man syntes på radar, moblitelefon, etc.
Med TT linjens hjälp transporterades expedition båt och besättning och husbil till Travemynde.
SVEG III fick följa med och från denna lilla båt kunde vi följa stockbåten framfart på öppet hav. Besättningen, iklädda endast höftskinn under hela resan. De såg ganska vilt ut när man om rördesig bland civila mäniskor vid ständer och gator på land. Nätterna tillbringade jag själv i husbilen emedan resten i små plasttält.

De skulle ta en vecka. Vinden skulle vara sydvästlig och gynnsam för segling. Dock hade vädergudarna bestämt att man skulle paddla i motvind under hela resan. Så efter en vecka var vi bara halvvägs. Alla med blåsor i händerna men även ömma bakar.

Vi , husbilen och stockbåten mötes på ön Fehmarn östra sida. Gick i land och slog läger.

Bild Husbilen 

Vad vi inte såg var att på platsen var det camping förbjudet och stora böter om man bröt mot lagen. En bil stannade och vi blev upplysta om detta  samtidigt som vi förklarade expeditionens mål. Efter ett tag återkom bilen. Ut steg samma man som visade sig var Borgmästaren på plats. I handen hade han en flaska konjak samt plastglas. Dessa delade hann ut och skänkte upp till sig själv och oss alla. Skål på skål till flaskan var tom. Därefter tackad han för sig och körde hem. Vi stod kvar och det blev en givande afton med sång kring lägerelden innan alla slockande.

Nu skulle vi över Femer bält till Rödbyhamn. De seglande och jag med färjan.  Från Färjans styrhytt som jag lyckats får tillgång till kunde jag följa dem med kikare och radar. Då havet var ganska oroligt hade vi gjorde stockbåten så lätt som möjligt för säkerhets skuld. Så hade jag tagit med alla extra utrustningkläder etc i husbilen.

 Väl i land började jag via små grusvägar söka efter dom på den plats vi beräknat de skulle angöra efter passagen över sundet. Jag letade till mörket föll.   Sedan var jag tvungen att ta ett beslut. Skulle på inspelning påföljande dag i Malmö.

Så jag fick lämna alla deras utrustning förpackade i svarta sopsäckar vid ett gatukök mitt i Rödby och bege mig mot hemmet.

Vad hade då skett. Ja när jag sis såg de från färjan såg allt bra ut., men sedan kom de in i ett strömt område och i stället för att hamna öster om eller i Rödbyhamn  hamnade de  en bra bit väster om målet. Hela denna kust är sand och ganska obebodd med få vägar. Så när de väl kom i land så mörknade de snart. Inget hus eller människa syntes spår av. Här fick de så campa. Utan mat och varma kläder tillbringade de natten i var sin svart sopsäck med seglet som täcke.

Därefter blev det en paus.  Man fick tag på en lastbil och transportera båt och besättning till Kögebukten för alla hade nu problem med ledigheter då resan draget långt över den tid som planerats.

Så skötsatte man igen och färden gick vidare. Sista delen av färden kunde ha slutat illa. Sjön  gick grov och med bar 4 man ombord slog vågorna över och man fick ösa hela tiden. Målet var öster om skåre där vi slaget läger. Hela gänget med husbilar, tält och husvagn.  Hela SVEG gänget skulle vidare på vikingaexpedition direkt efter denna avslutade stockbåtsresa. För att hålla koll på det paddlande gänget hade vi tagit oss till Skanör. I planen var att en kamrat med segelbåt skulle gå ut och möta dom och gå följebåt och så skedde också. Men stockbåten var försvunnen på öppet hav mellan Stevns klint och Falsterbo fyr Birger och jag tog oss till falsterbo fyr. Spanade utöver havet med våra kikare. Ingen stockbåt i sikte. Beslut togs och vi ringde sjöräddningen. Larmet gick. Så strax innan skymningen föll siktades vi siluetterna av Ålakrågan. I de ljumma lågvattnet vid Måkläppens kant tog vi oss barfota ut mot stockbåten. Den var dock tomma stockbåten när vi kom fram längst ut på Måkläppen. Vi meddelade sjöräddning om fyndet men de vill inte blåsa av fören alla ombord var hittade. Där stod vi så. Sakta tog vi oss tillbaka till land.  Plötsligen i mörkret kom en van farande.  Den stannade rutan vevades ner och föraren bad om sjuhundra kronor för pizzorna som besättningen avnjöt på hans pizzeria. Alla var säkrade.

Påföljande morgon  seglade och paddlades sista biten in mot Trelleborg.  I hamninloppet ställde Bengt sig upp och lät sitt horn ljuda. TT linjens färja svara med ett brölande. På land stod vi , folket och pressen. En intressant resa var gjord, men om dessa farkoster verkligen tagit sig över öppet hav med män och last är tvivelaktigt. Större båtar hade nog behövts.

1989 SNIPAN SVEG IV
Vi hade fått nya ägare på Scandvision. En av dessa hade en liten cresent snippa, ruffad och med kapelltak. Ända problemet var att den hade sjunkit och hade ett stort hål i sidan.  Ägaren till båten sa vill jag ha den så fick jag den. Det blev min semester och plötsligen hade jag två båtar.  Så en del av den sommaren gick också åt till att högtycksspola båten, med ny sponsor  XXXXXX på väv, plast och härda lärde jag mig snabbt hur man reparerad plastbåtar och få finish på båt den och sedan med annan sponsor fick färg på den. Nu kommer den röda färgen som blev kännetecken för alla våra båtar, precis som våra husvagnar var gul till en början blev de nu också rödmålade.

 

Med ny båt i vattnet kommer också ny krafter och med den nya konstruktiva tankar. Hur skall vi få flotten att flyta och tankarna att hålla tät. Svaret blir polyuretan? Men var hittar man det och mitt i semestertider? Det blir rundringning ett antal dagar och till slut napp- vi får två 200 liters fat med tvåkomponents polyuretanskum som skall blandas. Ju varmar  luften är destu mer expanderar den. 

 Bild alla ekipagen på led mot höllviken

 1989 SÄKRA FLOTTEN MED POLYURETAN
Semestern var slut. Månklädda män skulle nu fyllde flottens tankar med polyuretan. Detta så hon skulle flyta. 

Så börjar nästa fas - operation skum.
Först en test. blanda fifty - fifty  i spann -  rör runt med blandar kopplad till borrmaskin. Titta på färgen  från bärnsten till svart och så mot gult. Nu är det 45 sekunder innan det börja jäsa och det är tiden du har på dig att springa med spannen ut via plankan till flotten och hälla ner sörjan i dunkarnas 30 cm stora påfyllningshål.

Fabriken igång. Ikläda vita engångsoveraller med huva och ansiktsmask i 20 grades värme. handpumpar en person  vätskorna från 200 liters faten till en liters burkar. Näste man tar burkarna och fyller i en 20 liters spann  som mannen med borrmaskinen  och rörpinnen sänker ner i burken och börjar blanda. I rätt ögonblick skriker han nu och sprintern tar burken och via plankan rusar ut på flotten och häller i 1000 liter dunkarna. Fabriken är i full gång. Problemet är de använda burkarna som nu är halvfulla med expanderad polyuretan, men man får skrapa de rena så de går att återanvända. Ett par dagar senare har den frivilliga gruppen fyllt tankarna och det har inneburet att nu flyter flotten för egen maskin.

 Nu ska vi rusta flotten. vi lägger däck. bygger reling, lyfter om bord arbetsboden som nu är inred med övernattningsbingar och kök samt litet kontor. Vi bygger et tak över flotten med trappa upp, Där blir en våt avdelning för dykarna, en hörna för konservatorn och fyndhantering samt en plats  för rast villa och matintag.
på andravåningen har vi förråd , bensindrivet elaggregat , vidkraftverk ,  så nu har vi både 220 volt till pumpar och ejektor samt 12 volt för vhf, belysning etc.  Flotten ett litet mästerverk.

 Bild flotten

 

1989 FLOTTEN DÖPS 23.9.89
Det är dax för dop  av SVEG V. Till dopet, som förrättades av flottens gudmor länsantikvarie Carin Bunte, hade också andra eminenta gäster inbjudits: kommunalrådet Göran Holm från Velling kommun, museichefen Per Ragnarsson från Sjöfartsmuséet i Malmö, museichefen Stellan Carlson från Falsterbos Museum samt en stor skara marinarkeologiska entusiaster, lokalbefolkning och föreningsmedlemmar. Med pompa och stå, inramat av Vellinge musikkår och Kungliga Flottan med Marinen högtidsklädda beväringar med svenska flaggan i spetsen avkunna så namndopet. Och en nyproducera keramikkanna splittras mot flottens sida. Resterna faller i vattnet som dykare samlar upp på havets botten. Därefter med arkeologisk sammanställs skärvorna som sedermera limmats samman på bästa arkeologsätt och finns än idag att beskåda.

 Bild kanna

Ett fruktbart samarbete mellan tre parter tog en gång sin början; Föreningen SVEG med mig själv i spetsen, Vellinge kommun och Göran och Falsterbonäsets Museiförening med Stellan Carlsson, det triumvirat som ett antal år senare ska konstituera Fotevikens Maritima Centrum.

Det är sommar och semester 1989 

1989 Med familjerna Birger Enoksson  EKETORP
Många av våra tidigare resor hade gått söderut till Danmark och delar av Tyskland.  Nu blev det mellan Sverige och Öland som fick besök. Många blev borgarna och rösena på öland och inte minst Eketorp borgen här studerade vi förutom borgen även husbyggnaderna där man just var i färde med fler rekonstruktion av ett hus i skiftesverk. Att våra tidigare resor och nu även Sverige resan skull komma till nytta blev klart när nu semestrarna var klar och arbetet började igen.

1989 Sven Rosborn VIKIGAUTSTÄLLNING
Nu blev det dags för ett nytt möte. Denna gången med skolkamraten från såväl Rörsjöskolan som Teknis i Malmö. den dåvarande chefen för Stadsmuseet Sven Rosborn (nu vetenskapligt ansvarig på Fotevikens museum tills han nyligen pensionerade sig.) PÅ Uppdrag Av Staden skulle han göra en utställning om vikingarna i Florens.  Till detta ville man ha ett dramatiskt bildspel om vikingarnas liv och leverne.  Så självklart blev det radarparet Björn och Birger indragna i detta likaså Björn Linders ljudtekniker på Scandvision. (han är idag pensionär och aktiv i vår foto och video dokumentation på fotevikens Museum som volontär.) Vår resor kunde även ge tips till museet fotografer var de skulle åka för att ta fram bilder till bildspelet. - Mottagandet i Florens blev en succé – både utställningen och bildspelet.  Sedan kom samma bildspel att visar på Malmö Museer. Långt senare skulle samma produktion nyttjas igen. dvs ljudpåret och en del bilder.  Media klassen på söderslättsgymnasiet ville filma på Foteviken. Då fick de denna produktion till hjälp och kunde vidareutveckla den till en 10 minuters film. Denna film används än i dag vid alla skolklassbesök som introduktion. Även om en media klass senare vi vidareutveckla den ännu en gång.

1989 FLOTTEN TILL FOTEVIKEN
Även om hösten redan inträtt var alla otåliga på att få flotten i aktion. Med marinens och Iernes fiskebåts hjälp bogserades hon in till Foteviken och ankrades upp. Cirkeln var sluten. –

Från vårt lilla gäng kring undersökningarna av foteviksskeppen hade under sommaren flera andra dykklubbar hängt på och med dem båtfolk och andra intresserade. vi var nu co 50 personer. Den första aktiviteten med flotten blev att marinen bogserade flotten till fotevikens mynning. Där tog den gamle kamraten Ierne över och med sin ruffade fiskebåt drog vi så henne på plats inne i foteviken där vi ankrade upp henne.

Så fortsatte sensommaren och hösten. En sista tur ut för att titta till flotten inne i foteviken innan vinter slog till gjorde vi med SVEG III och SVEG IV. Allt va väl och vi skulle  återvända hem. En olycklig tamp gick då in i SVEG III s propeller. Ierne som hade vadabyxorna på  sa - det fixar jag och hoppade över relingskanten. Foteviken är ju bara men meter djup förutom den smala ränna som mäter uppemot 4 meters djup. Så en minut tidigare hade Ierne stått i en meters djup och puttat ut oss och nu strax efter  utan att vi observerat det hade vi drivit ut i rännan som givetvis var betydligt djupare. Resultatet blev att Ierne fyllde sina vadarbyxor och blev våt upp till halsen.  I snål blåst och denna sena kalla höstdag fick så Ierne, genomvåt,  uthärda en tur på drygt en halvtimme i den öppna lilla båten in till hamn, 

Iernes båt

1989 Ierne Nordström  SÖKNING EFTER KNÖSEN hösten? Och Knösen återfunnen
De var också med Iernes Fiskebåt vi tog oss ut mot knösen för att söka platsen där det gamla dykgänget hade gjort de första inventeringarna något år innan. Med enslinjer hjälp kunde vi bara efter någon timme lokalisera vraket och lägga boj så vi lättare skulle hitta tillbaka.

Nu stod föreningen SVEG rustade att på allvar börja sin undersökande verksamhet. Vilket vrakfynd skulle vi först undersöka? Sent på hösten hade vi hittat Knösenvraket, som 1986 varit föremål för en mindre undersökning. Beslut togs nu att här skulle vår huvudinsats under de följande åren läggas. Nu återstod dock arbetet med att rusta oss med allt från mat och dryck till pumpar, dykutrustning, datorer, walki-talkies, tampar och förtöjning,  ankare, soll och tillstånd, fyndpåsar, elaggregat, mm mm. Under sena timmar smiddes också planer på fortsatta sökningarna efter vrak runt Falsterbonäset och på att undersöka Knösenvraket som påträffats redan 1982. Snart skulle emellertid det unika fyndet av Skanörskoggen komma att uppta vår mesta tid.

1989 DYKBÅTEN SVEG VI
Nu va det vinter och ännu mer planerings och fixardax .  Nästa år skulle vi så ut på expedition och undersöka Knösenvraket , men vi skulle dessutom söka efter fler skeppsvrak kring näset. Till detta behövde vi material och utrustning samt inte minst personer som kunde medverka frivilligt. Och dessa personer behövde kunskap. Här hade och fick vi mycket hjälp av  marinen och kustbevakningen med maritimt material och tjänster. Vi saknade dock en viktig komponent – en dykbåt. Vid Falsterbokanalen låg en uttjänt oljebekämpningspråm på andra sidan kanalen. På frågan kan vi få den får vi ja som svar från kustbevakningen. Kustbevakningen ställde givmilt upp och donerade den till oss. Den drogs in till Malmö och så hade Björn ännu en gång ordnat sysselsättning till SVEGs medlemmar under helger och kvällar påföljande vinter och vår. Med flotten klar så behöver vi en dykbåt som kan frakta gänget ut till flotten.  Att den är en trimaran och enbart behöver ca 20 cem vattendjup gör den också ypperlig till utforskning kring hela falsterbohalvöns långrunda stränder. Klar får den en akterbrygga, en båge med kran, en dykstege allt i rostfritt av Iernes  kollega.  Vi är nu rustade med vår nya dykbåt SVEG VI

1989 Marinarkeologisk Museum - Mera vrak till utställningarna
Vi hade nu ännu en båt i sikte som kunde bli en viktig komponent i det framtida marinarkeologiska museet. Målet var nu att ställa ut knösenvraket från havets botten, Foteviksskeppet som låg i konservering, falsterbopråmen som låg på hyllorna i magasinet på Gastelyckan och Falsterbobåten som hade sitt hem på Falsterbo museum. 

Borgar
Med tidigare resor hade vi upplevt de Danska ringborgarna som Trelleborgen, Fyrkat, Nonnebacken och Aggersborg. Men var då den skånska borgarna. Skåne var ju mer danskt än svenskt på den tiden.  Vi hade givetvis idéer kring Trelleborgen precis som andra.  Och Borgeby hade vi studerat och funnit att även det var ett bra alternativ.

 1989 Trelleborgen utgrävning TRELLEBORGEN
Vid arkeologiska utgrävningen i Trelleborg frilades spåren efter en Trelleborg. Tidigare har fyra sådana borgar från Harald Blåtands tid påträffats i Danmark. Hela utgrävningen dokumenterades av Björn Jakobsen på ett unikt sätt under flera år på video.

 Korta denna text

Det är söndagen den 17 september 1989, det är arkeologins dag. Mitt i utgrävningsschaktet står arkeologen Bengt Jakobsson och berättar för den stora intresserade skaran. Men vad är det han berättar, varför har han så många intresserade åhörare? Just denna sensommardag berättar Bengt om de unika fynd som gjorts vid Trelleborg, i den gamla staden vid Skånes sydkust. Men vi måste börja vår historia något år tillbaka i tiden. På en industritomt mitt i staden på bara några stenkasts avstånd till den gamla stranden skall nya hus uppföras. Men först skall arkeologerna få en chans att avlocka jorden sina historiska hemligheter. Jo, längst bort i schaktet så kommer vad som tycks vara resten av en palissad. Man kan tydligt se de här halvrunda cirkelmärkena efter kluvna stockar som har nedsatts tätt intill varandra. Den här palissaden är sannolikt begränsad till det vikingatida fästet som legat uppe på den här kullen vi har bakom oss. Vi grävde i somras nere 150 meter längre söderut. Där hittade vi för första gången två vikingatida vallgravar som kunde tyda på att det fanns en form av befästningar. Ett vikingatida försvarsverk i Trelleborg. Hur stämmer det med stadens historia? Trelleborg är faktiskt en av Skånes äldre städer. Då som nu var sjöfarten en livsnerv för handeln. Redan vid mitten av 1200-talet finns brev som omnämner staden. Då hade redan de barfota tiggarmun karna byggt sitt kloster här. Små idylliska rester efter detta kan man faktiskt i dag fortfarande skåda. Resultat efter tidigare gjorda arkeologiska utgrävningar. Där i dag Strandgatan går fram, låg en gång den gamla strandlinjen. Allt utanför är nutida utfyllnader för industri och hamnanläggning. Vid vikingatiden var kusten farlig. Länderna från södra Östersjön härjade vilt och den fastare bebyggelsen tvingades flytta inåt landet. En bit från kusten fanns också de stora marknadsplatserna, de som vi i dag kallar våra skånska köpingar. I Trelleborg finns flera köpingeorter. Det verkar som om här funnits stora ekonomiska intressen att bevaka under vi kingatiden. Tro nu inte att kusten varit helt folktom. Invid Hamngatan har arkeologerna funnit enklare grophus från järnåldern. Denna bebyggelse har sträckt sig upp mot den höjd, där tidi gare forskare menat att en borg legat, varför skulle annars en borg avbildas på stadens medel tida sigill och riksvapen. En medeltida borg skulle alltså enligt teorierna ligga på denna mycket strategiska höjd utmed havet. Problemet var att en stor fabriksanläggning täckte hela området. 1889 uppfördes Trelleborgs Sockerbruk, men nu precis 100 år senare, skulle den ut tjänta fastigheten rivas och lämna plats för det expansiva bostadsbyggandet. Men hur mycket fanns egentligen kvar av de gamla jordlagren? Skulle arkeologerna nu äntligen få svar på denna fråga. I början av en sådan här stor undersökning, famlar arkeologen bokstavligt talat i mörker. När det är fråga om en exploateringsgrävning som berör en trolig fornlämning, i det här fallet en tänkbar borg, står byggherren för den arkeologiska kostnaden. Summorna kan lätt springa upp i stora belopp. Det gäller därför att snabbt kunna få en överblick över vad jorden kan tänkas dölja. Olika schakt tas upp efter ett givet mönster på de ytor som kan bedömas som mest intressanta. Alla grävningsschakt skall utläggas efter ett givet koordinatsystem och do kumenteras på ritningar. I schaktens väggar kan sedan olika lagerföljder avläsas och uppmä tas. I schaktens botten kan till exempel rester av stolphål träda fram som mörkare partier i den våta myllan. Det ursprungliga träet har ruttnat och visar sig för det mesta bara som en mörk brun färgning. De är kanske inte så märkvärdiga vid ett första påseende, dessa frilagda spår efter vår sedan länge glömda historia. Men det blir viktiga pusselbitar som arkeologen har att tillgå när han sedan skall planera omfattningen av den stora utgrävning som skall följa efter provundersökningen. En stor yta väntar på att avslöja sina djupt fördolda hemligheter. Ett oöppnat arkiv som sedan århundraden skyddats under mark skall nu göras tillgängligt. I prov schaktet i det nordvästra hörnet blir jordlagren överraskande nog väldigt djupa. Arkeologerna blev tvungna att sätta ut sina viktiga mätpunkter långt ner i schakten. Några riktiga kulturlager saknades däremot helt. I stället verkade de övre jordmassorna ha blivit ditkörda och uttippade över området. Bland annat fanns här mycket kalksten vilket framträder tydligt när arkeologen renskär profilen och dokumenterar det hela på ritning. Under de omrörda massorna fanns feta och fuktiga lager som blev allt djupare ju längre västerut man kom. Hade borgkullen kanske en gång här anslutits till en bäck eller ett större våtmarksområde. Var de omrörda massorna helt enkelt utfyllnader som man gjort i sen tid för att jämna ut marken. Mycket talade för detta. För att få bättre kunskap var man tvungen att fortsätta schaktet längre västerut och gå ändå djupare än tidigare. Skulle nu en mängd frågor få sina svar. Kanske hade våtmarksom rådet en gång i tiden varit anslutet till havet i form av en lagun och i så fall hade det varit möjligt att sjövägen ta sig ända fram till borgkullen? Genom geologiska provtagningar var det möjligt att kunna säkra viktiga forntida spår i form av pollen och organismer vilka indikerar myr eller sjöbotten. Många är nu de frågor som fordrar sina svar. Men låt oss börja i det allra första sökschaktet, som grävmaskinen drog upp. Här kom alltså de spår som arkeologerna hoppats på, rester efter en träpalissad. I ett grävt dike har man en gång placerat kluvna stockar tätt intill varandra. Stolpraden beskrev en vid båge in över kvarteret. Sensationen verkade vara ett faktum. Även Skåne en gång danskt område hade nu fått sin så kallade "Trälleborg". "Trälleborgar" kallas de fästen som den danske kungen Harald Blåtand en gång lät uppföra runtomkring i sitt rike. De stora anläggningarna vittnar om en kung med makt. Än i dag talar runorna från Haralds egen runsten till oss. Den kung som lade hela Danmark under sig och gjorde "danerna" kristna. Borgarna har antagligen varit garnisonsförläggningar för soldater och de anlades i de på den tiden varkligt folktäta bygderna. Här hade kungen behov av att markera sin överhöghet. Borgen "Trälleborg på Själland är den som bäst bevarats. Innanför den djupa vallgraven höjer sig den höga vallen markant i landskapet. En utgrävning av hela borgen har avslöjat hur husen innanför vallen en gång var placerade. Sexton långa hus har bil dat fyra kvadratiska kvarter i strikta geometriska mönster. Visst väcker de fantasien till liv, dessa danska vikingaborgar, som vid Fyrkant i Jyllant, och de ligger alla i direkt närhet till breda vattenflöden som varit farbara för vikingaskeppen. Även vid det skånska "Trälleborg" har skeppten kunnat dras upp strax utanför vallen. I provschakten hade man hittat spåren efter palissaden och vallen, men skulle man nu vid utgrävningen av hela området hitta resten av försvarsanläggningen med portarna och bebyggelsen innanför? Genom stora såll kontrolleras noga all jord, inga småföremål skall gå förlorade. Arbetet är tidsödande, det gäller att gå var samt fram. En arkeologisk utgrävning innebär ju att man samtidigt schaktar bort och förstör fornlämningen för all framtid. Långsamt växer bilden fram av områdets historia. Jordlagren avspeglar århundraden efter århundraden, tills man längst ner når den sterila och av männi skan orörda marken. Mitt inne i vikingaborgen kommer ett oväntat fynd i dagen, en grop i marken har täckts av småstenar. Vad döljer sig under dessa? Stenarna ritas noggrant av och avlägsnas sedan lager för lager. Ett spännande men tålamodsprövande arbete. I gropens botten blir så äntligen ett mer än tretusen år gammalt fynd synligt. Det är en bronsåldersgrav. Av den döde har mycket litet bevarats, endast litet benfragment. Däremot kan en vacker bronskniv tas tillvara. Kniven med jordkakan runt gipsas in för att föras till museum för konservering. Konstigt att tänka sig att när vikingarna för tusen år sedan trampade här, visste de inte att det fanns en då redan tvåtusenårig grav under marken. Vad för spår finns det då efter vikingarna? Mängder av små och stora föremål vittnar om deras aktiviteter på området. Jodå, kontroll i litteratur från andra utgrävningar visar att det är fråga om krossat vikingatida glas. Ännu ett fynd kan läggas till samlingarna för vidare efterbearbetning och analys. Ännu saknas spåren efter vikingarnas boningar. Över hela området avtecknar sig visserligen mörka jordfyllda stolphål, men de tillhör antingen tiden före eller perioden efter det att borgen anlagts. Vissa stolphål bildar rader som om de en gång varit hål för bärande stolpar i långa husväggar. En av de mera välbevarade huslämningarna har en gång varit ett medeltidshus. Väggarna har legat på syllstenar. Fotträet har på detta sätt skonats från markfukt och röta. Trots detta är allt trä sedan länge försvunnet, vilket är förståeligt. Huset byggdes ju någon gång på 1300-talet. Mitt i huset fanns den stora bakugnen. I botten har man lagt ett lager av runda stenar som gjorde att värmen bevarades länge innne ugnen. På denna byggde man sedan en slätad kupol som lerkli nades. Nog har många goda brödlimpor gräddats i den här ugnen. Huset var så välbevarat att man redan under utgrävningen talade om att det kunde rekonstrueras på platsen. Till och med dörrplaceringen på ena långsidan kunde bestämmas. Ytterväggarna har liksom bakugnen varit lerklinade sparsamt uppburna av trästolpar. Utgrävningen har nu avtäckt så stor yta att en hel hetsbild tydligt framträder. Där den nuvarande Bryggargatan löper fram fanns under medel tiden en kullerstensatt gata. Denna har i sin tur lagts på samma plats som förbindelseleden mellan vikingaborgens södra och norra portar. Utmed den här gatan har en del av det medel tida Trelleborg växt upp. I jordlagren finns spåren efter bebyggelsen i skikt på skikt. Husen har vänt gavlarna mot gatan och smala små gränder har gått in i kvarteren. Inne på de gamla gårdarna har brunnarna legat vilka avtecknar sig som sättningar i den senare bebyggelsens stenlagda gårdsplaner. För en arkeolog kan fyllningsjorden i brunnar bli en verklig guldgruva. Här kan man finna de mest spektakulära fynd från alla tidsperioder. Ibland kan man fråga sig hur renligt brunnsvattnet varit. Intill brunnen kunde man kanske gräva ner den självdöda sug gan. Spektakulära fynd i guld eller silver väcker alltid sensation även om de rent vetenskapligt inte ger mer faktisk information än några enkla keramikskärvor. Men de väcker funderingar. Vem ägde en gång dessa mynt på 1300-talet och vem hade lagt dem här och varför. Det är september 1991, det är arkeologins dag. Åter står arkeologen Bengt Jakobsson och berättar för den stora intresserade skaran. Fast det har gått två år sen sist. Många pusselbitar har fallit på plats nu i utgrävningens slutskede. Det är snart dags att summera arkeologernas fältarbete och forskning. De gamla funderingarna om en borg i Trelleborg hade nu bekräftats, men det var ingen medeltida borg, som arkeologerna funnit, utan en borg från sent 900-tal, med stora lik heter med de danska ringborgarna från samma tid. Skillnaden var avsaknaden av fast bebyg gelse innanför ringvallen under borgens brukningstid. Nu när utgrävningen avslutats, skulle byggherren så äntligen påbörja uppförandet av bostadshus, men se så blev det inte, trellebor garna ville ha sin borg mitt i staden som ett kulturmonument över gångna tiders historia. För det kan faktiskt vara så att borgen gett staden sitt namn. De lutande stockar som stöttade palis saden kallades en gång för just trälar. Borgen med trälar, trälarnas borg, "Trälleborg". På plats kan man i dag se en rekonstruerad ringvall resa sig mot skyn. I väster har man försökt att från stolphålen återuppföra ett porthus. I Bagargatans vägbeläggning har de norra och södra por tarna genom vallen markerats och inne på borgområdet reser sig det medeltida huset på plat sen, där det en gång stod. Där de historiska källorna svek, kunde arkeologerna fylla på med ny kunskap. Men vi kommer aldrig dåtidens människor närmare än utifrån våra vetenskapliga tolkningar och vår egen fantasi.

(måste kortas eller)

1990 DYKBÅTEN BYGGS färdigt
När våren kom drogs flotten och alla båtar samman nere i Falsterbokanalen. Vårrustningen kunde börja. Dykbåten blev försedd med en sponsrad 70-hästars Johnsonmotor och sökningen efter vrak kring Falsterbohalvön kunde påbörjas.

1990 talet

1990 SKÅNE RUNT MARINARKEOLOGI
Vi deltog detta år i projektet "Skåne Runt", en inventering av maritima lämningar runt den skånska kusten, initierat av "Institutet för Kulturforskning". Vår del var att i samverkan med de lärde från Lund, med georadarns hjälp söka efter det forna Falsterbos stadskärna, idag dolt under tio meter flygsand.
Resultatet blev efter mycket slit och släp i sommarhettan tillfredsställande. 

1990 BYGGA UNDERATTENSHUS
För att kunna dokumentera det hela behövde också utrustning som kunde användas för dokumentation. Förutom dia som då gällde så hade utvecklingen gått från film till video. Och video var broadcast standard så det kunde visas på televisionen.  Min stora Betacamkamera skulle vi bygga ett undervattenshus. Rostfritt och plexi. Styrning via kontaktorer och magneter. Sagt och gjord Iernes kollega ställde upp igen fixade det rostfria skalet. Min gamle far fick uppdraget att  i plexiglaset fräsa spår. lägga i tätningslist. göra hål till det 18 bultarna som fäste plexilocket vid kamerahuset.
De första testfilmningar gjordes för vi fick av och på stängningar samt extra utvändiga batterier.  Ombord på dykbåten  med dykare i vattnet startade jag videokameran, skruvade på locket med de 18 skruvarna och med kranens hjäp hissade vi i kamra som sedan i slutskedet vägde 60 kilo. kameran gick och dykaren hade nu 20 minuter på sig at simmande med kameran framför sig dokumentera havsbotten och de funna vraket. Sedermer fick men gode vän och tekniker på Scandvision Paul Joonas i uppdrag att bygga en magnetstyrning av och på vitbalans och det hela.

 1990 Sven rosborn Vikingar – Vikingen i konsten1990

Ansvarig utställningschef för den italienska vi-kingautställningen som visades även i Malmö där denkompletterades med en mycket stor konstutställning.För första gången sammanslogs en arkeologisk och enkonsthistorisk syn på vikingatemat. Utställningssättetväckte stor internationellt uppmärksamhet.

1990 SÖKNINGAR KRING NÄSET
Vi hade planerat att under semestern i Jul - augusti månad skulle vi göra undersökningen av knösenvraket.  Men vi var ivriga att testa Nya Dykbåten SVEG V och undervattenskameran så varje helg från tidigt maj var vi ute en tur. Vi stötte på flera spännande vrak, fredlundska, postbåten , stenvraket. hedbergska vraken, GPS hade vi inte utan vi jobbade med enslinjer , för att ta ut fyndpositioner.

 

1990 MARINARKEOLOGISKT SEMINARIE
Vi hade fått en hörna i kanalen där vi nu samlade upp oss. De två husvagnarna, en container vi tiggt ihop, en lånad arbetsbod,  Ett stort arbetstält blev mässen, borden utgjordes av bockar och dörrar från min fars hus som bytt mot nya dörrar. Ett kök fick vi i gång med kylar och frysar. allt på br backe och med presenning som tak.  Än idag förstår jag inte hus Sven i tornet med flera lät och hållas med detta zigernaläger som verkligen stack ut här blnad alla de fina båtarna. Som uppföljning på fotevikensundersökninen hade jag lyckat få ett antal duktiga föredragshållare att ge oss mer kunskap om marinarkeologi. Karn Bunte från Länstyrelse i Malmö, Torbjörn Malm från Skov och Naturstyrelsen i danmark, Bert Westenberg från Sjöhistoriska m flera. så hela vår expedition Knösen började med en hel dag föreläsningar i tältet. De som lysnade var föreningen SVEGs medlemmar, dykare, marinarkeologer, båtfolk, historieintresserade mm. 
Birger och jag var givetvis på plats. Så var också basgänget med Putte, lassarna, Anders, xxxx När jag sa Birger så menade jag också familjerna och barn. Intet ont anande så hamna givetvis syster Reidun i köket för att utspisa 40 personer under dessa primetiva förhållandena. Men som god campar hög hon in mekade de frysta varorna från sponsorer, med kycklingklubbor, hamburgar, mos , etc. Allt under  ett hellregn som bidrog med rännilar i marken i såväl ute kök som mässhallstältet. Men stämningen var god.
Det som börjat med att jag och Birger lyssnade på föredraget på Falsterbo Museer och problemen med att utföra de maritima undersökningarna av knösen och andra vrak var att man inte hade en Flotte, båtar och utrustning. Men nu hade vi allt detta. Nu kom frågan om Per Ragnarson på Malmö Sjöfartsmuser skulle släppa till personal.  Per Södehjelm och Pu var lite tveksamma till detta varpå jag sa, Då kollar jag med honom om det går. Sagt och gjort  jag bestämde tid med sjöfartsmuseet chef och fick ett möte med honom. Självklart i mina ögon skulle ha svara jag och givetvis gjorde han det. Så glad i hågen gick jag in till Marinarkeologerna som satt och väntade och berättade att vi fått grönt ljus och de kunde vara med.  Där säger Per att han inte kan för då skall han ha semester. I månader hade han vetat detta. Ja det blev ingen katastrof. PU var ju den vikiga med sin stora kunskap i arkeolog och  konservering

 1990KNÖSEN UTGRÄVNING
Det stora äventyret kund börja, Marinens bevakningsbåt tog flotten på släp. Vi följd efter med våra båtar. Väl framme fäste vi upp flotten på  de nersänkta och i förväg placerade betongklumparna som utgjorde ankare för flotten. Så var vi på plats för 4 veckors dagligt arbete på knösenvraket.
Dagligen fyllde vi båtarna med förnödenheter, fyllde luftflaskor mm,  Sedan började dagen med 2timmar pass. det hade inte varit en varm sommar och vattnet var väl kalt.  I det grunda vattnet på sådär 1,5 meters djud gällde det att pressa utså mycket luft so möjlig ur dräkterna för att man skull kunde nivellera  och ligga stilla ovanför fyndplatsen utan att röra eller skada fyndet. Varke kvadratmeder sandsögs med ejektor och frigjorde föremål, därefter dokumenterades med foto och film samt ritades av genom nerskalning på millimeterpapper. Dag ut och dag in. kämpade gänget med dessa rutiner - frivilligt. Dykardräkterna fick vi sponsrade av viking i Trelleborg. Putte fick tom en vattentät gylf i sin dräkt, i det kalla vattnet trängde det på.  Uno har rekordet, 6 timmar och 10 minuter i ett stäck på havets botten förutom ett snabb i vattnet bytte av lufttub. Det var spännande fynd vi stötte på allt från krukskärvor till fiskben. Tampar och rep fann vi också och under vraket hittade vi en grov tross till ankaret. Men de kanske mest sensationella fyndet var skjölden. 60 cm i diameter, trät var som en fuktig knäckemacka, skjöldbukla som en järnkrostration.  Precis som skeppet blev liggande i många år i koserveringsbade i väntan på medel för framtiden gjorde även skjölden så. Först in på 2000 talet xxxx lämnades in för konservering i Göteborg. Resutatet är fantastikt. Nu väntar vi bara på  att ställa ut det.  Tyvärr kräver det en specialmonter som håller exakt luftfuktighet och dessutom stöldsäker. Kostnad 75000:-.

 1990 PRESS
Pressen var också mycket intresserade. Dagligen kunde vi presentera nya fynd. helsidesuppslagen lät inte vänta på sig. Dag efter dag nya fynd eller rättare sagt - lite taktik. Vi pressenterade bara ett fynd om dagen och på så vis fick vi både tidningar och tv med oss.Uv bilderna och uv filmerna fick de ju av  oss. En gång gjorde vi även direktsänding från havets botten Radio Malmöhus.  Reporten fick låna en dykardräkt och helmask . sladden från miken drogs ut genom mancheten i handen. Givetvis läkte det in vatten där man vad gör man inte för att kunna intervjua dykarna på havets botten. Men  man skall veta att utan alla frivillig timmar som lades ner före och under så var det även alla de företag som hjälpte till med allt från mat och dryck till utrustning, material. 
Säsongen var över för detta året
Vi kunde konstatera att det varit en lyckad säsong.  Flotten bogserades in i kanalen för vinterförvaring men vi fortsatte med dykbåten att oförtröttligt undersöka området kring hela Falsterbohalvön.  Blåste från sydväst var vi på norra sidan och tvärt om på södra sidan. Vi gjorde också speditioner till området väster om Skanör och Falsterbo.

1991  Sven Rosborn Dinosauriernas återkomst

 erbjöds Sven Rosborn från danska och ameri-kanska kolleger att arrangera en dinosaurieutställningmed storskaliga, rörliga djur från Smithsonian institute

i Amerika. På sex veckor lyckades man bygga utställ

-ningen. Genom kontakt med näringslivet restes ett800 kvm stort tält på Malmöhus borggård med ett heltrekonstruerat landskap med vattenfall och träd. Detta blev den största publiksuccén i Malmö museums his-toria, fortfarande 2022 ett oslaget rekord, med 114.000 betalande besökare på tre månader. Malmös kulturpo-litiker motsatte sig dock utställningen då man inte villege en positiv bild av Malmö museers chefer, vilka viddenna tid stod upp för rätten till ett fritt kulturliv utan politiska ställningstaganden. Den censurerades därföri Malmö museers offentlig årsstatistik.

 Björn utveckar

1991 - Knösenundersökningen

· Kurs i marinarkeologi

·Lejontassen, 29/6

· European, juni

·Besök av engelska vikingar, 6/7

· Sökning efter vrak runt Näset

· Etablerade oss vid kanalen

 1991 Marinarkeolgisk Museum Planerna till Fotevikens Museum bildande

 1992

1992 undersökningar fortsätter och film om projektet visas på TV

 

1992 – Koggen på besök

· Vikingabesök i Kämpinge

 Knösenutgrävningen fortsatte

· Skärmutställning om Knösen

· Flera nya vrak upptäcks

· Tegelvraket säkras

 Flera stranfynd av vrakspillror

·Stiftelsen planeras

 Ny plats för bodar vid Palmblads

                                                                                                                                                        

 

Vad är det och vad är tanken att det skall bli. Det tar sin början i Undersökningarna vid foteviken 1982 som skulle resultera i bildande av den ideella föreningen Sveg. Sveg som byggde flotten , sökte vrak på havets botten och undersökte dem. Men inte bara de man såg också värdet av de kulturhistoriska lämningarna och dess värde för forskningen och allmänheten.
Vid ett besök på det lokala hembyggsmuseet i Falsterbo kunde man också konstatera att Falsterbobåten som stod utställd där efter att rekonstruktion och montering 1948 inte mådde bra. En film blev resultatet om i vilket skick de var i och att de behövdes insatser för att ”rädda” vraket.
Denna film visades för kommunen. Härifrån såg man positivt på saken. Planerna på ett museum –ett maritimt sådan tog fart. I konserveringsbadet i källaren på Malmö Museer låg foteviksskeppet och om ett antal år så var det färdigkonserverat. I  Historiska museets magasinet i Lund låg hela falsterbopråmen uppstablat på hyllorna, resterna efter fyndet i vallgraven på Falsterbo borg.   På Falsterbo museet låg Falsterbobåten i ett miserabelt skick och blev alt mer förstört. Och så fanns alla skeppsfynden på havets botten. Kommunen skulle bygga och förvalta -. Vi skulle fixa innehållet.

 1991 Arbetslöshet i Sverige 17 mars  ??Men samtidigt kom krisen – de goda åren var borta – arbetslöshet, sämre ekonomi i landet – Företagen såg över sin sponsring etc. Vad det slutet eller början, frågar man sig. Ja nog var det slutet om man inte tänkte om, men i gengäll skapade arbetslösheten helt andra oanade förutsättningar.  Nu hade man människoresurser men fortfarande inga medel.
Hittills hade ett antal bodar utmed kanalen utgjort ett temporärt läger för verksamheten. Men med allt flera människor och flera aktiviteter blev platsen allt mer omöjlig att fortsätta vid.
Bild bodarna

 1992 ALU   -  blev man tagen på sängen, 
Det fanns ingen beredskap för så stora arbetslöshetsgrupper som plötsligen uppstod. Arbetsförmedlingarna gick på knäna.
Alu skulle bli räddningen ur situationen. I bl a Malmö blev man tvungna att lösa detta med gigantiska uppsamlingsplatser  med hundratals arbetslösa som samlades under ett tak. Men vad gjorde folket, man spelade kort, biljard fikade – gjord terapihantverk och fördrev tiden. Man kom och gick som man ville. Aluakuten tog hand om sista chansen dvs – en dag kvar till utförsäkring och med ett kryss i rutan kunde man sedan komma och gå  6 månader för att sedan erhålla en ny stämplingsperiod.

1992 Arbetslöshet i Sverige. 17 mars –
Startar de första 8 arbetslösa i föreningen SVEGs regi vi kanalen i Höllviken.

 1993 – Möte marinarkeologer  och Sportdykarförbundet om utbildningsmaterial

 Stiftelsen bildas

 Arbetslöshetsprojekt

 Inventering sverige runt

 Koggen hittas

1993  Arbetslösheten
En omfattande verksamhet startar för arbetslösa  i föreningen SVEGs regi .- mellan 50 och 134 personer är  aktiva i för det mesta 6 månadersperioder  i de  diverse projekt som föreningen och sedermera stiftelsen skapar och driver. Organisationen SVEG har lokaler på ett flertal platser i Kommunen. Vid kanalen , flotte, kontor och marinarkeologisk forskning, dykverksamhet, administration,  sponsorverksamhet. 
Föreningen SVEG och Stiftelsens arbetslöshetsprojekt kom till av situationen i Sverige 1993. Plötsligen tog arbetsmarknaden slut mängder av människor stod utan arbete. ALU bildades för att lösa de akuta problemen med utförsäkringsrisker för människor. När vi blev tillfrågade såg vi en lösning som skulle gynna såväl oss som kommunen  och Arbetsförmedlingen som de arbetslösa. Vi kunde skapa utvecklande och adekvata uppgifter för dessa människor, tillfredsställa våra utvecklingsideer och lösa kommunens och arbetsförmedlingens problem och behov.  Allt detta utan att skapa undanträngningseffekter, konflikt med facket eller liknande.
Vi ökade under första året från 10 till 40 och sedan hundra personer. Allt efter som behovet av platser för personer skapade vi förutsättningar med knappa medel. Vi byggde upp en baracklösning, vi undersökte vrak, vi grävde ut vrak , vi karterade och undersökte Foteviken, vi samlade in kulturhistorisk kunskap från gamla  och bönder med bandspelare och intervjuer, vi sökte i arkiven efter kartor, fornminnen, utgrävningsrapporter, vi sammanställde detta och i dag finns det tillgängligt i Fotevikens Museum för vidare forskning och bearbetning.
Vi skapade en administrativ organisation, underhåll och förrådsgrupper, marknadsavdelning för sponsorbearbetning.
Vi  fotodokumenterade – gjorde ett utbildningsmaterial för marinarkeologi
Vi skapade en hel organisation med människor som var i behov av arbetsmarknadpolisiska åtgärder. Trots att dessa i de flesta fallen max var med under 6 månader klarade vi att gång på gång omorganisera och få verksamheten att flyta.
 Med en sådan stor grupp kan man också åstadkomma något – även om individen förmåga och lämplighet och motivation inte alltid varit den bästa.

Bild fotevikeskontoret
Härifrån utgick också en cykelburen mätpatrull till 10 stationer runt näset för att mäta sandflytt, strömmar i relation till vind och väder.  I baracker utmed Foteviken,

Bild cyklemätare

Forskningsprojekt med källstudier samt bland annat fosfatundersökningar av markerna för att finna marknadsplatsen vi foteviken. Detta sysselsatte mellan 10 – 20 personer.
Bussgaraget i Falsterbo som fungerade som verkstad för bilar och utrustning med ett tiotal medarbetare.
Vångastugan som datautveckling samt för layout trycksaker,  informationsmaterial med ett tio tal medverkande
Allt detta som meningsfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

 Tur vi fanns
Tänk om inte vi såg möjligheterna och erbjöd oss att ställa upp. Givetvis med ett eget mål i siktet, men ändå.
Då hade Vellinge kommun ståt där med ett par 100 arbetslösa som man skulle hantera och skapa en plats för och då kan man fråga sig – vad hade de kostat och vad fick de människorna utav det och vad fick kommunen och kommunens invånare utav detta??? Var skulle man gjort av alla dessa arbetslösa personer??
I vilka lokaler skulle man kunnat hysa dessa , vem skulle hantera dessa eller funnits tillgängliga för dessa och  hur mycket pengar hade det kostat, osv??? Med tiden kom lösningar för de arbetslösa –den akuta situationen minskade- man skapade datortek – först för de unga sedan för alla, Man skapade kunskapslyftet , man förtidpensionerade alla över 60, man skapade OTA. Vad fick vi så utav det. Vi kunde lägga grunden till Stiftelsns framtid, till museum och vikingareservat och marinarkeologiks forskning. Vad fick människorna utav det – de som är och har varit med. Ja , de fick en meningsfylld sysselsättning i de flesta fallen – om man bara ville. Men det finns en baksida också. Otraditionellt har vi fått lösa problem och skapat lösningar. Detta har inte alltid sets med blida ögon. Vi är ju så vi svenskar. Man glömmer snabbt och så plötsligen när de akuta problemen är borta – ja då är det inte så viktigt längre. Även om man då har skapat förutsättningarna som man ursprungligen hade om att skapa ett museum i kommunen radikalt har förenklats och förbättrats. I stället får stiftelsen stämpeln som vuxendagis, från såväl den lokala befolkningen som från kommunens  tjänstemän och politiker. Detta till trots att man aldrig varit på platsen eller man har satt sig in i verksamheten – eller inte tycker att kultur  överhuvud tagit är något.

 Man kan fråga sig i vad det är för samhälle man lever i!
Så en dag har vi 2.8 procents arbetslöshet  och foteviken funktion behövs inte längre. Nu är ju krisen över och man kan nu lättare hantera de arbetslösa bättre än när man blev tagen på sängen för 5 år sedan. När man på tjänstemannanivå därför uttrycker sig om att, skall ni ha beredskapsarbetare så får ni ta det från er kommunala budget. Max 25 personer skall vara i åtgärd på foteviken. Inga fler OTA – kvoten är fylld.

1993, 1994,1995 kaosen är total
 –arbetslöshet växer över huvudet på såväl kommun som arbetsförmedling. En daglig ström av folk som behöver åtgärder. Vi skapar möjligheterna och uppgifter för denna aldrig sinande skara som skickat till oss med svaret . Det finns nog något att göra på foteviken. Och det gör det. Vi håller hårt i de pengar som vi får in som omkostnadsmedel – de skall räka till mycket – men det går.
Så plötsligen – över en natt – vi har sänt in äskande om omkostnadsmedel , som vanligt gör vi det i efterhand – med gämna mellanrum. – så erhåller vi 8 procent av tidigare medel – med lika mycket människor. Det blir ett svårt år 1996 – trots på pekande om behoven och problemen – mycket lite respon - .och så fortsätter det även under 97 och nu 98.

Vad vad det då som hände??
 Nu tänker man bara på sig själv och sina behov. Man ringer inte längre så flitigt och undrar om vi kan hjälpa till och när man gör det så är det personer som man överhuvudtagit inte kan placera eller som mellan datortek eller kurs behöver,- ja hör och häpna ända ner till 4 dag hos oss.

1993 Stiftelsen bildas
993 Stiftelsen Fotevikens Maritma centrum bildas, kommunen skjuter till 30000:- som stiftelsekapital för de tre stiftarna, förutom kommunen, föreningen SVEG och Falsterbonäsets Museiförening. I styrelsen sitter Stellan Carlsson som ordförande för Falsterbo museiförening, Göran Holm som representant för kommunen och Björn M Jakobsen som representant för föreningen SVEG.  Och lektorn och marinarkeologen Christer westerdahl som vetenskaplig representant.

1993 Sven Rosborn Den svenska historien
 Sven Rosborn uppdraget att på Malmö museum producera en utställning i samband med”Det svenska historieåret”. Utställningen, ”Spelet omSkåne”, handlade om de skånska krigen på 1600-talet.Den blev den största under året utanför Stockholm. Utställningen ck ett enormt stort gensvar då man tog upp kontroversiella frågor och tydliggjorde dessagenom en mängd sällan visade originalföremål

1993 Björn M Buttler jakobsen Det svenska historieåret”.
 lämna jobbansökan till historiska museet var där på interviuv som AV producent till den  tackad nej till tjänsten

 1993 starta ett museum 1993
Men hur??? Som förening???Hur såg de som ”ägde” skeppsfynden på saken??
Flera möten hölls bland annat med parter från museerna i malmö, där man var positiva till att släppa foteviksfyndet till ett nytt museum i Vellinge kommun. Likaså i Lund tyckte man att det var bättre utställt i vellinge än i ett magasin. Falsterbomuseum – museeiföreningens årsmöte behandlade saken med  falsterbobåten och där så man också att det kanske skulle vara bra med en ny lokalitet för skeppet och att det fick omvårdnad.  Sagt och gjort – allt såg mycket bra ut och alla var med på att detta ideerna. Men som förening med ideella insatser skulle det vara omöjligt. Det behövdes pengar till tjänster och uppbyggnaden av utställning i de lokaler som kommunen skulle ställa uppmed. Så bildades äntligen stiftelsen – en fastare form för museet och den Marinarkeologiska verksamheten. Kommunen, föreningen SVEG och Falsterbo museiförening blev huvudmän. Stiftelsen blev huvudman och Namnet blev Fotevikens Museum. Under paraplynamnet Fotevikens museum kom sedan föreningarna med Sveg i spetsen, Bolagen och stiftelsen att arbeta.

1994 De första anställningarna på fotevikens Museum
1994 Björn M Jakobsen hade av kommunen fått uppdraget att finna en plats där man kunde etablera det planerade museet. Och koncentrera den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Då hade man haft diskussioner med länsantikvarien Karin Bunte om lämpliga platser att förlägga museet samt fått klara indikationer på var man inte kunde förlägga verksamheten.  Wixell gård med mark var ett alternativ invid dåvarande lillhagen samt  Familjen Hansons avstyckade gård samt grönområdet mot havet innan man fann platsen där man nu finns.
Till en början fanns ingen avlönad personal utan den ideella föreningen SVEG stod som organisatör. Den första anställda var Pedagogen Bengt Fredriksson som kom från Forntidsbyn i Frostavallen med ett kraftigt lönebidrag så lönekostnaden bli minnemal.  Problemet med 6 månaders insatser  blev också problematisk för kontinuiteten.  Vid ett tillfälle vi Björn M Jakobsen frågan hur han var anställd och svarade att han gjorde det ideelt. Björn anställdes då i kommunen under en period.

 1993 Att leta mark och flytta  från kanalen veckan efter falsterbo horse show
Intresset för att finna en lämplig plats för museet fanns fortfarande i Kommunen och en arbetsgrupp tillsattes. Det tog 2 år innan vi fann den plats om vi i dag finns på. Men det var det värt – en bättre plats för ett museum och en kulturhistorisk centra som skall belysa Falsterbonäset maritima historia finns inte, både som plats – nära havet och nära Foteviken och med den möjligheten för besökarna att finna den. Så skulle så uppbyggande på börjas En soptipp och ett renhållningsverk som på senare tid använts om upplagsplats för kommunen skulle omvandlas till museum, kulturhistoriskt center , parkeringsplats Utställning med mycket mera. Samtidigt som planarbetet tog form flyttades alla bodar till platsen från Kanalen. I det läget var renhållningsverket fortfarande utarrenderat till entreprenören som handhade kommunens underhåll av områden vägar etc. Först ett år senare blev denna mark tillgänglig som ett lån till en början med.

Marinens gamla förläggning i Falsterbo skulle bort – efter flyttning och upprustning blev detta stiftelsens administrativa lokaler museets marinarkeologiska avdelning. Det var hela tiden en kamp mot klockan. Mycket folk och lite pengar.  Vi insåg nu också möjligheterna att med de stora personella resurserna att för att kunna skapa en framtida ekonomi för museet och den marinarkeologiska forskningen  behövdes en attraktion av stora mått. Vikingareservatet blev svaret – här skulle museet kunna levandegöra historian för den besökande turisten och inom en pedagogisk verksamhet skapa förutsättning för det framtida museet huvudmål, Marinarkeolgin.
Vad kunde vi så göra för att etablera museet? De gamla bodarna flyttas och fick en ansiktslyftning  och kunde utgöra lokaler för hantverk. Att se omvandlingen av de gamla slamhallarna till Valhall en pedagogisk  lokal för fest och skolverksamhet.- var också en fröjd. De intilliggande fick utgöra arbetslokaler och då kommunen ännu har kvar sina reservkraftaggregat i den tredje kan inte lokalerna få den sista ansiktslyftningen med nytt tak och värme så att de kan utgöra en del av museet utställningar. Parkeringsplatser iordningställdes, planerna på en restaurang med vikingamat och kaffefika för besökande liksom ett vandrarhem tog form och en entreprenör anmälde sitt intresse för att driva dem.

1993 Man måste ta beslut.
Det var det vi gjorde när vi beslöt att vi skulle bygga en flotte 1988 10 marinarkeologiskt intresserad slog sina klocka huvuden ihop Föreningen Sveg bildades på allvar och så var vi igång. Vi beslöt 1991 att vi skulle undersöka Knösenvraket. Vi beslöt att undersöka Skanörskogen 1993 samma år som vi också beslöt att en fastare form för de marinarkeologiska och kulturhistoriska intressena på och kring Falsterbohalvön och Skåne måste bildas. Så bildades Stiftelsen. Detta beslut krävde även ett beslut av mig och mitt beslut blev att jag bestämde mig för att satsa fem år på detta. Fem år gick och det är intressant att se tillbaka på vad som hänt.

Från ideell organisation,, till stiftelse - till kommunalt museum. Mark till museum, administration och vikingareservat, osv Fotevikens Museum är ett faktum

Ca 1995
I samband med att man höjder aktiekapitalet till 50000:-  lägger björn ner sitt bolag Idevision AB 1 org nummer 556342-2921 och satsat helt på Stiftelsen.

1995 Verksamheten förening SVEG och nybildade stiftelsen flyttar från kanalen till lilla hammar 49:1 1995
Marken har nu kommunen ställt upp med och här skal nu marinarkeologisk forskning, vikingaförmedling och museum byggas. Ekonomiskt får han under en kort period lön från kommunen för att handha det stora  arbetslöshetsprojektet  ALU på ca 50 personer på platsen lilla hammar 49:1 Höllviken där den museala verksamheten bygg upp..   

1995  Stiftelsen fotevikens Maritima centrum org nummer
Stiftelsen startar sin verksamhet med föreningens frivilliga,  kommuners arbetslösa , liten obetald stab.   Lokalerna bestå av Kommunens röda hus, som blir samlingslokal för arbetslösa,  plasthallen med jordgolv, Bunker (pumphuset till reningsverket) och frivilliga . Svegs bodar samt björns bodar som han får från sitt nätverk bildar arbetslokaler, omklädningsrum, kontor mm. Ägare av detta är Björn, fören föertag , föreningen SVEG Till detta kommer sponsrat material till Stiftelsen. Parallellt har Björn jobbat med sitt bolag och beställda  producerar företagspresentationsfilmer för näringslivet.
Donationer sponsring av material och utrustning pågick under hela   Stiftelsen aktiva tid

1995  Fotevikens Museet öppnar för publik  
Sommaren med en vikingamarknad och visa upp vikingatida hantverk , vikingaskeppsbygge etc, historiska vikingatida hus och miljöer.Man släpper den marinarkeologisk arbetet, för kostsamt och för svårt att förmedla till publik. Man satsar på det maritima vid havet och vill visa upp vikingatida samhället kopplat till havet.  Foteviken Vikingamuseum blir namnet

 1995 flytt till lilla hammarsnäs – kommunens gamla reningsverk
1995 Flyttar verksamheten till stora Hammar invid återvinningsdepån och ridhuset. . Man fick tillgång till  kommunens gamla soptipp som inte iordningställ mer än att ett tjock lager av lera täkt platsen. Först enbart själva soptippen. Här investerade kommunen  153000:- till att dra vatten och avlopp upp på kullen där de första planerna för museibyggnade etc skull vara.  Där fanns avsatta medel för att förfina soptippen ala  spillepengen – grönområde och träd. Strax därefter fick man tillgång till det gamla reningsverket som kommunen haft som kommunalt lager och underhållsverksamhet.
Av de budgeterade 153  000:- åtgick ca 108  000:-. Resterande fick man efter beslut i kommunen för att förfina marken. 

1985-2013  Sven Rosborn forskningschef  Fotevikens museum

1996 Vallen byggs
Av dessa lades pengarna ut och med hjälp av entreprenad företag under ledning av numera avlidne Gösta kunde marken säkerställas, alla i efterhand grus, jord och flinttömningar på toppen användes för att skapa ett landskap samt den ringvall som idag innesluter vikningastaden.

1996 – först foteviksmarknaden 
Den första blygsamma vikingamarknaden hölls detta år med 3 vikingatält och 20 vikingar

1996 var det riktig kärvt.
Ett krismöte hölls i kommunen mellan representanter för kommun och stiftelsen.  Vi fick då 1  000  000:- att hantera för verksamheten och inte minst arbetsmarkandsprojektet.

Så här fördelades denna miljon.  Enligt dåvarande ekonomidirketören blev resultatet följande 1996 utbetalades 400  000:- Vad vi inte då viste var att man räknade av baklänges så pengarna vi tidigare fått för vatten och avlopp på 153  000:- försvann först. Samt revisionskostnaderna för stiftelsen på 37900:- också togs av dessa medel. ( Det var från börja tänkt att kommunen skulle svara för revisionskostnaderna då stiftelsen inte hade några ekonomiska intäkter.) total kostnad  590.900:-

 1997 Åtgärd till Fotevikens Museums fördel
Det sista slaget står NU om vi inte vinner det har vi förutom att förlora en av huvudsyftena med Stiftelsen och museet. Men vi förlora även så gott som alla möjligheter till de exploateringsärende som kommer att finnas i Skåne, vi förlorar möjligheter till statliga bidrag till tjänster och verksamhet.
Detta kan bara ske på hög politisk nivå – Där Fotevikens Musees intresse tas till vara av  representant i Skånes Regionförbund genom direkt kontakt med Chris Marshall. Sjäva kommer vi att ha en träff med Riksantikvarien inom kort där vi hoppas på hans förståelse och hand medverkan för att vi skall få ansvaret inom Skåne. Vad vi då kan prestera är att marinarkeologiskt bevaka Skåne ur exploateringssynvinkel, vi kan även ta på oss rollen för besiktning förstudie, förundersökning och undersökning av samtliga marinarkeologiska ärenden, I arbetet ingår också fortsatt inventering av källor och register samt som samarbetespart med lokala sportdykarföreningar för maritim inventering. På så vis utvecklar vi kulturmiljövårdskyddet under vatten genom ökad kunskap och därmed till dess skydd och bevarande. Vi får också en ekonomi som baseras på statliga medel och medel från näringslivet i samarbete med expoateringsärenden. Så förlorar Moderaterna i regionen och våra pedagogpengar skickar socialdemokraterna till Statarmuseet i Svedala.

1997 Visioner Fotevikens museum planerna för museet, hur går då det???
Nu hade vi mark och grundideen var maritim forskningscenter och uppvisande av skeppsteknologi med grunden i viking och medeltida skeppsteknologi. Vi hade givetvis Roskilde och vikingaskepps museet där som förebild. För att sluta cirkeln behövs nu de lokaler som skall utgöra museet bygga upp. Ett par hallar som slutar just i kanten på havet. Och där den glasade väggen utgör en fortsättning av de maritima lämningarna upp på land och in i museet. I dessa hallar kan vi så återskapa den skeppslämningar som ligger och väntar i magasin och på havets botten. ETT skepp för varje århundrade, och runt skeppet den maritima historien med sjöfart fiske och handel.  I de befintliga bassängerna från renhållningsverkets tid utgör en marinarkeologisk bassäng för förvaring av skeppsdelara och vrakrester. Denna bassäng utgör även en del av den museala verksamheten där besökarna kan skåda dessa lämningar i sitt rätta element – i vatten. Genom titthål och med undervattenkamera kan man följa och inspektera vrakdelarna på monitors i lokalerna där intill. De övriga  bassängerna utgör en historiks labyrint- här kan vi följa den nordiska mytologins sagor. – med fria konstnärer skapas en skådeplats där teknologi, effekter med ljud, ljus och lukt blandas med genuina rekonstruktioner. En upplevelse i bästa hollywoodstil. SE bara Yorks attraktion om vikingatid – med miljontals besökare. För besökare vill vi ha – styrd, betalande och övernattande besökande  ger de bästa pengarna till kommun och den lokala näringsidkaren – så det är den gruppen vi skall värna om. Den lokala befolkningen inte minst i Höllviken saknar också plats för föreningsaktiviteter, med mindre egna lokaler för den enskilda föreningen, en hörsal för större grupper med scen ett allaktivitetscentrum, en filmvisningslokal. Detta och mycket mera skulle man kunna integrera i den nya museebyggnaden. Ett kulturcentra för hela näset. En träffpunkt för gammal och ung – där kultur och kulturhistorien står inför dörren.

Vikingar tar över
Men visionerna fick vänta, Vikingatemat  med rekonstruktioner , skeppsbygge, experimentell arkeologi hade lyft detta detta 90 tal.  Björn reste och fick impulser , Sven skissade på idéer och så var vikingareservatet ett faktum. En mötesplats för föreningarna med koppling till hantverk, levandgörande, förmedling, experiment tog sin början. Allt under samlingsnamnet Foteviken museum med vikingareservatet.

 1997 -1998  Verksamheten fortskrider 
De vikingatida miljöerna utvecklas, allt fler besökande, Skolklasser, grupper blir allt fler. Plasthallar förfinas och börjar nyttjas för pedagogisk verksamhet, men också för grupper som vill ha guidad tur i miljöerna , prova på hantverk, pilbågeskytte ,  mm samt äta vikingamat, Grishals med rotfrukter och mjöd.  En lokal krögare tar hand om catering i de primitiva plasthallarna. Vi får fler bodar och stugor, Dessa nyttjas för övernattande skolgrupper och sedermera blir det till stugby .

1997 sven rosborn  utställning  skånska krig

1997 -1998  Verksamheten fortskrider på foteviken

De vikingatida miljöerna utvecklas, allt fler besökande, Skolklasser, grupper blir allt fler. Plasthallar förfinas och börjar nyttjas för pedagogisk verksamhet, men också för grupper som vill ha guidad tur i miljöerna , prova på hantverk, pilbågeskytte ,  mm samt äta vikingamat, Grishals med rotfrukter och mjöd.  En lokal krögare tar hand om catering i de primitiva plasthallarna.

 

1998-07-03 Bildar dotterbolag till stiftelsen Foteviken AB  556558-1998
Stugor, fastigheter samt restaurangverksamhet Allt med moms lade i bolaget 
 

1998 Fotevikens Museum,  föreningen SVEG, Stiftelsen Fotevikens Maritima Centrum, vikingareservatet Foteviken AB Historiska skepp AB.

1999-03-09  Höllviken
Ett nytt år med fortsatta spännande aktiviteter. Som vanligt kommer vi att i sommar försöka lokalisera fler vrak och besiktiga de som vi redan funnit. 

 29-30 maj    Kurs i smide med Bent                               390:-/person

5-6 juni        Kurs i tovning med Agneta Isaksson           340:-/”

19-20 juni    Kurs i matlagning med Bo Albrechsson     375:-/”

3-4 juli         Kurs i keramik med Leif Nilsson                350:-/”

3-4 juli         Kurs i bronsgjutnings med Ken Ravn          395:-/”

19-20 juni    Vikingaskeppssegling                                 200:-/”

30 juni-1juli Kurs i glaspärletillverkning

                    med Palle Dybdahl                                     250:-/”

17-18 juli    Kurs i träsnide med Povilas                        325:-/”

24-25 juli    Kurs i korgflätning med Staffan Låke         395:-/”

31-1 aug      Kurs i smide med Paul Riis                        395:-/”

7-8 aug        Kurs i vävning med Karin Albrechtsson     395:-/”

Hur skall den kunna förverkligas –
Ja först och främst måste vi väl vända åter till den period före stiftelsens skapande, den som var förutsättningarna att jag själv bland annat lag ner största möjliga tid i mer än tio år på att få det till stånd. En byggnation för museet och att Kommunen står för omkostnader kring öppethållande – precis som det var tänkt från början. Med alla de möjligheter till sponsring, fondmedel, EU pengar kan vi så få igång en verksamhet som med alla besökarnas plånböcker kan klar det övriga.

 Turism
Räcker det bara med sjö natur – nära till havet, underbara badstränder och tätt med golfbanor för att  täcka den lokala befolkningens  och den besökande turistens behov. Med stor sannolikhet nej. Men  rent krasst tjänar ju kommunen inte några pengar på den besökande turisten. Det är näringslivet som tjänare på det och då får väl de betala det, för på näringslivet tjänar inte kommunen hellre några pengar på. Det ända som kommunen tjänar pengar på är skatten som de boende betalar. Och kommuninvånarna har låg skatt, bra boendemiljö, massor av golfbanor och härliga ständer, så då är väl allt bra??? Men var blir livskvaliten av, den kulturhistoriska förankringen som är så viktig- samhörigheten med tidigare generationer och den unga generationen. Men kommunen har inga pengar – Robin Hoodeffekten slår så hårt! När man har en fast lön, ett eget kontor och en budget- blir livet ganska enkelt att leva. I alla fall på kort sikt.  Man har ju inga egna personliga ekonomiska bekymmer och de dagliga besluten som fattas baserar ju sig på  ens egna refernsramar. Vill man golfa en eftermiddag med arbetskollegor – heter det att man sammanträder på golfbanan, och det ger givetvis många intressanta uppslag, men vad kunde man gjort i stället – besluten vad innebär dessa. ibland måste man se bakåt för att se framåt ,annars får ma se upp, Citat Tage Danielsson som säger en hel del.

 Nu när bron kommer, den som skall lösa alla problem får man kanske se på såväl näringslivet som kulturen med andra ögon. Vi vet att det inte finns plats för storindustri i Vellinge kommun, inte hellre tung industri, de passar inte in i bilden men småföretagen ,butikerna, en satsning på IT företag – ett skånskt silikon wally är nog inte helt fel.  Många av dessa gurromänniskor vill nog stanna i kommunen på heltid och ha sitt boende här och då strömmar pengar in till kommunen. Troligen måste man satsa sig ur detta lågvattenmärke. Så hände under depretonen i USA. DE som reklamerade och satsade i de dåliga tiderna – de är de som i dag är det  stora och välmående företagen.

 Vad bör man så göra.
Vare sig vi vill eller ej kommer den besökande att strömma in till kommunen och deras underbara stränder. De sliter på dessa, står ivägen för lokalbefolkning genom sitt parkerande, pinkar bakom buskar, slänger skräp i naturen, men handla gör det inte – de har de handlat i sin kommun – resterna slänger de här.
Med ett samverkan med det lokala näringslivet – idet här fallet läs butiksägare och andra sevärdheter kan man i alla fall lugga dem på pengar som gör att änringslivet får ta del av dessa turisters plånböker. Samma sak gäller bussar – många vill ”se” näset, men de skall också handla. För att förstå denna  noermadiska rörelse måste man också ha vissa specifika moment klara för sig. D vill dricka kaffe, de vill se grejor, uppleva spännade saker som de kan fotografera och säga – jag har varit där och de vill pinka.

Om vi kan uppfylla detta och se till att det är riktig många sådana här behovstillfredsställare och ahha effekter måste de också stanna längre i kommunen och därmed natta över. Allt detta gynnar näringsidkaren som med sin välstinda plånbok välvilligt då även delar med sig till kommunen. Det ända som behövs är en viss investering från kommunens sida – så kommer det andra som ett brev på posten. Man behöver bara snegla bort mot Österlen – hur väl de lyckats. Dessutom finns det olika typer av EU bidrag som man skulle kunna nyttja i denna intressanta utveckling mot gynnsam, styrd ,kontrollerade betalande och övernattande turist

1.   Handlingsplan
Se över kommunens sevärdheter och besöksmål – gör en inventering av dessa och se sedan ur besökarens perspektiv.  Se till att bussar kan parkera och vända på strategiska platser, se till att offentliga toaletter finns att tillgå strategiskt, Se till att Bussar kan stanna parker vid fikaplatser och där kaffe och mat kan intas.

3.    Researrangörer/bussbolag
Gör en kampanj  tillsammans med företagarföreningen, näringslivet till bussbolag turist informatörer och researrangörer samt journalister. Producera Trycksaksmaterial,  Använd Internet som forum – e maila berörda med info, .– Bjud in bussbolagen på en resa genom kommunen med guidning, Jag tror nog att många näringsidkare subventionerar såväl mat kaffe som övernattning för dessa speciella kampanjgäster mitt i lågsäsongen.

Skylta upp sevärdheter och infomaterial.
Gör informationsmaterial som finns på turistbyrån om sevärdheter och en naturlig tur genom kommunen set från natur perspektiv, shopping, kulturhistoria, aktiviteter, golf etc.

Symbol
Skapa en symbol för Vellinge kommun- inte bara golf och stränder och Falsterbo Horse show utan allt det andra som skapar spänning. Nyttja kulturhistorien , nyttja fågelskåderiet och naturen. 

Nyttja Miljöcertifieringen, EU skyltningar vid infarter till kommunen och varför inte, även om jag talar i egen ska Vikingen som symbol. Ingen kommun har fullt ut nyttjat jagit denna symbol, men snart nog är det försent – någon tog iden före och då kan vi glömma att rida på denna viktiga världsomsusade myt som vikingen har. Och den dra turism.

 Mässor och besökare och vide besök.
Vi har i dag tillräckligt med material för att skapa en magnifik myt kring Vikingen i kommunen. Tänk bara att vi kan mobilisera vikingatida aktivitet, vikingamåltider, medverka vi mässor med hantverk eller bara att var med- fullt klädda som vikingar. Jag vet – det drar publik. Vi har ett skepp som eminenta gäster kan får ro och segla – ock vi kan ta det med oss dit vi önskar- på trailer. –Och obs – utan kostnad mer än kost och logi och köromkostnader. Detta kan vi bjuda tillbaka kommunens satsning på museet – om så önskas.

 Fotevikens Museums som attraktion.
Vi vet redan att vi drar folk- så 50000  , kan inte det vara något att satsa på. Hjälpa till med annonsering och informationsspridning inom såväl som utom kommunens och landets gränser. I år blir utbudet i Museibutiken blir ännu bättre, Mindre vandrarhemsboende blir stugboende klar samt restarangdel som kan erbjuda såväl kaffe och kaka som spännande vikinga mål o m därtill hörande drycker.

VetenskapligtVetenskapligt ger också detta reservat många nya dimensioner. Dels genom möjligheterna med den exprimitella arkeologin. Där husbygge, Båtbyggen utprovning och forskning med olika hantverkstekniker bortglömda och idag bara teoretiskt beskrivna många möjligheter.Det tillför vetenskapen inte bara möjligheten till utprovning men det ger också utrymme för nytolkningar och vetenskapliga och populära arkeologiskt beskrivna rapporter och publikationer. Dessa kan publicera dels i det tryckta formen men även förmedlas via Internet, film och multimedia presentationer. På så sätt ger det också adekvata uppgifter för intresserade, arbetslösa mm som så väl hantverksmässigt som produktion på olika media och moderna tekniker kan träna sin färdighet

 Vikingareservatet

Vikingareservatet som drivets i Museets regi kan ses ur flera perspektiv. En plats där arbetslösa får medverka med adekvata uppgifter. En plats för pedagogisk verksamhet för skola under vår och höstterminen. Ett besöksmål för den lokalt boende och för den betalade Turisten. Vikingareservatet är unikt. Platsen har en historiskt förankring, den är vacker utmed havet, den är tillräckligt stor för att skapa förutsättningar för att bli självbärande kulturplats. Vikingareservatet  har sin bakgrund från det att se till att skapa en kulturplats som belyste Vellinge och  Falsterbohalvöns storhetstid  700-1500 med den maritima miljön och aktiviteterna i spetsen- dvs fiske, sjöfart och handel. För att dra ytterligare publik till museet – skapades då tankarna kring Vikingareservatet. Möjligheterna gjordes genom den mark som kommunen ställde till förfogande samt den stora arbetslösheten. Genom att innanför en vall bygga upp ett samhälle från perioden 1000-1100 tror vi också att denna aktration kan skap mycket intressanta framtida möjlighter för museet såväl kulturhistoriskt som vetenskapligt som ekonomiskt.

Området 
Området skall bebyggas med ett fyrtiotal byggnader. Innanför vallen ligger husen tätt, man tar sig fram i de små gyderna mellan husen. Varje hus har sin speciella funktion. Här bor och verka hantverkare från när och fjärran. Man ”äger” ett antal veckor som man som hantverkare lever i sitt hus sedan kommer nästa familj och tar över. De andelsboende svara för skötsel och boendemiljön, utbjuder sina tjänster och produkter till den besökande samtidigt som man utgör en levande bild av historien i huset. 

Vikingatida vandrarhem
Andra hus är reserverat för boende” turister” som önskar ta del av vikingalivet. De får ”hyra” ett hus  under en vecka eller två, efter en  en halv dags inskolning i regler och vikingatid får de så låna en uppsättning vikingakläder, sedan ingår de i den lokala befolkningen i ”vikingareservatet” är med om de dagliga hantverksysslorna sköter sitt hus och utgör även de en levande bild av vikingen i sin miljö.

 

Pedagogiks verksamhet
Intresset från skolorna att använda området i pedagogiks syfte är mycket stort , de ser vi redan nu med första sesoongen bakom oss. Den kan växa och utveckla oerhört mycket och förlänger givetvis sesongen för vikigareservatet användningsområde – liksom kursverksamheten och andra gruppers och föreningars medverkande i olika aktiviteter.

Lägerskola – pedagogisk verksamhet
På samma sätt bildar lägerskolorna sin del av reservatets naturliga liv. En skolklass kan här leva vikingaliv en dag eller med övernattning i vandrarhemmet eller i ett av de större vikingahusen, med pedagogernas hjälp får de så prova på livet, teknikerna med från olika hantverk, spel och tävlingar, mat från den tiden. Givetvis kan de också samlas boende i ett antal vikingatält.
När skolsäsongen är slut – håller pedagogerna öppet i den pedagogiska verkstaden där far och son kan smida tillsammans med en hjälpande hand från pedagogen . Denna lokal utgör det första husen på området dvs strax innanför entrén och innan man går in i huvudmiljön innanför vallarna och utgör en spännande miljö för sig själv. Framöver kommer jaktslinga och andra prov i den pedagogiska verkstand medföra att man kan bli  Miniviking och även på distans följa och utveckla sina kulturhistoriska kunskaper via Internet. –man håller det vi liv – och så återkommer man även nästa sommar. 

 Kursverksamhet
Men även vuxna, redan bitna vikingar och noviser skall här få sin chansen. Kurser och seminarier i vikingatida hantverk baserade på veckotema kommer att pågå från tidig vår till sena hösten. Dessa arrangeras i samverkna med befintliga kursarrangörer. Vi tror mycket på samverkan.

 Kyrkan
Ett kors är rest och vigt på den plats där kyrkan skall stå. När så väl kyrkan är klar står det öppet för dop, bröllop, och inte minst konfirmationsläger. Med vikingen som tema.

Fotevikens Museum – Maritimarkeologisk historia
Den maritima historien kring Falsterbonäset har länge varit känd, källorna berättar om slaget vid Foteviken 1134, om sagans halör skulle ligga här är ett frågetecken. Fynd och källmaterial vittnar också om Skanör och Falsterbos storhetstid, borgarna, kyrkor och skeppsfynd mm. Falsterbo Museums undersökning och omhändertagande av Falsterbobåten samt museets samlingar vittnar också om det intresse vi människor har av vår närhistoria. När Esse Eriksson på mitten av 60 talet från luften upptäckte en körkformation i vattnet kring inloppen av Foteviken skulle det bli upptakten till en ny epok – med den maritima arkeologin och intresset som ledstjärna.

1981 gjordes en större undersökning av Fotevikens inlopp. En stenspärr med pålar undersöktes tillika med 5 skeppsfynd varav ett vrakfynd bärgades. En grupp frivilliga som medverkade fortsatte sedan undersökningarna och kartlade nya och tidigare fynd kring Falsterbohalvön. Detta resulterade i ett 40-tal fynd varav ett par har säkrats och dokumenterats närmare. Tegelvraket från mitten av 1500-talet, en otroligt välbevarad skeppslämning där skeppet finns kvar under sanden från reling till köl. Lasten med hundratals tegelpannor och stenar har effektivt skyddat skeppet där det sjönk. Knösenvraket från 1100-talets mitt blev undersökt under 2 säsonger och är i dag väl dokumenterat. Skanörskoggen daterad med dendro till 1390 ligger strax väster om Skanörs gamla borg. Den utgör idag en plattform för ett vetenskapligt arbete samt en rekonstruktion i samverkan med ett arbetslöshetsprojekt i Malmö Kommun. Denna ideella grupp samlade sig inom ramen för den marinarkeologiska intressegruppen och har i mer än 10 år aktivt undersökt Falsterbohalvöns intressanta vatten efter maritima lämningar Med intresset från kommunen och i samverkan med Falsterbo Museum bildade 1993 dessa två tillsammans med den marinarkeologiska intresseföreningen SVEG, Stiftelsen Fotevikens Maritima centrum med avsikt att under mer fasta former fortsätta de maritima undersökingarna och sprida kunskap om näset historia. Målsättningen var bland annat att skapa ett centra för forskning och ett museum.

1995 fick Stiftelsen av kommunen tillgång till mark på Hammarsnäs. På denna mark kunde man sedan påbörja uppbyggnaden av målen.

1996 stod Stiftelsens forsknings- och adminstrativa byggnad klar. Samma år erbjöds de första publika arrangemangen där man kunde få en inblick i historien.

1997, första säsongen för Museet, satsade man på kulturhistoria med upp mot 30.000 besökare varav 6.000 skolbarn.

1998 ett mindre vandrarhem med 34 sängar som även är utbyggbart. Kafé och restaurang med vikingamat på menyn är i slutskedet av planeringen och förhoppningsvis klara till sommarsäsongen. En satsning på en pedagogisk verkstad för gammal och ung förstärker skolverksamheten över sommaren och ger familjen verkligen ytterligare ett intressant utbyte av Fotevikens Museum, liksom satsningen på djur med höns, får och ev. islandshäst. Samt att under hela sommaren skall rökeriet vara igång torsdagar och vikingabak på tisdagar där allmänheten kan få sig en smakbit. Givetvis satser vi på ett nytt publikrekord under vikingaveckan och hela sommaren kör vi temaveckor med olika vikingaaktiviteter.

 En vision
 På den utsökta platsen upphöjd i direkt anslutning till havet och vid fästet av Falsterbonäset  ligger den platsen som dels kan ge Höllviken en plats på kartan och en oerhört intressant kulturhistorisk plats. Här har basen nu skapats och ger möjligheter inför 2000 talet ”när bron kommer”. De unika skeppsfynden som i dag finns samlade dels på havets botten men även i magasinen kan ge ytterligare en intressant och spännade upplevelse på Fotevikens Museum. Precis som urspungstanken skall man här kunna få uppleva Falsterbonäsets storhetstid från 900-1500 talet. På området uppför vi en byggnad, ett kulturcentra som slår upp sina glasportar direkt i vattenbrynet. Här inne kan man vandra genom århundradena. Varje århundrade utgår vi från ett skeppsfynd och runt skeppet kommer århundradet historia med sjöfart, fiske och handel.Till denna byggnation kopplar vi så en större hörsal, en samlingsplats för arrangemang, föreläsningar, och träffar för gamla och unga. I anlutning till byggnaden finns också lokaler för det lokala föreningslivet och näringslivsföreningarnas kansli. I de befintliga bassängerna, som bildar källaren för kulturcentrats och museets hallar kan man göra en tidsvandring i den nordiska mytologin. Ett arbetslösprojekt med fria konstnärer, hantverkare mm får här ett adikvat projekt där fakta är känt men uppdraget, lösningarna och det konstnärliga utförande liksom projektets genomförande kommer att stärka den enskilda individen och göra henne/honom mer mogen för nya utmaningar inom arbetslivet. En av bassängerna fungerar även som museemagasin för vrakdelar och för att besökaren skall kunna se vraken på plats.

 De tre hallarna som idag bland annat inrymmer Valhall, för fest och pedagogisk verksamhet, förråd och kommunens uppställning för reservkraftsaggregat skulle man med lätthet med nytt tak och isolering kunna skapa ett första steg mot en utställning av sjöfart.  Fynden, Falsterbobåten skulle kunna flyttas och rekonstrueras, Falsterbopråmen ligger i magasin i Lund. Foteviksfyndet är nu färdigkonserverat i källaren på Malmö Museum och väntar på att hamna på magasin eller hos oss i en utställning. Dessutom finns många intressanta fynd som väntar i havet, tegelvraket t.ex.
Nu när vi skall bygga koggar i Malmö har vi Skanörskoggen som förebild och då skulle man kunna lyfta resterna i en hel bilt och placera i en av bassängerna. Precis som med Vasa som låg i ett 20-tal år och sprejades med konserveringslösning mellan besöksgrupperna så kan man göra med Skanörsvraket. Om vi satsar nu på detta har vi hela den synergieffekt och publicering som koggprojektet kommer att ge oss. Om vi satsar finns sponsorer som också är välvilliga att medverka men då behövs det att man ser att kommunen är med och satsar. Nu när dessutom kultursponsring är skattefri kan man säkert räkna med stöd även från Gad Rausing.

 Vikingen
 Inte bara för att jag själv tycker det är intressant men bevisligen ligger det ett mycket stort värde i ordet Viking ur turistisk synvinkel. Ingen kommun idag har nyttjat eller använt det i sin image ännu. Om vi vill att turisterna skall komma måste vi också ge dem mer än badstränder och golf. Saker som man redan vet och redan kommer för. Vi måste skapa nya intressanta besöksmål som dessutom inte är väderberoende, dvs att sol krävs. Vi kan dessutom förlänga vår turistsäsong.

 På mässor, i kampanjer, på nätet och varför inte vid våra kommungränser. Här borde man sälja in kulturhistoria som Vellinge kommun har att erbjuda, använda vikingabegreppet och jag tror att man klart kan lyckas att få ett ökat intresse för såväl invånaren som den lokala näringsidkaren som den besökande turisten.

 Skeppsbygge, lapouri erik hemlösa etc

 Förenings livets på foteviken  - medverkande

Redan i dag är flera föreningar aktiva. En grupp i föreningen SVEGs medlemmar har bildat en ett skeppslag kring Erik Emune. Ett annat har bildat kring bågskytte. En grupp frivilliga varav en del tidigare medverkande inom ramen för Arbetslöshetsprojektet har bildat Halvdanerna. Friluftsfrämjande har varit igång i mer än ett år – byggt ett eget hus med egna och tillsammans med oss integrerad aktiviteter.
Skånska gårdar – med intresse för hus bygge förlägger sitt årsmöte här och målet är bland annat skapa kursverksamhet kring klinehusbygge. 4 H har medverkat och nu när djuren är på gång räknar vi med att återskapa ¤H på platsen med ett vikingatema som specialitet. 

 1991 Marinarkeologiska utbildninga materialet?
Allt fick dock sin början och det marinarkeologiska arbetet fortskred. Ett utbildningsmaterial med 500 sidor och 3.5 timmar film  för sportdykare i marinarkeologi producerades, knösen och andra vrak gjordes vetenskapliga och populärvetenskapliga sammanställningar, foteviksprojekt med att söka efter marknadsplatsen kunde under otraditionella former gå vidare – likaså hela undersökningen och rapport sammanställningen av den mest bevarade koggen  i Sverige.

1996 Vikingaveckan
År 1996 arrangerades den första vikingaveckan på Näset. Fotevikens Museum drog i gång kampanjen för att uppmärksamma områdets spännande historia. Margareta Leide Johnsson gav prov på sin grafiska skicklighet och komponerade loggan till arrangemanget. En viking bakom en stor och rund sköld höjer sitt svärd och i bakgrunden ses ett vikingaskepp.

Veckan avhölls i blygsam skala 1996. Men grunden var lagd för något stort framöver … Inför vikingaveckan i sommar hade loggan byggts på. På affischen stormade nu vikingar in på stranden från ett vikingaskepp och Fotevikens museum var inte blygsam med att ha en spännande och dragande rubrik: “Slaget vid Foteviken“. Marknaden byggdes upp kring det stora slag som 1134 troligtvis stod på den strand där museet är beläget. Slaget, som var ett av de största nordiska slagen under vikingatid, omtalas ha stått just vid marknadsplatsen vid Foteviken. Under vikingamarknaden restes minnesstenen över bl.a. slaget vid Foteviken 1134.

Även om veckan hölls till minnet av en blodig händelse blev innehållet anno 1997 desto fredligare. Vi vill ju ha det så, i vår moderna tid. Tack och lov för det! Vikingamarknad, hantverkskurser och skepp med mängder med skickliga aktivitetsutövare som har historia som specialitet mötte upp … det var så årets vikingamarknad firades. -"Det finns flera vikingamarknader runt om i Norden men med årets marknad här nere vid Foteviken ville jag prova något nytt som kunde vara användbart för framtiden", säger museichef Björn Jakobsen. "I anslutning till marknaden höll vi därför hantverkskurser i olika forntida tekniker. Vi hade förmånen att få hit några av Nordens skickligaste hantverkare inom sina respektive yrken. Det var verkligen mycket duktiga och trevliga kursledare."-"Kan du ge exempel på vad du menar med forntida tekniker?"-"Ofta får man den känslan att vi i vår moderna tid gör allt så fulländat. Allt man gjorde förr var enkelt och lite primitivt. Så var det ju givetvis inte. Det lättaste sättet att förklara vad som innefattas i begreppet forntida tekniker är att se vilka kurser vi hade under veckan. Här fanns t.ex. kurser i glaspärletillverkning, smide, repslagning och i konsten att segla på gammaldags sätt, s.k. "råsegling". Man arbetar med händerna och bygger upp en hantverksskicklighet som har sin bas i gammal tradition och i egen målmedveten träning." Vikingamarknaden innehöll också sådan mera traditionell försäljning som återfinns på marknader. Tro för den skull inte att det var frågan om att kopiera någon av de moderna skånemarknaderna typ Kivik eller Sjöbo. Nej, den som sökte efter plastleksaker och "hemmalagad godis" gjorde sig inte besvär. En mängd hantverkare från hela Norden hade mött upp och det var många besökare som gick från marknaden med någon spännande, gammaldags hantverksprodukt. Det var t.o.m. många som gärna ville köpa smedens vackra hjälm, men se, där blev det stopp.-"Den är inte till salu!" blev svaret på kort, kärnfull danska. Någon eldslukare - alla s.k. historiska marknader verkar ju ha en sådan - fanns inte på plats. Arrangörerna hade inte kunnat finna att man hade den typen av underhållning på vikingatiden. Däremot flödade berättarkonsten, en fin gammal nordisk tradition. Inför talrika lyssnarskaror berättade Jerker det livfullt om asaguden Tors äventyr och i månget barnaöga tindrade det som det bara kan göra i just ögon på barn som lever sig in i något. Museets guider var heller inte dåliga berättare. Åtskilliga besökare fick en stor portion historia på ett annorlunda sätt.
Denne glade norrman hade gjort färden till Foteviken för att sälja sina många fina alster, bl.a. egentillverkade glaspärlor. Många förvånades över det faktum att Skåne är ett världen i miniatyr. Man verkar ha det mesta här! Ta bara historien om Wilhelm Tell - han med pilbåge och äpplet på sitt barns huvud. Det äldsta belägget på den historien finns i Skåne - Danmark och händelsen utspelades vid kung Harald Blåtand hov på 970-talet. Tyvärr schweizare, ni har stulit er nationalberättelse från oss sydskandinavier. Men - med det vanliga skånska gemytet har vi givetvis överseende med detta!
Men så var det ju det här med tidpunkten för marknaden. Slaget stod ju vid pingsten 1134 som enligt källorna inträffade den 4 juni. Var inte arrangörerna två veckor försenade i år?

-"Kan kanske tyckas så men det är faktiskt rätt tid på året trots att datumet inte stämmer. Det låter lite kryptiskt men så är det faktiskt", säger Sven Rosborn. "Det hänger samman med ett vår kalender inte är densamma som den man hade förr. Allting blev förskjutet när man på 1700-talet gick över från den s.k. julianska tideräkningen till den gregorianska."

1997 Framtidens kultur
År 1997 fanns det möjligheter för officiella institutioner och museer i Sverige att söka pengar från den statliga Stiftelsen Framtidens Kultur. Från denna fond erhöll stiftelsen medel för ett tvåårigt projekt. Tillsammans med representanter från Landsarkivet i Lund utarbetades ett digitalt hjälpmedel i konsten att läsa äldre handskrifter. 

1997-12-17 Blott och vintermarknad Höllviken
Lördagen den 20 december arrangerar vikingagruppen Halfdanerna på Fotevikens museum årets sista vikingamarknad i gudarnas boning Valhall i Höllviken. Här säljer vikingar från norden sina varor såsom, skinn, smycken, redskap, textil m m. Marknaden öppnar kl 11.00 och stänger kl 16.00.

  MIDVINTERBLOT  Kl 13.00 "blotar" vi för kanske första gången på 850 år till gudarnas och framförallt till Frejs ära. En ceremonimästare (Erik den röde) från Danmark håller i trådarna och här ges allmänheten tillfälle att offra en gåva till någon lämplig asagud. "Blotet" under vikingatid var ofta både blodigt och våldsamt. Levande offer såsom grisar, får och getter var vanligt, t o m människor kunde offras för att blidka gudarna. Vi Halfdaner, kommer dock ej att vara fullt så blodtörstiga utan föreslår att den som vill offra något tar med t ex vete, korn, frukt, nötter, fisk, kött och öl eller något annat som skulle behaga gudarna. 

TVfilmningar tar farten – vikingatiden är i ropet

  1997 Runsten rest
Exakt klockan 14.00 lördagen den 14 juni 1997 fick Skåne en ny vikingarunsten. Den är ett värdigt, men sentida stenminne som nu sällar sig till de drygt hundratalet "riktiga" runstenar som redan finns i Skåne. Självklart kan stenen i nuläget inte jämföras med de runstenar som idag har ca tusen år på nacken. Men om tusen år står den kanske kvar och minner om den historiska händelse som var anledning till att den höggs med mäktiga runor. Björn, Göran, Stellan och Erik innan resningen av runstenen...

Erik Röde heter runristaren. Det man kanske undrar över är om det inte är vanskligt att resa en sådan här sten utan årtal och med texten i gammal ordföljd? Finns det ingen risk för sammanblandning med originalstenar i framtiden? Erik Röde skrattar med hela ansiktet och det lilla pipskägget vippar. Sedan sätter han in sin långskaftade pipa i munnen, och säger på sitt lugna och säkra sätt:  "Nej! Även om jag försöker använda varje del av det vikingatida formspråket har jag min speciella stil - på samma sätt som alla dåtida runristare hade. För säkerhet skull har jag ett avtal med danska Nationalmuseet så att de till sitt arkiv får en dokumentation av alla runstenar jag gör." Erik Röde hade hela sin familj med under vikingaveckan. Bredvid runstenen stod hans stora vikingatält och här firades familjeliv. Det hela gav en äkta bild av livet för tusen år sedan. Normalt ser man ju på museer bara rekonstruerade miljöer med vikingainteriörer där t.ex. en skinnklädd vagga med en docka kan ses hänga. Vaggan hängde också i Eriks tält men utan docka. Istället var den ockuperad av en ung familjerepresentant. Här var det inte skådespel eller teater. Detta är ett sätt att leva som kanske är väldigt främmande för de flesta moderna människor.
Runstenen invigdes högtidligt av kommunfullmäktiges ordförande Göran Holm med hjälp av Stellan Karlsson från Falsterbonäsets mu-seiförening och Björn Jakobsen från Fotevikens Museum. Dessa tre herrar lade en gång grunden för stiftelsen Fotevikens Maritima Centrum och nu sken de av stolthet. Göran Holm poängterade i sitt invigningstal inför de talrika åhörarna att Fotevikens Museum var en stor tillgång för kommunens inne- vånare och att man på kort tid hade åstadkommit en kulturinsats som redan började ge genklang i hela regionen. De tre herrarna tömde sedan gemensamt ett krus mjöd över stenen.
Vad står det då på denna ristade - eller egentligen "huggna" - runsten? "GÖRAN, STELLAN OCH BJÖRN SATTE STEN DÄR MÅNGA  DRENGAR DOG. PUGNA  FORENSIS LEVER ÅTER. ERIK DEN RÖDE RISTADE."
- "Men jag har en speciell besvärjelse på slutet", ler Erik knipslugt. "Där står Alu, Alu, Alu. På fornnordiska betyder detta att man åkallar öl tre gånger!" Fotnot: Texten åsyftar slaget vid Foteviken 1134 där många stormän dog. Kungens storman kallades förr för "dreng". "Pugna Forensis" är ett citat av den latinska originalberättelsen om slaget "vid marknadsplatsen".
Erik Röde under huggaretagen. Pipa och tobak hade dock inte vikingarna men i övrigt var arbetet mycket tidstroget och resultatet förbluffande vackert. 

1997 Seminarie gav ny teori om Fotevikslaget

(Ur tidskriften Marinerat 1997)

Vikingaveckan 1997 avslutades på måndagen 16 juni med ett vetenskapsseminarie om skepp och skeppsbyggnadsteknik samt om 1000-1100-talen med slaget vid Foteviken 1134 som bakgrund. Ett antal av Nordens skickliga forskare och sakkunniga hade ställt upp. Niels Lund från Köpenhamn höll ett föredrag om de militära aspekterna kring slaget 1134. Här lanserade han faktiskt en helt ny teori om bakgrunden till den blodiga sammanstötningen

Niels Lund frågade sig varför det varit så viktigt för historieskrivaren Saxo att speciellt betona att slaget stod vid pingsten. Saxo, som skrev sin historia i slutet av 1100-talet - alltså inte speciellt långt efter det att händelsen ägt rum - framhåller nästan på ett överdrivet sätt just pingsten som tidpunkt för händelsen. Jämför man med hans övriga Danmarksbeskrivning är han minsann inte speciellt precis i sina tidsangivelser. Varför då så noggrann när det gällde slaget 1134? Kunde just pingsten ha varit avgörande för att händelsen ägde rum?

Under tidig medeltid var det kungen som kallade ut ledungsflottan, dvs krigsflottan. Från varje del av det danska riket var man tvingad att ställa upp med skepp och manskap när kungen kallade och rikets värn påkallade krigsinsats. Det var en stor flotta som den danske kungen på detta sätt kunde uppbringa. Kanske uppgick den till 2-300 stora krigsskepp. Men förutom att samlas när krig hotade var det säkert behövligt att man kontinuerligt möttes varje eller vartannat år för att hålla stormannarådslag och mönstring av stridskrafterna. Och, här kommer Niels Lunds teori, pingsttid kan ha varit lämplig tid för sådana återkommande möten.

Var slaget vid Foteviken verkligen ett regelrätt invasionsförsök av kung Niels och hans son Magnus eller överrumplade motståndaren Erik de två när han utlovat att man skulle hålla ett fredligt ledungsmöte stormän emellan? Kan det ha varit så att kung Niels kommit till Foteviken med stor härmakt men med avsikten att försöka hitta en fredlig lösning på stridigheterna mellan honom, den lundensiska kyrkan och tronpretendenten Erik? Genom att Erik med bl.a. sitt rytteri överrumplade de intet ont anande på stranden var katastrofen ett faktum. Man var helt enkelt inte förberedd på strid.

Denna teori skulle också kunna ge förklaring på varför det var så många biskopar med i kung Niels följe. Förhandlingarna under ett eventuellt förlikningsmöte skulle ju i hög grad handla om hur den danska kyrkan skulle ställa sig till den tyska kejsarens krav på att Bremen - Hamburg åter skulle bli ärkestift över hela Norden.

Inte mindre än fem biskopar stupade på stranden, däribland Henrik, landsflyktig biskop från Sigtuna. I den allmänna röran var det lätt att hugga ner vem som helst. En av seminariedeltagarna konstaterade efter inlägget att: - "Vi borde kanske istället för slaget vid Foteviken kalla det för massakern vid Foteviken."

  kortas

1997 När skånska Fredshög blev en helig plats
Agaton TV tillsammans med Bo G Eriksson håller på med en faktarik och spännande dokumentärfilm om vikingatiden, "Vikingasagan". När filmen är färdig kommer den att visas runt om i världen. Som alltid när Agaton TV är med kännetecknas arbetet av noggrannhet och krav på fakta innan kameran startar.

Man valde att få hjälp från Fotevikens Museum med några av de viktigare scenerna, stormningen av klostret vid Lindisfarne 793, invasionsflottan under segel till sjöss och begravningen av en vikingahövding vid Volgas strand. Eftersom sju vikingaskepp kommit till marknadsveckan och dessutom en mängd vikingafighters från England och Norden, kunde man få praktfulla scener.
Vikingar stormar fram på skånska sydkusten, förlåt engelska ostkusten!

En kväll skulle så det historiska anfallet på klostret göras. Lindisfarne, eller "Den heliga ön", var ett munkkloster på Englands östkust och det var här nordiska vikingar för första gången på allvar gjorde sin entré inför Europas då mera s.k. civiliserade värld. I den samtida Anglo-Saxon Chronicle läser vi:

"793. I detta år visade sig förfärliga järtecken över Northumberland, vilka högeligen skrämde upp befolkningen: det förekom sällsamma ljungeldar, och eldsprutande drakar sågs fara genom luften. En svår svält följde tätt efter dessa tecken, och litet senare samma år, den 8 juni, förstörde hedningarnas härjningar bedrövligen Guds kyrka på Lindisfarne med plundring och dråp."

Simeon av Durham skrev på 1100-talet om händelsen:

"Och de kom till kyrkan på Lindisfarne och lade allting öde med ohygglig plundring, trampade ned de heliga platserna med besudlade fötter, grävde upp altarna och bemäktigade sig den heliga kyrkans skatter. De dödade några av bröderna; några tog de med som fångar; många drev de bort nakna i det de överöste dem med smädelser, och några dränkte de i havet."

Visst vet vi att man i Skåne kan hitta miljöer från hela världen. Men visste ni att strandängarna vid Fredshög mellan Höllviken och Trelleborg är en kopia av Lindisfarne? Under ett förvånat beskådande av mängder med får, stormade den väldiga vikingaflocken fram från havet. Som åskådare blev man lite orolig för hur det skulle gå för de tre stackars munkar, till vardags arbetande vid Fotevikens Museum, som väntade i buskarna på att låta sig gripas och dras ned till skeppen. Denna lite kalla kväll på ängarna invid Östersjön blev historien mycket påtaglig. Man förstod nu hur hemskt det säkert har varit den där sommardagen den 4 juni 793. Museichef Björn M Jakobsen fick spela död vikingahövding, en mycket färgstark roll. Från det engelsk-skånska Lindisfarne förflyttade sig filmteamet efter några dagar till det rysk-skånska Volga. Löddeå visade sig uppvisa förträffliga likheter med denna ryska flod. Här inspelades de berömda scenerna när en död nordisk vikingahövding blev bränd i sitt skepp, berättat av en arabisk köpman som var ögonvittne till händelsen.

1998 Marinarkeologi avlämnas till Malmö museer

Ursprunget för den verksamheten som idag bedriv är den marinarkeologiska aspekten. Med fynden av spärren och de fem vikingaskeppen i Fotevikens mynning uppmärksammades också behovet av en marinarkeologisk forskning. Precis som miljön är det som döljs av vatten något vi inte ser och därmed inte så viktigt.
Näset historiska perspektiv med inte minst de kända vraken som blir allt fler i dag har sin historiska förankring i falsterbonäset storhetstid. Men det är inte bara skeppen som är marinarkeologiskt intressant. Hela den maritima miljön med av människan nyttjande och bebyggelse baserade en gång i tiden på transporter på vatten. Man bodel levde vid vattnet, man bygge spärrar, brygganläggningar mm. Genom strandlinjeförskjutningen sjunker hela tiden större delen av Skåne fortfarande ner i vattnet. Därför kan vi i dag finna boplatser från senåldern på både 5 och 10 m djup runt den skånska kusten.
Vi började med att undersöka vraken kring Falsterbo, Sedan har vi med stor noggrannhet inventerat Skåne för skeppsförlisningar och vrak. I dag är upp mot 1800 indikationer kända.

 Historia
Till början som ideell förening var vi ett stöd åt Sjöfartsmuseet i Malmö –deras drivfjäder och rusurs av människor och utrustning och vilja.

Men endast två person på museet var egentligen intresserad av marinarkeologin på museet när så den ena flyttade och den kvarvarande, som egentligen inte hade med marinarkeologin att göra utan hade hand om konserveringen så fick detta allvarliga konsekvenser för den maritima miljön i södra  Sverige och Skåne. Det resulterade bland annat i att hela undersökning inför Öresundesbron förlades till dansk sida. Det hette att Vi hade inga marinarkeologier i Sverige. Strandfynd kring Näset förfarandes och blev havet och människorna rov, till trädgård eller som delar till strandbålen. 1998 sade Malmö Museum upp sin roll som ansvariga för marinarkeologin- ett politiskt beslut  an Malmö Kommun och museinämnden.
Det var en av de orsaker som gjorde att vi ansåg att något måste göras och var en naturlig del i Skapande av Stiftelsen och Museet här ner.
Men att bli accepterad som nytt museum och att kunna på visa kontinuitet, lokaler, behörig personal skulle visa sig att det inte var allt för lätt.
Vägen har varit lång, men nu har vi behörig personal, adekvata lokaler, status som kommunalt museum, teknik utrustning och kunskap för att ta ett marinarkeologiskt ansvariga. Vi sitter nu också med i Marinarkeologiska Rådet.

När nu Skåne blir ett län och museiutredningen vill skapa ett museinätverk där de individuella museerna har olika ansvar och profiler kan man konstatera att ingen har varken tanken, kunskapen ,resurserna eller intresset för marinarkeologi  i Skåne , förutom vi.
Det stora ansvarskriget för arkeologin står mellan, Malmö Museer och kristanstad Länsmuseum och Kulturen i Lund. Då plötsligt vaknar en annan avdelning inom Malmö Museer –Den Statsantikvariska. De är de som  nu gräver landdelen för anslutningsvägarna till Bron. De har tidigare haft undersökningsansvaret för Malmö Kommun. Länet när det gäller Uppdragsverksamheten i övrig har UV syd  svarat för undantagit Lund som kulturen själva svarat för. Statsantikvariska avdelningen byggde Sven Rosborn upp på och 70 talet innan han tog över Stadsmuseet. Man kan nu fråga sig varför denna arkeologiska avdelning vill ta över även Marinarkeologin i hela Skåne? Upp uppkomling – skapar man givetvis viss förtrödenhet – så är tyvärr idag våra förhållande med Malmö Sjöfartsmuseum. Med Sven Rosborn med i bilden – skapas troligen även en viss förtrödenhet från hans gamla underställda. Det viktigas dock är att som ansvariga kommer man åt pengarna och ”projektledningen” restan skall man köpa och det blir givetvis ett mycket bra tillskott i kassan – men hur vad och på vilka grunder och har man den kompetens att projektera, planera, analysera, och ta tillvara och bedöma det marinarkeologiska materialet. Svar Nej – men pengarna får man.

 1998 bildades foteviken AB , 
dotterbolag till stiftelsen för att som organisation ta hand om moderna fastigheter, material och momskostnader, konsulttjänster etc.
Verksamheten kunde nu indelas i museala verksamhet där den pedagogiska förmedlingen, hantverket, experimentella arkeologin var en, driften av de levande miljöerna men entré lokal var kopplad till Den museal verksamheten.,  Drift underhåll, projekt, administration, ekonomi,  sponsorverksamhet, stugverksamhet,   Arrangemangsverksamhet, var kopplad Foteviken AB, DE arbetslösa var integrerade i Stiftelsens verksamhet och integrerades i dagligt arbete i organisationerna i relation till bakgrund och kompetens med avsikt till nytänkande och utveckling som individ in i arbetslivet igen. Många goda exempel finns på detta.
1998 var året som Malmö kommun in i bilden och berättade att man hade arbetslösa och medel men inga idéer. 

1998 – 2002  Koggprojekten fortsatte från

1998 Koggarna
Så nu är det åter igen beslut dax inte minst för mig själv. Nu handlar det inte bara om att driva Fotevikens Museum med marinarkeologin och vikingareservatet vidare, nu gäller det även ett nytt stort projekt . Att bygga koggar. I och med vi nu start upp Malmö kogg ett projekt där vi skall leda verksamheten med att bygga, rusta och informera om koggar i Samverkan med Malmö stad blir ett nytt beslut tagit för mig själv och personalen på museet. Vi är på god väg in en  spännande framtid inför 2000 talet som kommer kräva många spännande beslut för att genomför visionerna om att bygga ett museum inför 2000 talet och att medverka till den spännande satsningen på koggar i Malmö.
 

1999 Byalagets och Erik emunens båtlag  bildande
Som en del redan vet har en vikingagrupp skapats inom ramen för föreningen SVEGs verksamhet. Syftet är den experimentella arkeologin. Gruppen går under namnet Skanerna. Mycket kommer i år att handla om vikingatid och medeltid. Med seglingskurser och aktiviteter för alla medlemmar.Vi börjar den 20 mars med första träffen och därefter fortsätter vi hela sommaren. Vi kommer att försöka träffas varje lördag mellan kl 10.00 och 16.00. Meningen är då att vi skall kunna umgås, fika och hålla på med vikingatida aktiviteter och kurser. På vårkanten blir det givetvis även rustning av vårt vikingaskepp Erik Emune. Man kan även nyttja våra lokaler och göra sina egna vikingakläder, skor, utrustning och kistor. Under sommaren gäller samma tider men när vi väl sjösatt Erik Emune kan vi segla och ro mellan kl 13.00-16.00. Vi hoppas att detta skall bli till mycket nöje med många spännande aktiviteter hela sommaren för alla.

12-20 juni blir det seglingskurs för de som är intresserade. Det är den danske skepparen Bo Jörgen Nielsen som tar oss ut på havet och lär ut sina kunskaper. Lördagen den 12 juni vid skymningen skall ”Slaget vid Foteviken”äga rum och där har Erik Emune en avgörande roll.  2-4 juli håller vi vikingamarknad i vikingareservatet och givetvis skall Erik segla strandnära denna helg. En tripp i slutet av sommaren är planerad till Helge å. Vi drar Erik på trailer till Tossebro och tillsammans med ett nytt vikingaskepp från Kristianstad tar vi oss hela vägen ner till Åhus. Vi slår upp en camp på vikingavis - kanske dyker vi på spännande platser. Mer detaljer kommer.  Följ med till Turkiet och segla Heimlösa rus mot de ryska fjordarna. Planer finns också att med Gaia, en kopia av Gokstadfyndet segla till Borre i Norge efter marknaden på Foteviken den 5 juli och medverka vid vikingamarknad där fram till den 12 juli.

 1999 KOGGprojektet bredda verksamheten för museet och de ideella verksamheterna  med medeltiden

 Museet, stiftelsen, etc Mellan 1999 och 2003 var en stor grupp inom stiftelsen engagerad i reserach, forskning och rekonstruktionsarbete för att i experimentellt och vetenskapligt syfte återskapa en fullskalekopia av den marinarkeologiska fyndet av det till året 1390 daterade koggvraket som stiftelsen påträffat utanför Skanör, den s.k. ”Skanörskoggen  Vi presenterade då en ide om att bygga ett antal medeltida koggar som vi var intresserad av att få byggt, testat vetenskapligt. 3 grupper startades. Varvet i Malmö med ett 20 tal deltagare som skulle under vår ledning (vilket innebar att vi kunde anställa arbetslösa och i stiftelsen  arkeologer och byggledning  från Vellinge kommun, 

  Data och informationsteknikgrupp som skulle dokumentera i bild, text, video, hemsida projektet och under ledning lära sig tekniker, programvaror etc. ett 10 -15 tal personer engagerades här och vi kunde anställa ett par personer som handledare till detta. Den tredje gruppen var historiskt hantverk, med syfte att kunna tillverkar material, kläder , utrustning möbler etc vikingatid och medeltid till miljöer och skepp. Detta utgjorde en stor grupp om ca 20-30 deltagare. Vi kunde här återigen anställa hantverkare som var kopplade i arbetslösprojekt till stiftelsen.  Experter från hela norden togs in och en fantastiks kunskap samlades upp gjordes och dokumenterades för framtida bruk.

 Tänk! När kanotklubben i Löddeköpinge paddlade förbi inspelningsplatsen, var det som om man för ett kort ögonblick tyckte att de talade ryska!

 Björn utveckla

1999  

Bildar NSLF EXARC DVA ETC

 MARINARKEOLOGISK KONFERENS I ROSKILDE – Gad Rausing

SÖKNING KRING NÄSET med båt

 ALU TIDEN

 Bussen runt till alla platser

 Lisbeth och toaletter

 CAMPEN VID KANALEN 

 Tegelvraket

 Koggen fyndet

 Besök på Flotten med turister

 Harry A

 Leta plats

 Bygga erik och lapuri samt små båtar

 Flytten till högen

 Inventering sverige

 Marinarkeologisk konferens i skanör

 Marinarkeologisk  utbildningsmaterial

 Putte pissar
1999 EU projekt – nästa fasen i den finasiella delen av foteviken
Beträffande EU pengarna kom dessa in från EU via kommunen och därefter till Stiftelsen som genomförde ett av sina första EU projekt med kommunen som med part. 
1999 och 2003 en stor grupp inom stiftelsen engagerad i reserach, forskning och rekonstruktionsarbete för att i experimentellt och vetenskapligt syfte återskapa en fullskalekopia av den marinarkeologiska fyndet av det till året 1390 daterade koggvraket som stiftelsen påträffat utanför Skanör, den s.k. ”Skanörskoggen”  

1999  NSVL Genom stiftelsens internationella kontakter blev stiftelsen inbjuda till ett Interreg III B projekt för Nordsjöområdet. North Sea Viking legacy.  Stiftelsen medverkade i hela projektet som observatörer. Projektet pågick under 1999 till 2002 och hade till syfte att identifiera vikingatida lämningar och synliggöra dessa. Olika metoder för information med skyltning i naturen var en viktig del i förmedlingskonceptet. Till detta hörde också uppläggning av stigar i naturen där det kulturhistoriska landskapet visualiserades. 

1999 Genom stiftelsens internationella kontakter blev stiftelsen inbjuda till ett Interreg III B projekt för Nordsjöområdet. North Sea Viking legacy.  Stiftelsen medverkade i hela projektet som observatörer. Projektet pågick under 1999 till 2002 och hade till syfte att identifiera vikingatida lämningar och synliggöra dessa. Olika metoder för information med skyltning i naturen var en viktig del i förmedlingskonceptet. Till detta hörde också uppläggning av stigar i naturen där det kulturhistoriska landskapet visualiserades.Under det 30 år som verksamheten bedrivet fån enskilda personer intressen till förening, stiftelse och i samförstånd skapande av ett kommunalt offentilgt museum i kommunen om dock på entreprenad  har idag Fotevikens Museum skapat   Anseendet runt om i världen är stort.  Som tursitisk besöksmål enastående och ett att kommuns verkliga dragplåster.

Som pedagogisk institution med tusentals skolungdomar som har fått sin historiska grund om om Vikinga/medeltid förstärkt genom besök på fotenvikens museum. Regionen, Malmö stad använd ofta oss som besöksmål för journalist och andra eminenta grupper för att visa Viknga konceptet.
Som plattform för olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har idag flera tusen personer haft foteviken som sin tillflykt och utveckling och avstamp allti från ett par månader till mer än 16 år. Flera med lönebidrag som på grunda av tidigare skador i arbetslivet har här kortare  med ett fåtal åt till längre fått en trygg tillvaro och kunna i ett icke så pressat tempo kunnat gå till arbetet daglingen. Sjukfrånvaron har i så gott som samtliga fall varit mycket låg jag så gott som obefintlig under alla dessa år

2000 talet

 2003-08-30 Bildar Historiska skepp AB 556648-1791  dotterbolag till Foteviken Ab  
Detta för att driva  koggmuseet i MalmöUppdraget från malmö stad – köpte in utrustning maskiner, museal inredning mm då skeppen nästan var klara. 2003 fick genom upphandling Stiftelsn bolag , till foteviken AB dotterbolag Historiska skepp uppdraget att bygga upp en pedagogisk och museal verksamhet kring skeppen i Malmö.  Historiska skepp bildades för att Malmö stad ville ha en transparant insyn i verksamheten. Här kunde ett 10tal personer erbjudas anställning och ingå i den totala museial verksamheten i foteviken och Malmö. Museiverksamheten fortsatt upphandlingsperioden ut. 2009 ny upphandling men i mindre skala Detta innebar underhåll samt segling med skepp i pedagogiskt syfte med skolbarn främst från malmö. Det innebar givetvis med minskade resurser även nerdragning av den fasta personalen. Total har koggprojekt omsatt ca  50 miljoner i rena pengar utan arbetsmarknadspolitiska insatser.

Euprojekt blev en annan fjäder i hatten som vi kom att jobba med under mer är ett decennium
Detta har bidraget till direkta pengar med ca 15-20 miljoenr under åren 1998-2012. Det var också genom Fotevikens initiativ som de första EU projekten med en omslutning på 15 miljoner kronor hamnade hos kommunen vilket starkt bidraget till skapande att den eu delegation som mer åren utvecklats under Nils Arvid Andersson  och bidraget till många goda extramiljoner till kommunen. Bike the baltic bidra genom fotevikens forsorg som det senast inslaget 2000 med nästa 1,5 miljoner till kommen. 

 SE bilaga med Eu projekt
Under det 30 år som verksamheten bedrivet fån enskilda personer intressen till förening, stiftelse och i samförstånd skapande av ett kommunalt offentligt museum i kommunen om dock på entreprenad  har idag Fotevikens Museum skapat   Anseendet runt om i världen är stort.  Som tursitisk besöksmål enastående och ett att kommuns verkliga dragplåster.Som pedagogisk institution med tusentals skolungdomar som har fått sin historiska grund om om Vikinga/medeltid förstärkt genom besök på fotenvikens museum. Regionen, Malmö stad använd ofta oss som besöksmål för journalist och andra eminenta grupper för att visa Viknga konceptet.Som plattform för olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har idag flera tusen personer haft foteviken som sin tillflykt och utveckling och avstamp allti från ett par månader till mer än 16 år. Flera med lönebidrag som på grunda av tidigare skador i arbetslivet har här kortare  med ett fåtal åt till längre fått en trygg tillvaro och kunna i ett icke så pressat tempo kunnat gå till arbetet daglingen. Sjukfrånvaron har i så gott som samtliga fall varit mycket låg jag så gott som obefintlig under alla dessa år

2000
År  kunde stiftelsen genom dess internationella kontakter initiera och presentera för Vellinge kommun ett färdigt och godkänt koncept för ett stort EU-projekt. Kommunen åtog sig leadpartnerrollen. Detta Intreg III B-projekt handlade om länderna kring Östersjön och deras samhörande historia. Projektet, med namn Balder, påbörjade studierna av det kulturlandskap vi omger oss med. Tidsperioden var från vikingatid till nutid och de sju olika parterna hade tilldelats var sin tidsperiod och var sitt område. Stiftelsen ansvarade för den vikingatida perioden och för Skåneland.  Förutom kulturhistoria ingick även natur- och marin arkeologiska koncept i projeketet.  

Inom EU:s Östersjöprogram initierade stiftelsen ett stort EU projekt inom Interreg III B: Destination Viking Living History. Andra deltagare var Region Skåne som agerade Leadpartner och Vellinge kommun som innehade finance managment. Fotevikens Museum agerade Projektledare för Region Skånes räkning för hela projektet. Åtta partner från fyra länder deltog. Målet var att kartlägga respektive museums vikingatida närområde med därtill hörande källstudier och även med arbete ute i kulturlandskapet. En omfattande bok om Skåne och dess vikingatid producerades av Fotevikens Museum, baserat på ett mycket omfattande forskningsarbete inom museet. Boken ingick bl.a. i museets åtagande inom projektet. I projekt ingick också kartläggning av vikingatida lämningar kring de olika partnernas område. I arbetet ingick även framtagande av kvalitetskoncept kring så kallade Arkeologiska friluftsmuseer.  http://www.destinationviking.com/www.destinationviking.com

2003  pengar framtidens kultur
ansökte stiftelsen och museet om medel från Framtidens Kultur och erhöll sådana för en omfattande inventering av hela Sveriges bestånd av mera framträdande vikingatida fornlämningar: ”Det Svenska Kulturlandskapet”. Detta omfattande arbete resulterade bl.a. i databasen Vikingarnas landskap, fritt och tillgänglig för alla på nätet.  Se http://www.fotevikensmuseum.se/sweden/vik1.htm 

Ett projekt som också godkändes 2003 var Destination Viking Saga land, initierat av Fotevikens museum med projektmedel från bl.a. Region Skåne och i samverkan med Rogaland Fylkeskommuns kultursektor i Norge. Projektet innebar nätverksuppbyggande runt omkring i Skandinavien och det lade grunden till ett Interreg III B projekt för Norra periferin . Här ingick Nordnorge, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna, Shetland  samt New Foundland. Representanter från Fotevikens Museum samt Rogalands Fylkes kommun agerade konsulter och vetenskapliga garanter. Projektet innefattade studier av kulturlandskapet och integrering av vikingatida lämningar i ett övergripande förmedlingskoncept.  Studier av äldre sagor och sägner var också en huvudpunkt. Island blev därför leadpartner och ministeriet på Island var direkt involverat.http://www.northernperiphery.net/managers/Library%5CProject%20Publicatio... med detta projekt blev stiftelsen och Vellinge kommun involverade i ett stort Nordsjöprojekt inom Interreg III B, Nave nortrail. Stiftelsens del blev att man här kunde rekonstruera ett utsikttorn, baserat på forskning kring vikingatida försvarstorn. http://www.northseatrail.org/index.php/se/

2004 - 2009  koggarna
Åren svarade stiftelsen och Fotevikens Museum för att utveckla och rusta de två koggarna som man byggt i Malmö för segling. Samtidigt byggde man upp Koggmuseet i Malmö med både traditionella utställningar och med levande miljöer. Arbetet med förmedling och förmedlingsmetoder ingick också. För att dra lärdom av de EU-projekt som stiftelsen varit initierade i skapades projektet ”KNOT” (Kultur Natur och Turism).  Här var målet bland annat att finna bra lösningar med den digitaliserade karta vilket gjorde att man på Internet skulle kunna söka kunskap och även finna intressanta platser man kunde besöka. Erfarenhetsutbyte ingick i hög grad i projektet. Alla partnerna hade nämligen tidigare varit lead partner i egna projekt. LeadPartner Vellinge kommun och Rogalands fylkeskommun var projektledare.

 2004- 2008   projekt 1692 Sven Rosborn
Fotevikens Museum och stiftelsen svarat för de vetenskapliga studierna och forskningen som utgjort underlaget i att i digital form återuppbygga Malmös bebyggelse år 1692. Fotevikens Museum var dessutom initiativtagare till hela projektet, det största vetenskapliga historieprojektet i digital form i Sverige.http://www.malmo1692.se/Sv/index.htm

 2004 PILELAND  
ingick stiftelsen som konsulter i Öresundsprojektet ”Pileland – kultur och natur”. http://www.pilelandet.com/index_2.html  projektet ledes av Vellinge Kommun

 2006- 2007  Växtkraft mål 3
Inom ramen förprojektet gjorde stiftelsen en intern studie för att studera de egna leden kunskaper i arkeologi och historia samt i kunskapen att hantera datorn för såväl sammanställning som förmedling, här ingick kunskap studier av allt från officepaket, web mm. Region Skåne anlitade stiftelsen som konsulter 2006 i samband med ett projekt med Baltic + + vilket hade som huvudtema kulturhistoria över nationsgränser. http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/97861 

2007 – 2010 LIVEARCH
initierade stiftelsen ett större nätverk i Europa och erhöll medel för att utveckla och beskriva modellen för s.k. ”Arkeologiska Friluftsmuseet” som ett led i ICOM:s (Internationell Council of Museums) museala konceptutveckling. Detta ingick i Kultur 2000 programmet och projektet gick under namnet ”LiveARCH”. http://www.exarc.net/eu_projects/livearch.html 

2008 -2010  interreg
Stiftelsen är engagerde i ett omfattande projekt inom South Baltic Interreg IV C. Detta har till uppgift att öppna upp Skåne, Bornholm och norra Polen som ett cykelområde där man med cykelns hjälp ska kunna finna fram till vårt gemensamma kulturlandskap och deras fornminnen.www.bikethebaltic.com  

2010-2012 Hands on 
ett leaderprojekt med koping till levandegörande av hantverk 

 2011 -2012  Nätverk söderslättsmuseer
med avsikt att samköra  Museern på söderslätt med gemensam marknadsföring och porttal. 

2010 till 2012  Amaprof
deltar stiftelsen i projeketet AMAPROF vilket ingår i programmet Interreg IV. Projektet är ett crossborder projekte och har till syfte  att stärka utveckling av samverkan mellan två muser med tillhörande erfarenhetsutbyte. Museets egen anställda, professionella personal samverkar här med volontärer. www.amaprof.se

 2011 -2012  Intheater
engagerad i ett omfattande projekt inom South Baltic med inriktning på kuturteater i Polen och litauern

2012 -2014  Craftland
engagerad i ett omfattande projekt inom South Baltic med inriktning på kuturturism med musik, festival och handcraft i Polen och litauern